Opera med tonartshöjning.
Som ni troligen har listat ut efter ni läste överskriften på inlägget så ska ju denna episod handla om Kempekonserten 2.
Andledningen att den heter så, Kempekonserten 2, är ju för att vi på ES-programmet har gjort en konsert med fredrik förut. Det var nämligen så att dagen efter att RHCP spelade i globen så skulle vi sjunga med Kempe. Vi var ju inte så glad för det eftersom vi blev tvungen att kliva upp kl 7 dagen efter RHCP-spelningen vilket förstörde upplevelsen en del.
Den här gången var det dock lite annorlunda. Vi hade lite mer tid att repa, även fast man borde ha pluggat till diverse prov, och det var inget annat som blev nerprioriterat. Vi fick typ veta att vi skulle vara med på två låtar som blev tre som blev fem. Med i numret var också de nu mera rutinerade steppdansarna till bandkamrater jag har, Emanuel och Anton. Det var kul att se! Den här konserten kallades "Musical Highlights" och var en summering av en hel del riktigt kände och några ganska okända musikallåtar.
Vi i tvåan skulle sjunga "We Dance" och "Seasons of Love" själva plus att vi sjöng "There's No Buisness like Drugbuisness" , "Cara Mia" och Nån till osm jag inte orkar komma ihåg vad den heter. Dock så var vi självklart inte med på dom bästa nummren.
Enligt mig så var "McCavity" ur Cats den bästa på hela showen. Det var nämligen improvisationsensamblen i trean som spelade den. Sussanah och Ida sjöng den SÅ bra plus att alla i instrumentalister fick varsitt solo mot slutet av låten, riktigt gung! Alla andra solister i trean var ju le great och Herr Kempe kändes inte alls som stjärnan enligt mig även fast han hade ett jävla omfång.
Sen var det ju så att jag hade blivit tillfrågad av Sussanah om inte jag ville bli attraherad av henne på scen och det ville jag ju förstås. Jag skulle alltså "spela" en kille som blev lockad av den här vackra kvinnan att komma till "the Cabaret". Det hela gick ungefär ut på att jag skulle stå vid sidan på scen och knappt synas en tredjedel av låten, sen bli som lockad fram på scen av Sussannah och vara där och agera ltie mot henne i en tredjedel av låten för att sen bli ivägskickad av scen. Det gick nog bra om inte alla som såg på ljög, först kände jag mig lite bortkommen på scen men det ordnades sig med lite rep. Sen att hon sjunger som en jävla stjärna gjorde ju också sitt, jag menar publiken hade väll inte 100% fokus på mig.
Vi gjorde två konserten med Mr Fighter, båda gick bra enligt mig. Även fast första nog var roligast när mycket av det vi hörde var nytt. Pressen gillade också spektaklet och det finns en tyckare som skrivit mycket bra om oss här.
Eftersom man var tvungen att stå på schen hela konserten så har jag inte kunnat ta så mycket bilder men här är några!
Den nu nervarvandes,
Kalle Forsman,
Andledningen att den heter så, Kempekonserten 2, är ju för att vi på ES-programmet har gjort en konsert med fredrik förut. Det var nämligen så att dagen efter att RHCP spelade i globen så skulle vi sjunga med Kempe. Vi var ju inte så glad för det eftersom vi blev tvungen att kliva upp kl 7 dagen efter RHCP-spelningen vilket förstörde upplevelsen en del.
Den här gången var det dock lite annorlunda. Vi hade lite mer tid att repa, även fast man borde ha pluggat till diverse prov, och det var inget annat som blev nerprioriterat. Vi fick typ veta att vi skulle vara med på två låtar som blev tre som blev fem. Med i numret var också de nu mera rutinerade steppdansarna till bandkamrater jag har, Emanuel och Anton. Det var kul att se! Den här konserten kallades "Musical Highlights" och var en summering av en hel del riktigt kände och några ganska okända musikallåtar.
Vi i tvåan skulle sjunga "We Dance" och "Seasons of Love" själva plus att vi sjöng "There's No Buisness like Drugbuisness" , "Cara Mia" och Nån till osm jag inte orkar komma ihåg vad den heter. Dock så var vi självklart inte med på dom bästa nummren.
Enligt mig så var "McCavity" ur Cats den bästa på hela showen. Det var nämligen improvisationsensamblen i trean som spelade den. Sussanah och Ida sjöng den SÅ bra plus att alla i instrumentalister fick varsitt solo mot slutet av låten, riktigt gung! Alla andra solister i trean var ju le great och Herr Kempe kändes inte alls som stjärnan enligt mig även fast han hade ett jävla omfång.
Sen var det ju så att jag hade blivit tillfrågad av Sussanah om inte jag ville bli attraherad av henne på scen och det ville jag ju förstås. Jag skulle alltså "spela" en kille som blev lockad av den här vackra kvinnan att komma till "the Cabaret". Det hela gick ungefär ut på att jag skulle stå vid sidan på scen och knappt synas en tredjedel av låten, sen bli som lockad fram på scen av Sussannah och vara där och agera ltie mot henne i en tredjedel av låten för att sen bli ivägskickad av scen. Det gick nog bra om inte alla som såg på ljög, först kände jag mig lite bortkommen på scen men det ordnades sig med lite rep. Sen att hon sjunger som en jävla stjärna gjorde ju också sitt, jag menar publiken hade väll inte 100% fokus på mig.
Vi gjorde två konserten med Mr Fighter, båda gick bra enligt mig. Även fast första nog var roligast när mycket av det vi hörde var nytt. Pressen gillade också spektaklet och det finns en tyckare som skrivit mycket bra om oss här.
Eftersom man var tvungen att stå på schen hela konserten så har jag inte kunnat ta så mycket bilder men här är några!
Den nu nervarvandes,
Kalle Forsman,
Frikyrkligt och UKM
Hej, jag tänkte berätta lite om vad jag gjorde förra helgen. Det är nämligen så att vi gick ju vidare i UKM, en festival där Ung Kultur Möts, så vi skulle få åka upp till Örnsköldsvik för att visa upp oss.
Men så enkelt var det inte. Vi hade nämligen fått en spelning i Hudik först, alltså på fredagen. Men jag vet inte riktig om man ska kalla det spelning. Jo det ska man nog. Det var i alla fall på Missionskyrkan (?!) på ett av deras läger. Det som vägde över till att vi spenderade stora delar av fredagen där itället för i Örnsköldsvik var att dom så hemskt gärna ville att vi kom. och det är ju roligt, efter att det stod på deras hemsida att vi skulle spela så började "spelningarna" på myspace bara öka.
Dock var det en jävligt oviss spelning. VI hade nämligen pratat med nån Dagmar typ två+ månader innan själva spleningstillfället, och då verkade allt i sin ordning. VI skulle kontakta henne om PA och trummor och mer punktlig information saken är den att vi fick inte tag på den här Dagmar över huvud taget mer. Jag tror att hon levde efter den filosofin att, "Mobiltelefoner är prydnader och det är extra skojjigt när dom låter, då ska man stå och betrakta mobiltelefonen så länge man kan tills den slutar."
Det löste sig i alla fall till slut och vi fick prata med en kille som hade koll, han sa typ "Jaha, ni skulle prata med Dagmar, inte så kons........." Han fixade ett PA ett trumset och lite medhörning. Mixa ljudet och annan soundcheck fick vi sköta helt själv. Sen att "arrangörerna" inte hade ordnat med öronproppar åt publiken visar även det på deras naivitet. Nu för att sluta klaga, när vi checkat klart och ätit och väl skulle spela så var publiken helt Wünderbaum (alltså bra) i alla fall den som valde att stanna och kolla. Några gick nog för att det var för hög volume. Sen packade vi ihop grejjorna snabbt som attan. Sen gjorde Martin och Viktors fäder deras bästa för att leverera oss hemma hos mig så snabbt som möjligt. Och det gick inte långsamt.
Eftersom Vi pratat med skjutsen som skulle ta oss upp till Ö-vik att han kunde hämta oss i granloholm så bestämde vi oss för att sova hos mig hela bandet. Min mor var snäll nog att stötta oss med en hejdundrade fika stund och snart låg (nästan) alla var för sig och sussade. Martin och Anton delade säng. (GRRRR)
Nästa morgon vaknade vi tiiidigt, redan tio i sju för att slänga i oss en kvick frukost och sen gå till skjutsen som väntade i form av en sömndrucken Thomas i en skåpbil. TIll saken hör nog att vi hade med oss David som Fotograf. Vi åkte i lite mindre än två timmar och gjorde vårt bästa att få lite sömn. Väl framme så han vi ganska precis till mötet på morgonen där vi gick igenom lite regler och så vidare för att senare komma igång med ljudtestningen. Vi soundcheckade runt elva och sen hade vi hela dagen på oss att bara driva runt på.
Hela bandet deltog till slut i en improvisationsteaterworkshop. Det var rätt kul, och vissa visade med talang än andra. Men det var ingen som var dålig. Alla hade nog rätt kul även fast det nog var en del som inte gjort något liknande förut.
Kl 18 var det insläpp, och innan det så hade vi hunnit ta en liten promenad för att piggna till lite gran. Vi spelade ett tag efter 19.00 så vi satt och kollade på alla andra band ett tag för att sen gå ner för att byta om, göra cirkeln och stämma gitarrerna. Sen gick vi upp för att lira. Innan oss var det en modevisning med några "modeller" som nog inte tyckte det var så kul att vi skulle dela backstage med dom eftersom dom skulle byta om därinne. Så vi blev inskyfflade i en liten skrubb bakom scen. Sen var det dags för oss.
Om jag förstår publiken rätt så gick det tydligen jävligt bra för oss med själva spelandet. Dock tror jag att det är riktigt svårt för oss att gå vidare eftersom det var några riktigt bra band med. Bland annat två band från Sundsvall som jag tyckte var riktigt bra. Ni vet nog vilka ni är. Men jag håller tummarna, om man gå vidare till riksfinal så är den nämligen på hultsfredfestivalen i sommar. Och då ingår ett tredagars där! Mycket najs. Men jag är rätt säker på att juryn väljer "rätt" band.
Nu ska jag sova, det är nämligen showtime imorn också! Men mer om det imorn, My Cavity...
Den väldigt upptagne,
Kalle Forsman
Men så enkelt var det inte. Vi hade nämligen fått en spelning i Hudik först, alltså på fredagen. Men jag vet inte riktig om man ska kalla det spelning. Jo det ska man nog. Det var i alla fall på Missionskyrkan (?!) på ett av deras läger. Det som vägde över till att vi spenderade stora delar av fredagen där itället för i Örnsköldsvik var att dom så hemskt gärna ville att vi kom. och det är ju roligt, efter att det stod på deras hemsida att vi skulle spela så började "spelningarna" på myspace bara öka.
Dock var det en jävligt oviss spelning. VI hade nämligen pratat med nån Dagmar typ två+ månader innan själva spleningstillfället, och då verkade allt i sin ordning. VI skulle kontakta henne om PA och trummor och mer punktlig information saken är den att vi fick inte tag på den här Dagmar över huvud taget mer. Jag tror att hon levde efter den filosofin att, "Mobiltelefoner är prydnader och det är extra skojjigt när dom låter, då ska man stå och betrakta mobiltelefonen så länge man kan tills den slutar."
Det löste sig i alla fall till slut och vi fick prata med en kille som hade koll, han sa typ "Jaha, ni skulle prata med Dagmar, inte så kons........." Han fixade ett PA ett trumset och lite medhörning. Mixa ljudet och annan soundcheck fick vi sköta helt själv. Sen att "arrangörerna" inte hade ordnat med öronproppar åt publiken visar även det på deras naivitet. Nu för att sluta klaga, när vi checkat klart och ätit och väl skulle spela så var publiken helt Wünderbaum (alltså bra) i alla fall den som valde att stanna och kolla. Några gick nog för att det var för hög volume. Sen packade vi ihop grejjorna snabbt som attan. Sen gjorde Martin och Viktors fäder deras bästa för att leverera oss hemma hos mig så snabbt som möjligt. Och det gick inte långsamt.
Eftersom Vi pratat med skjutsen som skulle ta oss upp till Ö-vik att han kunde hämta oss i granloholm så bestämde vi oss för att sova hos mig hela bandet. Min mor var snäll nog att stötta oss med en hejdundrade fika stund och snart låg (nästan) alla var för sig och sussade. Martin och Anton delade säng. (GRRRR)
Nästa morgon vaknade vi tiiidigt, redan tio i sju för att slänga i oss en kvick frukost och sen gå till skjutsen som väntade i form av en sömndrucken Thomas i en skåpbil. TIll saken hör nog att vi hade med oss David som Fotograf. Vi åkte i lite mindre än två timmar och gjorde vårt bästa att få lite sömn. Väl framme så han vi ganska precis till mötet på morgonen där vi gick igenom lite regler och så vidare för att senare komma igång med ljudtestningen. Vi soundcheckade runt elva och sen hade vi hela dagen på oss att bara driva runt på.
Hela bandet deltog till slut i en improvisationsteaterworkshop. Det var rätt kul, och vissa visade med talang än andra. Men det var ingen som var dålig. Alla hade nog rätt kul även fast det nog var en del som inte gjort något liknande förut.
Kl 18 var det insläpp, och innan det så hade vi hunnit ta en liten promenad för att piggna till lite gran. Vi spelade ett tag efter 19.00 så vi satt och kollade på alla andra band ett tag för att sen gå ner för att byta om, göra cirkeln och stämma gitarrerna. Sen gick vi upp för att lira. Innan oss var det en modevisning med några "modeller" som nog inte tyckte det var så kul att vi skulle dela backstage med dom eftersom dom skulle byta om därinne. Så vi blev inskyfflade i en liten skrubb bakom scen. Sen var det dags för oss.
Om jag förstår publiken rätt så gick det tydligen jävligt bra för oss med själva spelandet. Dock tror jag att det är riktigt svårt för oss att gå vidare eftersom det var några riktigt bra band med. Bland annat två band från Sundsvall som jag tyckte var riktigt bra. Ni vet nog vilka ni är. Men jag håller tummarna, om man gå vidare till riksfinal så är den nämligen på hultsfredfestivalen i sommar. Och då ingår ett tredagars där! Mycket najs. Men jag är rätt säker på att juryn väljer "rätt" band.
Nu ska jag sova, det är nämligen showtime imorn också! Men mer om det imorn, My Cavity...
Den väldigt upptagne,
Kalle Forsman
Ett tack!
Jag tänkte börja min uppdatering av bloggen genom att tacka för den bästa festen någonsin!
Det var nämligen så här. Förra helgen på lördagen så satt jag hemma och var rädd att inget skulle hända på kvällen så jag kollade med anton vad han skulle göra, han ba "Assa, göra och göra, jag ska nog inte GÖRA nånting." Så jag dog lite inombords och tänkte typ, jaha, då blev det ju sämst idag då!
Men sen några minuter senare sa han "Du! Maja ringde nyss och bad mig kolla om du skulle med på fest?"
Då blev jag förbannat glad och tackade genast ja.
En timme eller så senare var vi på väg till Isabella och Joe som dom höll i festen heter. Joe var förövrigt på UKM och lärde oss jonglera i kvissleby så vi kände ju honom lite sen tidigare.
För att fatta mig kort så kan jag säga att det var den bästa för-/huvud-/efterfesten någonsin. Gästerna och gästfriheten var den bästa på alla fester jag varit på och jag vaknade och var riktigt glad för första gången på länge dagen efter.
Tack så mycket
Det var nämligen så här. Förra helgen på lördagen så satt jag hemma och var rädd att inget skulle hända på kvällen så jag kollade med anton vad han skulle göra, han ba "Assa, göra och göra, jag ska nog inte GÖRA nånting." Så jag dog lite inombords och tänkte typ, jaha, då blev det ju sämst idag då!
Men sen några minuter senare sa han "Du! Maja ringde nyss och bad mig kolla om du skulle med på fest?"
Då blev jag förbannat glad och tackade genast ja.
En timme eller så senare var vi på väg till Isabella och Joe som dom höll i festen heter. Joe var förövrigt på UKM och lärde oss jonglera i kvissleby så vi kände ju honom lite sen tidigare.
För att fatta mig kort så kan jag säga att det var den bästa för-/huvud-/efterfesten någonsin. Gästerna och gästfriheten var den bästa på alla fester jag varit på och jag vaknade och var riktigt glad för första gången på länge dagen efter.
Tack så mycket
Hemma igen
Nu var det ett tag sen jag skrev sist. Jag tänkte berätta lite mer om vad som hände i fjällen efter jag skrev sist.
Lördag
Som jag nog sa sist så hade vi just varit uppe på en av topparna och kommit ner till stugan för att hitta en
sovande Magnus. Det rådde vi dock bot på och fick snart upp honom på fötter igen. När han väl var vaken så var han lite stött över att "inte blivit väkt" tidigare! Nejnej, för det var ju inte så att fyra pers hade klivit upp, klampat runt, svurit, letat grejjor, packat väskor och ätit frukost.
Nu hade vi bestämt oss för en till tur fast med skidorna på ryggen den här gången. Vi som varit upp tidigare hade tydligen glömt hur det kändes att traska upp för ett berg i motvind. Det hade dock inte våra ben, som vi skulle komma att märka. Vi packade grejjorna igen, käkade lite frukt och annan nödnäring, jag slängde ner kameran i väskan igen.
Gick här gången gick det, surpirse surprise, ännu jobbigare att gå upp. Vi stannade några gånger på vägen och funderade på vad fan vi höll på med? När vi kom över trädgränsen märkte vi att det åt minstone hade mojnat lite grann. Men det vägde vi genast upp med att gå ungefär dubbelt så högt över trädgränsen som förra gången. Vilket innebar att vi behövde pullsa uppför nästan lodräta krön.
När vi var uppe så långt som vi bestämt oss för, vilket inte var den högsta toppen men bra nära, så tog vi en skön rast. Mange han nästan somna igen bakom en sten där han hittat lä. Sen spände vi på oss skidorna igen för att dra oss neråt. En lite sak man bör tänka på innan man gör en sån här färd, är att man använder precis samma muskler för att ta sig upp för dom lodräta stigningarna som när man lutar sig tillbaka i lösnöåkning. Den lilla saken hade vi inte tänkt på . Och mjölksyran fårn stigningen låg fortfarande kvar i låren. Det gick rätt bra, det var på gränsen att man itne kunde njuta av nerfarten från berget, men bara på gränsen. Lösnö är alltid lösnö!
Nere igen så tog jag några bilder, vi åt middag, såg nån film sådär. Eva, Lisa och Magnus Mor kom med bussen runt åtta. Sen skulle vi dra på "Lappkastet" en nattklubb på hotellet. Det var rätt trevligt där, hyffsad stämming inte för mycket folk men det saknades lite folk som jag kände från tidigare för att kvällen skulle blivit femstjärning. Den var i alla fall värd inträdet, eller "He' dug' åt lappen!" som man skulle sagt där uppe. Sen gick vi bara och la oss för att orka med den riktiga backen igen nästa dag!
Söndag,
Väl uppe och efter en snabb men stabil frukost då var vi på väg mot backarna. Det blev bara jag, Magnus, Anders, Lisa och hennes kompis Nina som åkte. Lars vet jag inte vad han gjorde. Innan vi skulle komma upp i backarna så skulle vi få tag i en parkeringsplats. Det är inte så enkelt som man kanske tror när man kommer tid runt halvelvasnåret på en påskhelg. Men det gick till slut även fast man fick traska en bit till backen. Dagen var väll hyffsad, vi hittade bästa åket aldeles efter lunch. En ganska, med tanke på omständigheterna, orörd björk skog med rätt så bra lössnöåkning. Det var där vi var den mesta tiden, vi var aldrig ens upp på toppen eftersom den låg över molnen och hade gigantisk kö. Vå åkte til kl fyra och drog sen hem via ICA. Såg några rullar sen i sängför att förbereda oss för en ännu tidigare morgon dagen efter.
Måndag, eller DAGEN!
Vi vaknade åtta - halv nio, för att dra i oss frukost och sen iväg! Den hä gången hade jag tagit med kameran också. När vi klev utanför dörren så mörkte jag en väldigt stor skillnad från dagen innan. Hela världen var vit! Det var så ljust att man inte såg nått alls från början, inte ett moln på himmlen! Härligt!
Den här gången var vi ute i tid och kunde därför hitta en plats aldeles vid liften. "Idag ska det bli så jävla bra!" var det enda jag hade i huvet på väg upp. Det blev det också. Det var rätt kallt men annars var det helt underbart. Stårlande sol, bra före, inte allt för mkt folk. Runt lunch så åkte vi upp på toppen och satte oss mot en vägg för att äta våra luchmackor. Sen när vi ätit så drog Anders och Lisa iväg medans jag å mange låg kvar och solade/sov (Jag solade och lysnade på musik, Törnrosa, mer känd som Magnus, sov).
Efter lunch så tog jag och kamaran oss ner till "Funparken" och knäppte några bilder, några bra, några riktigt bra. Dels så var det ett gäng som redan börjat förfesta i backen, dom var också riktigt skickliga på att hoppa och gjorde grymma old-schooltricks iförd old-schoolmundering!
Sen åkte vi några åk borta vid centrumliften och mötte upp med Anders som hade lämnat av Lisa i bilen mot Lycksele. Vi tog några avrundningsåk innan vi svängde in på hotellet för att njuta av afterskimiljön och kolla igenom bilderna från dagen. På afterskin blev det pinsamt tydligt hur hård man var på legkontrollen när vi (ganska samtidigt alla tre) upptäckte en tjej som såg ut att vara 14-15 år gick runt och stoltserade med en öl som hon kommit över. Till ämnet hör att på den tiden vi var där (kanske 50 min en timme) så han hon inte dricka upp mer än en tredjedel av ölen. Grejt.
Sen for vi hem och slappade rejält med hamburgare till middag och chips till filmen. Sängen kom väll inte speciellt sent men man var ändå trött.
Tisdag,
Jag vaknade av att Anders stod och tittade på mig. Han skulle tydligen åka till Umeå, och behövde skjuts till bussen. Vi tog farväl och hans löd ungefär "Fy fan vad ni kommer få städa här!". Sen gjorde han det många talar om men väldigt få verkligen vågat, att åka bil med en sömndrucken Magnus.
Nu var det bara jag och Magnus kvar i stugan.
När dom varit gjorde jag iordning en frukost med kaffe och började se på "Lilja 4-ever", inte direkt världens gladaste film, men den är bra. Sen diskade jag medans mange kom tillbaka. Sen betsämtde vi oss för att ålka över till norge för att få några bilder av kusliga bergstoppar att fota. Tyvär visade det sig, efter en timme i bilen, att den närmaste delen av Norge inte var speciellt fotogent. Det slutade med att vi tog några bilder av en isgrotta aldeles på Riksgränsen.
Sen for vi tillbaka och bestämde oss för att bakca ihop allting då för att fara till Storuman och manges studentboende för att redigera bilderna från de gångna dagarna. Allt gick bra och vi var iväg på en 40 min. Väl tillbaka i storuman så fick mange ett jobberbjundande som han inte kunde motstå. Det var från början tänkt att han skulle följa med tillbaka till sundsvall för att filma vå spelning på fredag. Men så blev alltså inte fallet. Kvällen avslutades med att jag njöt av min första dusch på 5 dagar, och svar ja, det är lite äckligt att inte duscha på så länge, so what?
Onsdag,
Vi vaknade väl runt elva, Jag tog upp min bok som jag håller på med. "Änglar och Demoner" en bok jag valde eftersom jag gillar konspirationsteorier. Boken i sig är också rätt bra, om än att den känns lite väl för mycket som en skröna. Jag läste väll en timme eller så innan jag bestämde att det var dags för frukost. Så vi gick till frasses. Sen tänkte jag att det var väll dumt att slänga bort hela morgondagen på att åka buss. Så vi åkte den snabbaste bilturen från Storuman till Lycksele jag någonsin åkt och jag han precis med bussen som gick 16,10.
När jag kom fram efter en rätt behaglig resa med en hyffsat bra film och några tagna bilder av solnedgången över höga kusten. Så var jag framme i Sundsvall. Och när jag väntat på hämt i tio min så kom farsan, i bilen sa han att hans arbetskollega ville sälja sitt objektiv (Tamron 70-300 f 4-5,6) för en billig summa som jag högg på. Så nu sitter jag på ett nytt teleobjektiv. Och med det tänkte jag avsluta min sammanfattning av fjällresan. För er som undrar så tänke jag slägna upp bilder när jag formaterat om datorn, så då blir dessa två inlägg mycket roligare.
Den välberesta,
Kalle Forsman.
Lördag
Som jag nog sa sist så hade vi just varit uppe på en av topparna och kommit ner till stugan för att hitta en
sovande Magnus. Det rådde vi dock bot på och fick snart upp honom på fötter igen. När han väl var vaken så var han lite stött över att "inte blivit väkt" tidigare! Nejnej, för det var ju inte så att fyra pers hade klivit upp, klampat runt, svurit, letat grejjor, packat väskor och ätit frukost.
Nu hade vi bestämt oss för en till tur fast med skidorna på ryggen den här gången. Vi som varit upp tidigare hade tydligen glömt hur det kändes att traska upp för ett berg i motvind. Det hade dock inte våra ben, som vi skulle komma att märka. Vi packade grejjorna igen, käkade lite frukt och annan nödnäring, jag slängde ner kameran i väskan igen.
Gick här gången gick det, surpirse surprise, ännu jobbigare att gå upp. Vi stannade några gånger på vägen och funderade på vad fan vi höll på med? När vi kom över trädgränsen märkte vi att det åt minstone hade mojnat lite grann. Men det vägde vi genast upp med att gå ungefär dubbelt så högt över trädgränsen som förra gången. Vilket innebar att vi behövde pullsa uppför nästan lodräta krön.
När vi var uppe så långt som vi bestämt oss för, vilket inte var den högsta toppen men bra nära, så tog vi en skön rast. Mange han nästan somna igen bakom en sten där han hittat lä. Sen spände vi på oss skidorna igen för att dra oss neråt. En lite sak man bör tänka på innan man gör en sån här färd, är att man använder precis samma muskler för att ta sig upp för dom lodräta stigningarna som när man lutar sig tillbaka i lösnöåkning. Den lilla saken hade vi inte tänkt på . Och mjölksyran fårn stigningen låg fortfarande kvar i låren. Det gick rätt bra, det var på gränsen att man itne kunde njuta av nerfarten från berget, men bara på gränsen. Lösnö är alltid lösnö!
Nere igen så tog jag några bilder, vi åt middag, såg nån film sådär. Eva, Lisa och Magnus Mor kom med bussen runt åtta. Sen skulle vi dra på "Lappkastet" en nattklubb på hotellet. Det var rätt trevligt där, hyffsad stämming inte för mycket folk men det saknades lite folk som jag kände från tidigare för att kvällen skulle blivit femstjärning. Den var i alla fall värd inträdet, eller "He' dug' åt lappen!" som man skulle sagt där uppe. Sen gick vi bara och la oss för att orka med den riktiga backen igen nästa dag!
Söndag,
Väl uppe och efter en snabb men stabil frukost då var vi på väg mot backarna. Det blev bara jag, Magnus, Anders, Lisa och hennes kompis Nina som åkte. Lars vet jag inte vad han gjorde. Innan vi skulle komma upp i backarna så skulle vi få tag i en parkeringsplats. Det är inte så enkelt som man kanske tror när man kommer tid runt halvelvasnåret på en påskhelg. Men det gick till slut även fast man fick traska en bit till backen. Dagen var väll hyffsad, vi hittade bästa åket aldeles efter lunch. En ganska, med tanke på omständigheterna, orörd björk skog med rätt så bra lössnöåkning. Det var där vi var den mesta tiden, vi var aldrig ens upp på toppen eftersom den låg över molnen och hade gigantisk kö. Vå åkte til kl fyra och drog sen hem via ICA. Såg några rullar sen i sängför att förbereda oss för en ännu tidigare morgon dagen efter.
Måndag, eller DAGEN!
Vi vaknade åtta - halv nio, för att dra i oss frukost och sen iväg! Den hä gången hade jag tagit med kameran också. När vi klev utanför dörren så mörkte jag en väldigt stor skillnad från dagen innan. Hela världen var vit! Det var så ljust att man inte såg nått alls från början, inte ett moln på himmlen! Härligt!
Den här gången var vi ute i tid och kunde därför hitta en plats aldeles vid liften. "Idag ska det bli så jävla bra!" var det enda jag hade i huvet på väg upp. Det blev det också. Det var rätt kallt men annars var det helt underbart. Stårlande sol, bra före, inte allt för mkt folk. Runt lunch så åkte vi upp på toppen och satte oss mot en vägg för att äta våra luchmackor. Sen när vi ätit så drog Anders och Lisa iväg medans jag å mange låg kvar och solade/sov (Jag solade och lysnade på musik, Törnrosa, mer känd som Magnus, sov).
Efter lunch så tog jag och kamaran oss ner till "Funparken" och knäppte några bilder, några bra, några riktigt bra. Dels så var det ett gäng som redan börjat förfesta i backen, dom var också riktigt skickliga på att hoppa och gjorde grymma old-schooltricks iförd old-schoolmundering!
Sen åkte vi några åk borta vid centrumliften och mötte upp med Anders som hade lämnat av Lisa i bilen mot Lycksele. Vi tog några avrundningsåk innan vi svängde in på hotellet för att njuta av afterskimiljön och kolla igenom bilderna från dagen. På afterskin blev det pinsamt tydligt hur hård man var på legkontrollen när vi (ganska samtidigt alla tre) upptäckte en tjej som såg ut att vara 14-15 år gick runt och stoltserade med en öl som hon kommit över. Till ämnet hör att på den tiden vi var där (kanske 50 min en timme) så han hon inte dricka upp mer än en tredjedel av ölen. Grejt.
Sen for vi hem och slappade rejält med hamburgare till middag och chips till filmen. Sängen kom väll inte speciellt sent men man var ändå trött.
Tisdag,
Jag vaknade av att Anders stod och tittade på mig. Han skulle tydligen åka till Umeå, och behövde skjuts till bussen. Vi tog farväl och hans löd ungefär "Fy fan vad ni kommer få städa här!". Sen gjorde han det många talar om men väldigt få verkligen vågat, att åka bil med en sömndrucken Magnus.
Nu var det bara jag och Magnus kvar i stugan.
När dom varit gjorde jag iordning en frukost med kaffe och började se på "Lilja 4-ever", inte direkt världens gladaste film, men den är bra. Sen diskade jag medans mange kom tillbaka. Sen betsämtde vi oss för att ålka över till norge för att få några bilder av kusliga bergstoppar att fota. Tyvär visade det sig, efter en timme i bilen, att den närmaste delen av Norge inte var speciellt fotogent. Det slutade med att vi tog några bilder av en isgrotta aldeles på Riksgränsen.
Sen for vi tillbaka och bestämde oss för att bakca ihop allting då för att fara till Storuman och manges studentboende för att redigera bilderna från de gångna dagarna. Allt gick bra och vi var iväg på en 40 min. Väl tillbaka i storuman så fick mange ett jobberbjundande som han inte kunde motstå. Det var från början tänkt att han skulle följa med tillbaka till sundsvall för att filma vå spelning på fredag. Men så blev alltså inte fallet. Kvällen avslutades med att jag njöt av min första dusch på 5 dagar, och svar ja, det är lite äckligt att inte duscha på så länge, so what?
Onsdag,
Vi vaknade väl runt elva, Jag tog upp min bok som jag håller på med. "Änglar och Demoner" en bok jag valde eftersom jag gillar konspirationsteorier. Boken i sig är också rätt bra, om än att den känns lite väl för mycket som en skröna. Jag läste väll en timme eller så innan jag bestämde att det var dags för frukost. Så vi gick till frasses. Sen tänkte jag att det var väll dumt att slänga bort hela morgondagen på att åka buss. Så vi åkte den snabbaste bilturen från Storuman till Lycksele jag någonsin åkt och jag han precis med bussen som gick 16,10.
När jag kom fram efter en rätt behaglig resa med en hyffsat bra film och några tagna bilder av solnedgången över höga kusten. Så var jag framme i Sundsvall. Och när jag väntat på hämt i tio min så kom farsan, i bilen sa han att hans arbetskollega ville sälja sitt objektiv (Tamron 70-300 f 4-5,6) för en billig summa som jag högg på. Så nu sitter jag på ett nytt teleobjektiv. Och med det tänkte jag avsluta min sammanfattning av fjällresan. För er som undrar så tänke jag slägna upp bilder när jag formaterat om datorn, så då blir dessa två inlägg mycket roligare.
Den välberesta,
Kalle Forsman.
Dynamsik tillvaro
Hej, då är man då äntligen uppe i Fjällen! Okej för att göra inlägget mindre kryptisk för er mindre insatta så kan jag berätta att vi som åkte upp var: Jag, Magnus, Magnus far: Lars, Magnus yngsta syster: Lisa, och deras kusin: Anders.
Vägen upp var minst sagt udda. På halva vägen, fram till storuman ungefär, var det fint väder och resan gick relativt friktionsfri. Efter en inhandling och snabblunch i storuman var vi på väg igen. Även nu till en början var vädret riktigt bra, men efter en 20-40 minuter, ungefär vid "Kåtaviken" säger lokalborna, började vintern. Som man for över en gräns så kom vi in i vintern. Sen var det växelvis full storm med sikt på en fem meter. Sen fem min senare var det solsken och lätt blåst.
När vi nästan var framme skrek bilen på att den ville ha mer olja i motorn. Så vi for på en mack och köpte motorolja. Dock så var det fullt i Tärnaby, så vi fick fara till Hemavan för att hitta det vi skulle ha. När vi väl var framme vid stugan, och sista biten så försvann bilen framför oss stundtals i vinterstormarna. När vi väl var framme vid stugan hade Lars och Anders redan hunnit gräva fram parkeringen delvis och lyckats köra fast Volvon i snön. Sen belv det vårat jobbb (mitt och Manges) att gräva fram skiten.
När det väl var gjort så började vi elda upp "bastun" (stugan som vi skulle bu i) till typ 40 grader för att torka upp all fukt som skulle gjort stugan jävulskt kall annars. JAg måste kommentera att Lars hade surfat på internet innan han gjort upp eld i spisen. När allt var klart och vi ätit middag så såg vi några filmer och gick senare och la oss.
Nästa dag vaknade jag halv elva av att jag hade ont i ryggen. Alla utom jag och Mange var uppe och satt och åt frukost. Jag tog mig lite frukost och satte mig och läste. Sen kom dom andra på att vi skulle traska upp på fjälet här ovanför istället för att dra till backen. Det blåste och snöade ganska ordetnligt ute men det sket vi i. Magnus låg fortfarande och sov och eftersom ingen ville dö så gick vi inte väckte honom. Vi klädde på oss riktigt och gick ut.
Först när vi kom ut blåste det rätt ordentligt men så fort vi kom in bland träden i björkskogen så kom vi i ett hyffsat lä. Vi traskade på och h-vete vad jobbigt det kan vara att promenera. Motvind och uppförsbacke är alltid lika roligt! NÄr vi började närma oss trädgränsen så börjde det också blåsa ganska mycket, men vi gick vidare. Strax ovanför trädgränsen så tog vi en rast, vi var vid det här laget ganska trötta, jag tog upp kameran ur all skyddspacketering. OCh i lä av två pers plus en pulka så tog jag ett par bilder av LArs och den andra pulkan som stod rätt ut med vindens hjälp.
Vi traskade vidare några "knixar" till och stretade mot vinden ett tag tills vi bestämde oss för att det var nog. Då skråade vi en bit bort för att hitta några backar att åka ner för med pulkorna. Jag tog några fler bilder när anders "försvann" litegrann in stormen. Sen hittade vi en brant som var brant nog att åka lite ner för. VI klämde ihop oss på två pulkor och åkte. Sen gick vi ner till trädgränsen sär det fanns ett skoterspår som var hårt nog att åka på. Åter igen klämde vi ihop oss på pulkorna och åkte. Den här gången gick det bättre, vi tog oss säkert en par hundra meter i sträcka innan vi kraschade till förmån till några skotrar som kom farande i motsatt riktning.
Vi tog oss ner på ett tag. När vi kom fram låg Mange fortfarande och sov. Nu ska vi ätalunch och sen kansek vi traskar upp på fjället igen, dne här gången med skidorna i släptåg, det ligger nämligen ungefär tre decimeter lös snö längst upp på lagret.
Jag lägger upp bilderna när jag har tillgång till snabbare internet (jag sitter på GPRSinternet nu).
TIlls vi hörs igen,
Den friluftige,
Kalle Forsman
Vägen upp var minst sagt udda. På halva vägen, fram till storuman ungefär, var det fint väder och resan gick relativt friktionsfri. Efter en inhandling och snabblunch i storuman var vi på väg igen. Även nu till en början var vädret riktigt bra, men efter en 20-40 minuter, ungefär vid "Kåtaviken" säger lokalborna, började vintern. Som man for över en gräns så kom vi in i vintern. Sen var det växelvis full storm med sikt på en fem meter. Sen fem min senare var det solsken och lätt blåst.
När vi nästan var framme skrek bilen på att den ville ha mer olja i motorn. Så vi for på en mack och köpte motorolja. Dock så var det fullt i Tärnaby, så vi fick fara till Hemavan för att hitta det vi skulle ha. När vi väl var framme vid stugan, och sista biten så försvann bilen framför oss stundtals i vinterstormarna. När vi väl var framme vid stugan hade Lars och Anders redan hunnit gräva fram parkeringen delvis och lyckats köra fast Volvon i snön. Sen belv det vårat jobbb (mitt och Manges) att gräva fram skiten.
När det väl var gjort så började vi elda upp "bastun" (stugan som vi skulle bu i) till typ 40 grader för att torka upp all fukt som skulle gjort stugan jävulskt kall annars. JAg måste kommentera att Lars hade surfat på internet innan han gjort upp eld i spisen. När allt var klart och vi ätit middag så såg vi några filmer och gick senare och la oss.
Nästa dag vaknade jag halv elva av att jag hade ont i ryggen. Alla utom jag och Mange var uppe och satt och åt frukost. Jag tog mig lite frukost och satte mig och läste. Sen kom dom andra på att vi skulle traska upp på fjälet här ovanför istället för att dra till backen. Det blåste och snöade ganska ordetnligt ute men det sket vi i. Magnus låg fortfarande och sov och eftersom ingen ville dö så gick vi inte väckte honom. Vi klädde på oss riktigt och gick ut.
Först när vi kom ut blåste det rätt ordentligt men så fort vi kom in bland träden i björkskogen så kom vi i ett hyffsat lä. Vi traskade på och h-vete vad jobbigt det kan vara att promenera. Motvind och uppförsbacke är alltid lika roligt! NÄr vi började närma oss trädgränsen så börjde det också blåsa ganska mycket, men vi gick vidare. Strax ovanför trädgränsen så tog vi en rast, vi var vid det här laget ganska trötta, jag tog upp kameran ur all skyddspacketering. OCh i lä av två pers plus en pulka så tog jag ett par bilder av LArs och den andra pulkan som stod rätt ut med vindens hjälp.
Vi traskade vidare några "knixar" till och stretade mot vinden ett tag tills vi bestämde oss för att det var nog. Då skråade vi en bit bort för att hitta några backar att åka ner för med pulkorna. Jag tog några fler bilder när anders "försvann" litegrann in stormen. Sen hittade vi en brant som var brant nog att åka lite ner för. VI klämde ihop oss på två pulkor och åkte. Sen gick vi ner till trädgränsen sär det fanns ett skoterspår som var hårt nog att åka på. Åter igen klämde vi ihop oss på pulkorna och åkte. Den här gången gick det bättre, vi tog oss säkert en par hundra meter i sträcka innan vi kraschade till förmån till några skotrar som kom farande i motsatt riktning.
Vi tog oss ner på ett tag. När vi kom fram låg Mange fortfarande och sov. Nu ska vi ätalunch och sen kansek vi traskar upp på fjället igen, dne här gången med skidorna i släptåg, det ligger nämligen ungefär tre decimeter lös snö längst upp på lagret.
Jag lägger upp bilderna när jag har tillgång till snabbare internet (jag sitter på GPRSinternet nu).
TIlls vi hörs igen,
Den friluftige,
Kalle Forsman
In the Lycksele
Tjenamoss, jag befinner mig i lycksele för närvarande. Det är ju som ni alla kanske vet, påsklov! Och det kunde inte komma mer lägligt.
Jag bestämde mig lite snabbt för att ta en tripp upp till lycksele och så småningom Tärnabys orkandrabbade fjällvärld. Just nu sitter jag alltså på min rumpa och väntar på att värdfolket ska packa klart så vi kan åka västerut mot Tärnaby.
Igår kom jag upp vid 19.00 efter 5 timmar på buss och en timme och tjugo minuters väntan i Umeå. Lisa, yngst i värdfamiljen, hade bestämt sig för att det skulle vara jättekul att avlägga ett besök på Hotell Lapplands "spa-"avdelning. Och efter många om och men så kom vi iväg. Det var väll itne mycket till spa, men det var rätt mysigt ändå. Några bubbelpooler och nån bastu så där. Så vi var där tills vi tröttnade sen for jag och mange och skulle reka ett gammalt lokgarage. Mange hade nämligen fått den briljanta iden att man skulle köpa huset i fråga och göra om till lägenhet och kontor.
Det kändes dock inte så aktuellt eftersom huset verkade användas av banverket trots allt. Så vi for runt lite innan vi hittade manges kompisar som undrade om vi inte ville följs med hem till en av dom och umgås. "Vist" sa vi och hängde på. Det enda som vi igentligen gjorde hemma hos honom, Nicke hette han som bodde där, var att spela tv-spel och dricka folka. Det kändes förbannat mycket "byhåla" löver hela kvällen men det va kul ändå. Jag menar trevligt folk, roliga spel, skön soffa och allmänt lugn tillställning. Varför inte ?
Jaja, nu ska jag se om vi kommer iväg nån gång, när vi hörs nästa gång så har jag säkert massa "fräsiga" fjällbilder, som Emil Leijon garanterat skulel kallat dom.
Den väldigt ourbaniserade,
Kalle Forsman
Jag bestämde mig lite snabbt för att ta en tripp upp till lycksele och så småningom Tärnabys orkandrabbade fjällvärld. Just nu sitter jag alltså på min rumpa och väntar på att värdfolket ska packa klart så vi kan åka västerut mot Tärnaby.
Igår kom jag upp vid 19.00 efter 5 timmar på buss och en timme och tjugo minuters väntan i Umeå. Lisa, yngst i värdfamiljen, hade bestämt sig för att det skulle vara jättekul att avlägga ett besök på Hotell Lapplands "spa-"avdelning. Och efter många om och men så kom vi iväg. Det var väll itne mycket till spa, men det var rätt mysigt ändå. Några bubbelpooler och nån bastu så där. Så vi var där tills vi tröttnade sen for jag och mange och skulle reka ett gammalt lokgarage. Mange hade nämligen fått den briljanta iden att man skulle köpa huset i fråga och göra om till lägenhet och kontor.
Det kändes dock inte så aktuellt eftersom huset verkade användas av banverket trots allt. Så vi for runt lite innan vi hittade manges kompisar som undrade om vi inte ville följs med hem till en av dom och umgås. "Vist" sa vi och hängde på. Det enda som vi igentligen gjorde hemma hos honom, Nicke hette han som bodde där, var att spela tv-spel och dricka folka. Det kändes förbannat mycket "byhåla" löver hela kvällen men det va kul ändå. Jag menar trevligt folk, roliga spel, skön soffa och allmänt lugn tillställning. Varför inte ?
Jaja, nu ska jag se om vi kommer iväg nån gång, när vi hörs nästa gång så har jag säkert massa "fräsiga" fjällbilder, som Emil Leijon garanterat skulel kallat dom.
Den väldigt ourbaniserade,
Kalle Forsman
Helg med fotning och inspelning!
Hej!
Jag tänkte berätta lite om helgen som gått. Historien börjar igentligen redan på novemberlovet. Det var nämligen så att jag skulle upp till lycksele för att vara med Magnus och gå på "The XL party" som skulle ta plats på hotellet i lycksele. Den största andlednigen att vi skulle dit var att Tobbe, som vi båda känner, skulle vara DJ. Så det var ju rätt kul med tanke på att jag inge kände en själ där. Vi tog några bilder med Manges kompaktkamera och dom blev riktigt häftiga på grund utav laserljusen.
När vi kom hem så slängde vi upp bilderna dirket på apberget för vi tyckte att det skulle vara kul att folk kunde se dom direkt efteråt. Long story short så föreslog "arrangören", mindre vänligt och bestäm, att vi skulle ta ned bilderna eftersom vi "inte hade rätt" att lägga upp dom. Men bara därför att kollade vi upp att vi hade lagen på vår sida och bad "arrangören", vänligt men bestämmt, att han skulle ta sitt förslag och blåsa ut det ur röven. Då belv han inge glad och började gnälla hos Tobbe. Aja, nog om det. Då kom Magnus och Tobbe på att dom skulle göra en egen fest.
Och några månader senare var allt på gång, jag fick ett samtal som lät typ så här "Ja hej! Hurru kalle, skulle inte du kunna skriva ett programm som vi kan använda som kassaapparat?" "Vist , ge mig en kvart!", sa jag och två dagar senare stod det klart.
Nu är vi tillbaka till i fredags. Vi tog bilen upp runt tre, pappa satt som ett barn och betraktade vår nya GPS-sak som visade hur vi åkte. Vi kom upp ganska tidigt, kl 7, så jag han vara med och hjälpa till lite innan det drog igång.
I alla fall, det hela drog igång kl 9. Det var några osm stod och hängde på låsen men dom var få. Men det kom folk i jämnt antal. Det häftigaste som jag tyckte med själva festen var att dom hade ett så kallat DJVS-system. Det betyder att dom inte bara mixademusik utan det var tillhörande musikvideo också. Det gav en trevlig touch på det hela!
Under kvällen när jag hade förklarat för han som skulle arbeta i kassan så var det mitt jobb att fota själva festen. Det var ett ganska utmanade uppdrag eftersom jag itne hade nån extern blixt, hade jag haft det så hade jag kunnat tagit ännu bättre mingelbilder. I alla fall, vill ni se bilderna så kan ni gå in på http://club28.se/ . Bilderna är utvalda av arrangörerna och inte manipulerade på nått vis.
Allt var klart ungefär kl 01:00, kl 02:00 skulle vi vara ute ur lokalen. När vi plockat ihop allt så skulle vi gå ner tioll hamnen med trossarna som vi lånat av nån som hette nått. På väg ner så bar vi en tross på två. När vi var några kvarter ifrån destination så kom polisen rullandes, vi vinkade glatt och dom stannade och sa, "Jaha, och hur var det här då?" på det vanliga polismålet. "Vart har ni fått odm där ifrån?", sa dom och syftade på trossarna. "Ja, från diskot", svarade Mange. "Vilket disko?", undrade dom hotfullt. "Ja, det på MB!" sa Mange, "vi har lånat dom!". "Jasså? "lånat" dom? Jahaja", sa dom menande, " Men vafan", tänkte vi, "vem skulle sno två aluminiumstolpar och sen bära dom tvärs genom stan?". Till slut så gav dom i alla fall upp, delvis. Dom "smög"nämligen på oss ett tag med bilen, utan att dra av helljusen.
Väl tilbaka vid diskot hade vi kommit överens om ett ärevarv på stan efter som allt gått så bra. Sen drog vi och åt mat på statoil, för att sen dra hem till var och en, jag brände ner bilderna på en skiva och gav till mange. Det blev 1,5 gig bilder.
Vi kom i säng runt fyra, upp igen kl 10 för att ta bussen hem igen. Efter 5 timmar på bussen med en sjuhelvetes massa bra musik och en riktigt bra bok så var jag tillbaka i stan. Under resan tänkte jag även på att fy fan vad skönt det är att vara ute på vägarna, och träffa nytt folk och göra massa olika saker och se nya grejjor. Ungfär kl 18.00 på kvällen. Där på navet satt Emanuel och Viktor och väntade, vi skulle nämligen hem till mig för att ha bandkväll. På navet kom tre fjortånåringar i femtonårsåldern och bad oss att köpa cigg åt dom, vi tittade på dom i några minuter sen yrkade vi på att vi inte hade lust och vände dom ryggen.
Väl hemma hos mig så käkade vi tortelini, sen kollade vi med Anton vart han var. Han hade inte pallrat sig ur hemmet än. Neee, hepp. Då gick vi och mötte honom. Köpte med oss två sexpack och en påse chips. När vi väl kommit hem så satt Martin och väntade på oss. "Kuung" då var det bara att slänga in "Klungan" i dvdspelaren, lätta på skärpet öppna en påse chips och låta poletten falla ner.
När martin gått, runt tolv nån gång, så satt vi och kollade på bilder, då höll viktor på att dö av skratt pga den här bilden:
Vi andra höll på att dö utav syrebrist när vi skrattade åt Viktor!
Aja, när alla väl kunnat inse att det var dags att hålla käften och sova så var väll klockan runt 02:00,
Klockan ringer klockan 08:00. Upp och koka kaffe!
Dom andra är något segare att ta sig upp, men jag kände min pllikt som värd att duka fram frukost.
Vi kom iväg klockan 08,45 för att ta bussen hem till anton och hämta Emanuels cymbaler och annat gött.
Nu tänkte jag avslöja vad vi har gjort denna söndag! Vi har spelat in våran första studiolåt! YEEEY
Det är ju så att 80% av bandet har läst en kurs som heter ljudteknik A. Och i den ingår oftast en inspelningshelg och nu hade vi turen att orginalbandet kunde inte så vi fick hoppa in istället! Flyyyt!
Vi hade bestämt oss för att det skulle gå bäst att spela in "Funk Injection" även fast den inte är mer en två veckor gammal.
När kom ner på utsatt tid, kl 10,00, så hade bara Stefan kommit. Vi stod där och väntade tills vår lärare Roland Storm, vist låter han som en stjärna på namnet? släppte in oss. Vi riggade upp hela förmiddagen, och det gick bra, sen körde vi igenom låten några gånger medans dom mixade medhörning och sånt. Sen gick vi och åt en välbehövlig lunch! Efter luch så började vi spela in. Först hela bandet minus Martin, sen så spelade vi in båda solona på dubbar. Det roliga med det är att jag hade ett solo som jag tänkt använda vilket var ganska melodiöst, men aldeles innan vi skulle köra så tänkte jag att det skulle nog passa bättre med en annan grej, så jag bytte karaktär på solot och spelade mer "skankigt" om ni vet vad det är. Sen improvoserade jag på det ett försök som jag nöjde mig med. Anton behövde inte heller speciellt många försök utan tog andra försöket.
Sen spelade vi in Martins sång, vilket lät bra, det var första gången jag hörde den texten för övrigt! Sen mickade vi upp resten av bandet och spelade in en "hockeykör" på ett par ord. Efter det packade vi ihop allt och pratade lite om resten av terminen. Sen åkte alla hem.
Nu sitter jag här och tänkte sålla ut vilka bilder som jag tänkte avsluta med. Vi hörs säkert nått!
Den jävligt trötthuvade,
Kalle Forsman
Jag tänkte berätta lite om helgen som gått. Historien börjar igentligen redan på novemberlovet. Det var nämligen så att jag skulle upp till lycksele för att vara med Magnus och gå på "The XL party" som skulle ta plats på hotellet i lycksele. Den största andlednigen att vi skulle dit var att Tobbe, som vi båda känner, skulle vara DJ. Så det var ju rätt kul med tanke på att jag inge kände en själ där. Vi tog några bilder med Manges kompaktkamera och dom blev riktigt häftiga på grund utav laserljusen.
När vi kom hem så slängde vi upp bilderna dirket på apberget för vi tyckte att det skulle vara kul att folk kunde se dom direkt efteråt. Long story short så föreslog "arrangören", mindre vänligt och bestäm, att vi skulle ta ned bilderna eftersom vi "inte hade rätt" att lägga upp dom. Men bara därför att kollade vi upp att vi hade lagen på vår sida och bad "arrangören", vänligt men bestämmt, att han skulle ta sitt förslag och blåsa ut det ur röven. Då belv han inge glad och började gnälla hos Tobbe. Aja, nog om det. Då kom Magnus och Tobbe på att dom skulle göra en egen fest.
Och några månader senare var allt på gång, jag fick ett samtal som lät typ så här "Ja hej! Hurru kalle, skulle inte du kunna skriva ett programm som vi kan använda som kassaapparat?" "Vist , ge mig en kvart!", sa jag och två dagar senare stod det klart.
Nu är vi tillbaka till i fredags. Vi tog bilen upp runt tre, pappa satt som ett barn och betraktade vår nya GPS-sak som visade hur vi åkte. Vi kom upp ganska tidigt, kl 7, så jag han vara med och hjälpa till lite innan det drog igång.
I alla fall, det hela drog igång kl 9. Det var några osm stod och hängde på låsen men dom var få. Men det kom folk i jämnt antal. Det häftigaste som jag tyckte med själva festen var att dom hade ett så kallat DJVS-system. Det betyder att dom inte bara mixademusik utan det var tillhörande musikvideo också. Det gav en trevlig touch på det hela!
Under kvällen när jag hade förklarat för han som skulle arbeta i kassan så var det mitt jobb att fota själva festen. Det var ett ganska utmanade uppdrag eftersom jag itne hade nån extern blixt, hade jag haft det så hade jag kunnat tagit ännu bättre mingelbilder. I alla fall, vill ni se bilderna så kan ni gå in på http://club28.se/ . Bilderna är utvalda av arrangörerna och inte manipulerade på nått vis.
Allt var klart ungefär kl 01:00, kl 02:00 skulle vi vara ute ur lokalen. När vi plockat ihop allt så skulle vi gå ner tioll hamnen med trossarna som vi lånat av nån som hette nått. På väg ner så bar vi en tross på två. När vi var några kvarter ifrån destination så kom polisen rullandes, vi vinkade glatt och dom stannade och sa, "Jaha, och hur var det här då?" på det vanliga polismålet. "Vart har ni fått odm där ifrån?", sa dom och syftade på trossarna. "Ja, från diskot", svarade Mange. "Vilket disko?", undrade dom hotfullt. "Ja, det på MB!" sa Mange, "vi har lånat dom!". "Jasså? "lånat" dom? Jahaja", sa dom menande, " Men vafan", tänkte vi, "vem skulle sno två aluminiumstolpar och sen bära dom tvärs genom stan?". Till slut så gav dom i alla fall upp, delvis. Dom "smög"nämligen på oss ett tag med bilen, utan att dra av helljusen.
Väl tilbaka vid diskot hade vi kommit överens om ett ärevarv på stan efter som allt gått så bra. Sen drog vi och åt mat på statoil, för att sen dra hem till var och en, jag brände ner bilderna på en skiva och gav till mange. Det blev 1,5 gig bilder.
Vi kom i säng runt fyra, upp igen kl 10 för att ta bussen hem igen. Efter 5 timmar på bussen med en sjuhelvetes massa bra musik och en riktigt bra bok så var jag tillbaka i stan. Under resan tänkte jag även på att fy fan vad skönt det är att vara ute på vägarna, och träffa nytt folk och göra massa olika saker och se nya grejjor. Ungfär kl 18.00 på kvällen. Där på navet satt Emanuel och Viktor och väntade, vi skulle nämligen hem till mig för att ha bandkväll. På navet kom tre fjortånåringar i femtonårsåldern och bad oss att köpa cigg åt dom, vi tittade på dom i några minuter sen yrkade vi på att vi inte hade lust och vände dom ryggen.
Väl hemma hos mig så käkade vi tortelini, sen kollade vi med Anton vart han var. Han hade inte pallrat sig ur hemmet än. Neee, hepp. Då gick vi och mötte honom. Köpte med oss två sexpack och en påse chips. När vi väl kommit hem så satt Martin och väntade på oss. "Kuung" då var det bara att slänga in "Klungan" i dvdspelaren, lätta på skärpet öppna en påse chips och låta poletten falla ner.
När martin gått, runt tolv nån gång, så satt vi och kollade på bilder, då höll viktor på att dö av skratt pga den här bilden:
Vi andra höll på att dö utav syrebrist när vi skrattade åt Viktor!
Aja, när alla väl kunnat inse att det var dags att hålla käften och sova så var väll klockan runt 02:00,
Klockan ringer klockan 08:00. Upp och koka kaffe!
Dom andra är något segare att ta sig upp, men jag kände min pllikt som värd att duka fram frukost.
Vi kom iväg klockan 08,45 för att ta bussen hem till anton och hämta Emanuels cymbaler och annat gött.
Nu tänkte jag avslöja vad vi har gjort denna söndag! Vi har spelat in våran första studiolåt! YEEEY
Det är ju så att 80% av bandet har läst en kurs som heter ljudteknik A. Och i den ingår oftast en inspelningshelg och nu hade vi turen att orginalbandet kunde inte så vi fick hoppa in istället! Flyyyt!
Vi hade bestämt oss för att det skulle gå bäst att spela in "Funk Injection" även fast den inte är mer en två veckor gammal.
När kom ner på utsatt tid, kl 10,00, så hade bara Stefan kommit. Vi stod där och väntade tills vår lärare Roland Storm, vist låter han som en stjärna på namnet? släppte in oss. Vi riggade upp hela förmiddagen, och det gick bra, sen körde vi igenom låten några gånger medans dom mixade medhörning och sånt. Sen gick vi och åt en välbehövlig lunch! Efter luch så började vi spela in. Först hela bandet minus Martin, sen så spelade vi in båda solona på dubbar. Det roliga med det är att jag hade ett solo som jag tänkt använda vilket var ganska melodiöst, men aldeles innan vi skulle köra så tänkte jag att det skulle nog passa bättre med en annan grej, så jag bytte karaktär på solot och spelade mer "skankigt" om ni vet vad det är. Sen improvoserade jag på det ett försök som jag nöjde mig med. Anton behövde inte heller speciellt många försök utan tog andra försöket.
Sen spelade vi in Martins sång, vilket lät bra, det var första gången jag hörde den texten för övrigt! Sen mickade vi upp resten av bandet och spelade in en "hockeykör" på ett par ord. Efter det packade vi ihop allt och pratade lite om resten av terminen. Sen åkte alla hem.
Nu sitter jag här och tänkte sålla ut vilka bilder som jag tänkte avsluta med. Vi hörs säkert nått!
Den jävligt trötthuvade,
Kalle Forsman