Fredag, Piccolo. Lördag, hockey.
Början på den här helgen var jävligt seg. Eftersom jag slutar tidigt så har jag aldeles för mycket fritid på fredagar, det brukar leda till att jag sitter och har tråkigt den mesta tiden på eftermiddagen. Så även den här gången. Dock så blev det rätt kreativt efter ett tag när jag började leka med inspelningsprogrammet som jag har på datorn, det gick ganska bra, jag tog typ två ackord och improvoserade från det. Det blev en och en halv minut "kompgitarr" sen la jag ett till gitarrspår som spelade diverse toner (inte helt rena men jag brydde mig inte) sen spelade jag en långsammare slinga med mer utdragna toner. Sen vände jag på dom två senaste spåren och la dom i varsin kanal. Nu llåter det ungefär som ett lungt bakgrundskomp i baladstil, med två gitarrer som tilsammans gennererar kaos när dess intervaller möts. Sen spelade jag in en gitarr som hade hundra procent reverbljud (alltså inget orginalljud utan bara reverbet) som spelade ett ganska känsloladdat solo över allting. Det lät ganska coolt. Dock var det en hel del sura toner på grund utav att jag spelade in allt på ett försök. Ni kan få höra det nån gång, om jag kommer på mått smidigt sätt att få ut det.
Aja, sen efter många om och med så drag jag ner på piccolo för att möta Emanuel, Jens och Johanna. Piccolo tycker jag är en jävla bra idé. Inte för att jag är pingstvän, inte ens kristen, inte ens lite. Men på piccolo kan man hänga på kvällstid på fredagar. Det finns inte så mycket ställen att träffas om man inte är arton i den här stan. Sen finns det liveband vissa fredagar, jag har själv spelat där en mer eller mindre lyckad gång. Det vi upptäckte mitt under giget var att vi bara hade dystra låtar, dom tyckte vi var finast att spela i en intim miljö. Men folk vill nog inte hör adystra låtar en fredagkväll. Aja vi överlevde den spelningen iaf. Nu har emanuel och anton och jens kokat ihop en till spelning den 30 mars, gå och se den, den har en jävla chans att bli bra.
Aja, bandet som spelade igår var väll hyffsat. Det stora problemet var att dom hade linat in allting i en mixer sen direkt ut i PA't utan att använda sig av ett delningsfilter. För er som inte förstår vad jag pratar om kan jag ju säga att det inte lät bra. Det lät ungefär som man splear all musik genom en subwoofer. Alltså jävligt basigt och burkigt.
Men det var en hyffsat trevlig kväll och Jens bjöd in mig att spela hockey med några av hans kompisar idag (mer om det senare). Emanuel bjöd in mig till att se musikdirekt med honom på opalen i essvik på söndag. Sen drog jag hem och satt mig och såg på "An inconvenient truth". Det är Al Gore (ja, han som "förlorade" mot bush i presidentvalet) 's film som handlar om miljöförstöringen och den globala uppvärmningen. Det var verkligen en bra film med en massa statisitk om hur myucket tempraturen stiger med åren. Den SKA ni se. SKA. SKA. Det är nog en jävligt nyttig upplevelse om man inte vet så mycket om det här med hur vi påverkar vår egen undergång.
Här är lite bilder från kvällen. Dom föreställer mig med en kopp kaffe, Emanuel som bara emanuel är och tvillingarna (Jens och Johanna) medans dom hånglar. Njut
Nu över till idag. Jag vaknade kl 13.00 av att mamma marscherade in på rummet och undrade om det inte var dags nu. Det var det. Jag gick upp och gjorde en ytterst svårintagbar frukost (ja jag hittade på det där ordet, sen då ?). Sen gick jag ner till datorn och påbörjade dagens uppdrag och äventyr: Hitta skridskor.
Nu det här var inte som vilken skattjakt som helst. Dels så fanns det ingen skattkarta med ett stort X på. Heller så hade jag inte tillgång till nån ögonbindel eller något träben. Som de flesta skattsökare brukar ha. Jag började med att fråga Johan, min granne, men han missförstod mig och trodde att jag ville låna hans skidor som han just köpt för en ganska stor summa pengar så han blev nog lite skräckslagen. När vi väl var på samma sida så kunde han bara säga att han inte hade några.
"Argh, then me piratey search must go another path mustn't it?", tänkte jag och viste inte vad fan jag skulle göra. Efter ett tag kom jag ju på att den här herren David. (som var med till backen på inlägg 2) borde ju ha ett par griller liggande. Och det hade han. Så jag gick upp till honom och provade dom och som vanligt fastnade jag i en disskution om nånting HELT annat. Nämligen kameror. Hans far har fått vantarna på en Cannon EOS 30D vilket är en första stegets digital proffssystemkamera. Så vi (mest han) pratade om hur mycket lättare det var att lära sig fota nu för tiden till skillnad från när han var ung. Nu ser man resultatet inom två hundradelar till skillnad från 14 dagar som på hans tid.
Nu var mitt "piratey search of thousands horrors and seven lille native girls" slut. Med bara lindriga skador som troligen läker ihop till fina-"och den här gången så var det en ha...."-ärr som man kan visa för grabbarna sena kvällar i jaktstugan med precis lagom whiskey i magen. Nu återstod bara att ta sig till gärde och möta Jens. När jag kom dit uptäckte jag att hans kompisar bestod av en skara exhockeyspelare och inte, som jag hade hoppats, små okunniga lågstadieelever. Det gick ganska bra ändå, även fast min klubbteknik ligger en bit efter dom, jag menar jag har ju aldrig gått i hockey, eller nån annan klubbsport heller för den delen, men på skridskorna hängde jag med.
Nu efter skridskorna har jag bara varit hemma och tagit det lungt, jag menar man kan ju aldrig ta det tillräckligt lungt eller hur? Jag såg nyss en Mars Volta konsert på datorn och jag måste säga, dom killarna kan verkligen det dom gör. Och det dom gör är nånting bra. Nu ska jag nog gå och lägga mig så jag orkar vara kreativ imorn. Hare så bra.
Den väldigt fingertrötte,
Kalle Forsman
Aja, sen efter många om och med så drag jag ner på piccolo för att möta Emanuel, Jens och Johanna. Piccolo tycker jag är en jävla bra idé. Inte för att jag är pingstvän, inte ens kristen, inte ens lite. Men på piccolo kan man hänga på kvällstid på fredagar. Det finns inte så mycket ställen att träffas om man inte är arton i den här stan. Sen finns det liveband vissa fredagar, jag har själv spelat där en mer eller mindre lyckad gång. Det vi upptäckte mitt under giget var att vi bara hade dystra låtar, dom tyckte vi var finast att spela i en intim miljö. Men folk vill nog inte hör adystra låtar en fredagkväll. Aja vi överlevde den spelningen iaf. Nu har emanuel och anton och jens kokat ihop en till spelning den 30 mars, gå och se den, den har en jävla chans att bli bra.
Aja, bandet som spelade igår var väll hyffsat. Det stora problemet var att dom hade linat in allting i en mixer sen direkt ut i PA't utan att använda sig av ett delningsfilter. För er som inte förstår vad jag pratar om kan jag ju säga att det inte lät bra. Det lät ungefär som man splear all musik genom en subwoofer. Alltså jävligt basigt och burkigt.
Men det var en hyffsat trevlig kväll och Jens bjöd in mig att spela hockey med några av hans kompisar idag (mer om det senare). Emanuel bjöd in mig till att se musikdirekt med honom på opalen i essvik på söndag. Sen drog jag hem och satt mig och såg på "An inconvenient truth". Det är Al Gore (ja, han som "förlorade" mot bush i presidentvalet) 's film som handlar om miljöförstöringen och den globala uppvärmningen. Det var verkligen en bra film med en massa statisitk om hur myucket tempraturen stiger med åren. Den SKA ni se. SKA. SKA. Det är nog en jävligt nyttig upplevelse om man inte vet så mycket om det här med hur vi påverkar vår egen undergång.
Här är lite bilder från kvällen. Dom föreställer mig med en kopp kaffe, Emanuel som bara emanuel är och tvillingarna (Jens och Johanna) medans dom hånglar. Njut
Nu över till idag. Jag vaknade kl 13.00 av att mamma marscherade in på rummet och undrade om det inte var dags nu. Det var det. Jag gick upp och gjorde en ytterst svårintagbar frukost (ja jag hittade på det där ordet, sen då ?). Sen gick jag ner till datorn och påbörjade dagens uppdrag och äventyr: Hitta skridskor.
Nu det här var inte som vilken skattjakt som helst. Dels så fanns det ingen skattkarta med ett stort X på. Heller så hade jag inte tillgång till nån ögonbindel eller något träben. Som de flesta skattsökare brukar ha. Jag började med att fråga Johan, min granne, men han missförstod mig och trodde att jag ville låna hans skidor som han just köpt för en ganska stor summa pengar så han blev nog lite skräckslagen. När vi väl var på samma sida så kunde han bara säga att han inte hade några.
"Argh, then me piratey search must go another path mustn't it?", tänkte jag och viste inte vad fan jag skulle göra. Efter ett tag kom jag ju på att den här herren David. (som var med till backen på inlägg 2) borde ju ha ett par griller liggande. Och det hade han. Så jag gick upp till honom och provade dom och som vanligt fastnade jag i en disskution om nånting HELT annat. Nämligen kameror. Hans far har fått vantarna på en Cannon EOS 30D vilket är en första stegets digital proffssystemkamera. Så vi (mest han) pratade om hur mycket lättare det var att lära sig fota nu för tiden till skillnad från när han var ung. Nu ser man resultatet inom två hundradelar till skillnad från 14 dagar som på hans tid.
Nu var mitt "piratey search of thousands horrors and seven lille native girls" slut. Med bara lindriga skador som troligen läker ihop till fina-"och den här gången så var det en ha...."-ärr som man kan visa för grabbarna sena kvällar i jaktstugan med precis lagom whiskey i magen. Nu återstod bara att ta sig till gärde och möta Jens. När jag kom dit uptäckte jag att hans kompisar bestod av en skara exhockeyspelare och inte, som jag hade hoppats, små okunniga lågstadieelever. Det gick ganska bra ändå, även fast min klubbteknik ligger en bit efter dom, jag menar jag har ju aldrig gått i hockey, eller nån annan klubbsport heller för den delen, men på skridskorna hängde jag med.
Nu efter skridskorna har jag bara varit hemma och tagit det lungt, jag menar man kan ju aldrig ta det tillräckligt lungt eller hur? Jag såg nyss en Mars Volta konsert på datorn och jag måste säga, dom killarna kan verkligen det dom gör. Och det dom gör är nånting bra. Nu ska jag nog gå och lägga mig så jag orkar vara kreativ imorn. Hare så bra.
Den väldigt fingertrötte,
Kalle Forsman
Kommentarer
Trackback