Funk Injection
Jaa, varför inte...
PS. Jaa det är våran låt,
DS
PS,2. Jaa det kommer ett riktigt inlägg snart nån gång.
PS. Jaa det är våran låt,
DS
PS,2. Jaa det kommer ett riktigt inlägg snart nån gång.
Tjaa, vad säger man? tack?
Tja hejsan.
Det var ett tag sen jag skrev. Anledningen till det är att jag tycker mitt förra inlägg speglade det jag kända sååå precist att jag itne skulle behöva skriva nått på flera veckor. Det tänker jag dock göra ändå.
Ja och vad har jag att berätta idag då? Jadu, en del faktist. Tillexempel så ringde det på min telefon igår när jag precis kommit ner på stan efter jobbet. På displayen stod det "Thomas" så jag trodde det var min klasskompis och svarade, "Mjaaaalousie!". Det var inte Thomas, min klasskompis. Det var Thomas, min chef. Riight, jag försökte rädda situtionen med att säga som det var. Ja ja.
Det han hade att sgäa var typ, "Jo du kalle, det här tjaffset med lönerna som vi snackade om idag."
"Jaa..?", undrade jag.
"Jo, det är så att jag skrev ut ett nytt anställningsavtal till dig", det gammla slängde han sekunden efter jag skrev på det, det kändes betryggande.
"Jaha, varför det?"
"Det andra gäller inte längre", sa han "du hade för låg lön på den andra"
"Yippieeeee", sa jag inte utan "Jaha, så jag har fått påökt alltså?"
"Yes, så jag mailade det till dig så får du skriva på det imorn".
YESS! Undra om det var så här det gick till "Hmm, den här killen verkar ju göra nånting som vi har nytta av. Då kanske han ska ha lite lön i alla fall."
Fast nackdelen med det är ju att nu måste jag skattejämka igen. Men vafan, vem bryr sig. Oh happy day!
Ikväll ska jag emanuel och jacke ( plus några tusen till) ner på gatufesten och fira min lönehöjning. Fast det vet inte resten om, att det är det vi firar. Men det är det. Hoppas det blir kul. Aja, nu ska jag tillbaka till mina tre skärmar och se upptagen ut (läs: äta glass).
Fridens!
Kalle Forsman
PS. Driftingejör mobila tjänster, övervakning och felavhjälpning på Mobilitys tjänster och nät.
Det är det jag jobbar med.
DS.
Det var ett tag sen jag skrev. Anledningen till det är att jag tycker mitt förra inlägg speglade det jag kända sååå precist att jag itne skulle behöva skriva nått på flera veckor. Det tänker jag dock göra ändå.
Ja och vad har jag att berätta idag då? Jadu, en del faktist. Tillexempel så ringde det på min telefon igår när jag precis kommit ner på stan efter jobbet. På displayen stod det "Thomas" så jag trodde det var min klasskompis och svarade, "Mjaaaalousie!". Det var inte Thomas, min klasskompis. Det var Thomas, min chef. Riight, jag försökte rädda situtionen med att säga som det var. Ja ja.
Det han hade att sgäa var typ, "Jo du kalle, det här tjaffset med lönerna som vi snackade om idag."
"Jaa..?", undrade jag.
"Jo, det är så att jag skrev ut ett nytt anställningsavtal till dig", det gammla slängde han sekunden efter jag skrev på det, det kändes betryggande.
"Jaha, varför det?"
"Det andra gäller inte längre", sa han "du hade för låg lön på den andra"
"Yippieeeee", sa jag inte utan "Jaha, så jag har fått påökt alltså?"
"Yes, så jag mailade det till dig så får du skriva på det imorn".
YESS! Undra om det var så här det gick till "Hmm, den här killen verkar ju göra nånting som vi har nytta av. Då kanske han ska ha lite lön i alla fall."
Fast nackdelen med det är ju att nu måste jag skattejämka igen. Men vafan, vem bryr sig. Oh happy day!
Ikväll ska jag emanuel och jacke ( plus några tusen till) ner på gatufesten och fira min lönehöjning. Fast det vet inte resten om, att det är det vi firar. Men det är det. Hoppas det blir kul. Aja, nu ska jag tillbaka till mina tre skärmar och se upptagen ut (läs: äta glass).
Fridens!
Kalle Forsman
PS. Driftingejör mobila tjänster, övervakning och felavhjälpning på Mobilitys tjänster och nät.
Det är det jag jobbar med.
DS.
..
Jag såg min forna tränare ute ikväll, han hade smink...
Det blir basket imorn..
Det blir basket imorn..
It's a bikeride!
Jaaa ni, jag sitter på jobbet jag.. Ovanligt :P Heja kontorstider!
Jag sitter och är just klar med ämnet vi (läs: jag) diskuterade igår. Jag är nämligen ytterst görolös för tillfället. Jag kan berätta lite smått om gårdagen. Igår runt tolv kom min kollega och slängde ut mig från rymdcentralen (läs: övervakningsrummet) eftersom han behövde skrivbordet med tre skärmar som man använder. Så jag fick ta pappas övergivna kontor istället, så jag tog med mig min laptop som jag fått att arbeta på och gick dit i stället.
Eftersom det var en seen lunch så kom jag dit till kl 14 eller nått. Då satt jag och letade runt bland ärenden som jag kunder göra nått åt. Sen surfade jag lite, ungefär klockan fyra slutade internet fungera av ån andledning. Så då blev jag sur och gick hem. Självklart så är TImråbussen alltid sen såpass att fyran (som alltid bestämmer sig för att avgå lite för tidigt från navet) hinner åka precis när man kommer in mot Navet. Då blev jag sur ige, ringde anton och sa "Hörru, jag kommer hem till dig nu!"
"Jaha, vist, varför det?"
"För att fyran är dum i huvet!" *Klick*
Eftersom det var ett tag sen jag träffade Anton så var det jäkligt skoj att träffa honom igen. Jag fick låna en Bo Kaspers-skiva. Allt var frid och fröjd med honom men jag var tvungen a gå ganska på en gång för jag skulle hem och äta le middag. Senare på kvällen kom Magnus med familj, ny-"hem"-kommna från island. Vi gjorde inte så mycket än spelade basket och så, klockan råkade bli elva innan jag kom på nackdelen med kontorstider. Att man ska upp halv sju. Så jag gick och la mig svttig och försökte sova.
Idag har jag cyklat till jobbet. Det gick på en kvart eller nått och var ganska jobbigt. Det är en jävla backe uppifrån coop och uppimor birsta, damnit det kändes i benen. Tur att det finns dusch på jobbet. Fan vad lat jag är nu för tiden, ja ni tänker säkert, men vafan du är ju ute och lirar basket hela tiden och går på gym! Ja, men det är fortfarande lite gemntemot att ha sju träningar i veckan och matcher på helgerna. Men det är skönt att slappa till lite.
Nu på morgonen så har jag faktist undervisat en kollega i min exclusiva uppgift. Jag har som hått ansvaret för den delen av arbetet här, det känns rätt kul att få lite ansvar. Nu hade jag tänkt gå på en av mina "Piratey quest of searchin," Det var ett tag sen, man får ta och damma av träbenet och lära papegojan några nya fraser. Asså för eer som inte förstått det än så ska jag gå och gräva upp (läs: leta) ett headset som jag kan använda för att ringa up tekniker.
Jag kommer kanske tillbaka snart, om hur länge beror på hur många "bottles of rum" jag snubblar på på vägen.
"Aaaaaaaeeeoaaarrrrrrggghhhhhhh"
Forsman
Jag sitter och är just klar med ämnet vi (läs: jag) diskuterade igår. Jag är nämligen ytterst görolös för tillfället. Jag kan berätta lite smått om gårdagen. Igår runt tolv kom min kollega och slängde ut mig från rymdcentralen (läs: övervakningsrummet) eftersom han behövde skrivbordet med tre skärmar som man använder. Så jag fick ta pappas övergivna kontor istället, så jag tog med mig min laptop som jag fått att arbeta på och gick dit i stället.
Eftersom det var en seen lunch så kom jag dit till kl 14 eller nått. Då satt jag och letade runt bland ärenden som jag kunder göra nått åt. Sen surfade jag lite, ungefär klockan fyra slutade internet fungera av ån andledning. Så då blev jag sur och gick hem. Självklart så är TImråbussen alltid sen såpass att fyran (som alltid bestämmer sig för att avgå lite för tidigt från navet) hinner åka precis när man kommer in mot Navet. Då blev jag sur ige, ringde anton och sa "Hörru, jag kommer hem till dig nu!"
"Jaha, vist, varför det?"
"För att fyran är dum i huvet!" *Klick*
Eftersom det var ett tag sen jag träffade Anton så var det jäkligt skoj att träffa honom igen. Jag fick låna en Bo Kaspers-skiva. Allt var frid och fröjd med honom men jag var tvungen a gå ganska på en gång för jag skulle hem och äta le middag. Senare på kvällen kom Magnus med familj, ny-"hem"-kommna från island. Vi gjorde inte så mycket än spelade basket och så, klockan råkade bli elva innan jag kom på nackdelen med kontorstider. Att man ska upp halv sju. Så jag gick och la mig svttig och försökte sova.
Idag har jag cyklat till jobbet. Det gick på en kvart eller nått och var ganska jobbigt. Det är en jävla backe uppifrån coop och uppimor birsta, damnit det kändes i benen. Tur att det finns dusch på jobbet. Fan vad lat jag är nu för tiden, ja ni tänker säkert, men vafan du är ju ute och lirar basket hela tiden och går på gym! Ja, men det är fortfarande lite gemntemot att ha sju träningar i veckan och matcher på helgerna. Men det är skönt att slappa till lite.
Nu på morgonen så har jag faktist undervisat en kollega i min exclusiva uppgift. Jag har som hått ansvaret för den delen av arbetet här, det känns rätt kul att få lite ansvar. Nu hade jag tänkt gå på en av mina "Piratey quest of searchin," Det var ett tag sen, man får ta och damma av träbenet och lära papegojan några nya fraser. Asså för eer som inte förstått det än så ska jag gå och gräva upp (läs: leta) ett headset som jag kan använda för att ringa up tekniker.
Jag kommer kanske tillbaka snart, om hur länge beror på hur många "bottles of rum" jag snubblar på på vägen.
"Aaaaaaaeeeoaaarrrrrrggghhhhhhh"
Forsman
Teknikens under
Jag vaknade idag av att min mobil uppförde siig som en ftta, aka. vägrade sätta igång larmet.
Eftersom avsaknade av larm inte direkt bidrog till att jag vaknade så försov jag mig till en kvart innan morgonbönen skulle börja. Jag fick hasta mig upp och skita i frukosten och komma iväg så jag precis hann. Det är alltid lika pinsamt at t försova sig. Så jag tog mig en macka framför datorn och började mixtra med CA, jag vet inte om jag får förklara vad det är så det skite jag i.
Efter morgonbönen så kom en väktare ner på "golvet" och började kolla folks telia-ID, grejen är den att jag har inte fått nått telia-ID tilldelat till mig. Så jag tog ett bråskande toalettbesök medan dom andra fick visa upp sina. När jag kom tillbaka så hade vakten gått tillräckligt långt bort för att inte märka mig. När jag frågade en kollega senare så sa "Jaha, jo, jag tog ju och gick ner i fikarummet, dit verkade hon inte heller våga gå." Så jag tror inte jag bröt mot nån allt för viktig regel.
Jag har märkt en stor nackdel med att vara lättlärd. I måndags så började jag jobba tillsammans med Lolita på CA. Jag kan summera med att det handlar om statistik. Det gick lite knackigt i början men efter första dagen så kunde jag jobba själv utan att behöva fråga allt för mycket. I början tog det ganska precis hela förmiddagen fram till lunch att göra klart det där. Nu tar det en timma. Högst. Då har jag åter igen ett problem. Vad fan ska jag göra nu? Aja, jag kommer säkert på nått.
Jag skriver kanske mer senare, tjing!
Den otroligt andvändbare,
Kalle Forsman
Eftersom avsaknade av larm inte direkt bidrog till att jag vaknade så försov jag mig till en kvart innan morgonbönen skulle börja. Jag fick hasta mig upp och skita i frukosten och komma iväg så jag precis hann. Det är alltid lika pinsamt at t försova sig. Så jag tog mig en macka framför datorn och började mixtra med CA, jag vet inte om jag får förklara vad det är så det skite jag i.
Efter morgonbönen så kom en väktare ner på "golvet" och började kolla folks telia-ID, grejen är den att jag har inte fått nått telia-ID tilldelat till mig. Så jag tog ett bråskande toalettbesök medan dom andra fick visa upp sina. När jag kom tillbaka så hade vakten gått tillräckligt långt bort för att inte märka mig. När jag frågade en kollega senare så sa "Jaha, jo, jag tog ju och gick ner i fikarummet, dit verkade hon inte heller våga gå." Så jag tror inte jag bröt mot nån allt för viktig regel.
Jag har märkt en stor nackdel med att vara lättlärd. I måndags så började jag jobba tillsammans med Lolita på CA. Jag kan summera med att det handlar om statistik. Det gick lite knackigt i början men efter första dagen så kunde jag jobba själv utan att behöva fråga allt för mycket. I början tog det ganska precis hela förmiddagen fram till lunch att göra klart det där. Nu tar det en timma. Högst. Då har jag åter igen ett problem. Vad fan ska jag göra nu? Aja, jag kommer säkert på nått.
Jag skriver kanske mer senare, tjing!
Den otroligt andvändbare,
Kalle Forsman
Den sista Mohikanen.
Hej, jag tänkte berätta lite gran om mina helger i västerbotten. Jo det är sant, jag sa helger för jag har nämligen spenderat de båda första helgerna på sommarlovet tillsammans med mina föräldrar uppe i norr.
Men först till jobbet. Jag har nu kommit in lite i jobbet och fått en konkret uppgift som jag kan jobba med varje dag. Den uppgiften tar ungefär en halv dag att göra. och Sen försöker jag hitta nått annat att göra. En liten rolig sak som hända första veckan var att dagens Operativa Driftledare beskrev en sommarjobbares arbetsuppgifter. Dom bestod av att jag skulle förstöra faxar, köra saker i dokumentförstöraren som inte hörde hemma där och vara allmänt i vägen. Han tyckte jag låg efter i mina sommarplikter och genast tänka över hur jag lättare skulle kunna möta dom.
Okej, åter till krönikan om mygg och äldreomsorg.
Den första helgen åkte vi upp till Lycksele för att fira Magnus student. Vi kom upp på fredag kväll lagom så vi kunde hjälpa Lars att sätta upp det enorma partytältet som dom lånat för helgen. Problemet var att tältet var aldrig använt och de enorma stolpar som skulle bära upp taket hade skadats lite i frakten, dom var inte mycket omformade, men tillräckligt för att det inte gick att skruva in skruvarna som skulle passat. Så lars fick gänga om alla stolparna så det skulle passa. Senare när Magnus kommit hem, jo han har fått jobb på hemtjänsten förstår ni och han klagar lika mycket över att han har jobb nu som han gjorde över att inte ha jobb förut, så flummade vi runt ett tag innan vi gick och la oss. Dagen efter så anlände Magnus kusiner, Meta (moster) var redan på plats när vi kom. Först kom Anna med flyg, sen kom Anders med skjuts av nån släkting. Jag lyckades smita ur huset hela dagen när förberedelserna skedde. Första gången för att handla med syster och Emma, Andra gången för att "köpa tandpetare", aka dra iväg med Tobbe och käka hundra meter tårta (ja jag sa det).
När sen själva festen drog igång så kom en hel del folk, de flesta hade jag träffat förut med inte alla. Det blev middag med kallskuret och en massa frukt, det mesta var catering och var grymt fräscht, och sen tårta till efterrätt. Under festen så kutade jag runt och fotade så gott jag kunde, det var en hel del barn där som var roliga att att ta kort på när dom lekte med varandra. Det blev några bra bilder som ni ska få se sen i slutet av inlägget.
Dagen efter, Söndag, så hände inte alls speciellt mycket. Meta tog flyget på förmiddagen vi andra gick bara runt i crklar och väntade på att nån skulle hitta på nått. Detta nått kom att bli lite basketspel på deras garageuppfart. vi spelade stress, eller "Turbo" som Sörlänningarna (läs Anders) kallade det. Matcherna blev ganska intensiva och det slutade med att Anna hade vunnit tre och jag två. precis efter den sista så åkte min familj hem.
Jobbveckan därimellan var inte så händelsespeckad om jag säger så. Den gick faktist ganska fort och jag hade en del att göra som jag kunde göra, så att säga.
Nu till Midsommarhelgen, eftersom pappa jobbar kontorstid nu för tiden så fick han gå halvdag i torsdags. Det tycker jag var ett vldigt moget beslut från han överhuvuden eftersom et innebar att även jag fick sluta efter lunch. Vi for hem och packade på en gång, sen satt jag och larvade runt med lite bilder på datorn innan Mor kom hem och vi skulle åka. Efter som både jag och far sovit dåligt så var det morsan som fick ta ratten den första delen av resan medans vi låg och slummrade till Norah Jones, jag måste bara säga vilken otrilog röst hon har och vilket sound sen, det låter bara så äkta vintage om allt. Sen lyckades jag till och med spela en halv The Mars Volta-skiva utan att nån klagade så jättemycket, inte speciellt vanligt det händer ser ni. ;)
Den här gången skulle vi inte riktigt till Lycksele utan vi skulle fara lite längre västerut til Tåskfors där farmor och farfar har sin lilla sommarstuga. Vi han precis komma fram och packa ut det mesta innan Greger (min farbror) och hans familj kom fram med den dyrbara lasten (mina farföräldrar). Vi hjälptes åt at röja ltie och få i ordning vattnet, eller hjälptes åt och hjälptes åt, solen höll just på att gå ned genom molnen så jag kutade runt med kameran i högsta hugg och försökte få så fina bilder som möjligt av en massa saker. Bland annat så fick jag ett riktigt bra porträtt på Farfar och Mamma på bryggan mot solnedgången. Den blev riktigt fin och hade inte varit möjlig om det inte varit för Håkans blixt som jag fått lånat. Det tackar vi för :)
När vi väl kommit till rätta och lagt oss, vissa i huset, andra i ett tält på gården (till "andra" räknas jag, Pappa och Greger). Det gick rätt bra att ligga i tält hela helgen även fast man kanske inte får alla sina timmar så att säga. Dagen efter så drog alla som inte var av mannligt kön ("kärringarna" på lokalslanget) till lycksele för at dels handla mat till midsommarafton dels för att handla mat som farmor och farfar skulle ha medans dom var ensamma i stugan. Vi andra ("okärringar") var hemma och klippte gräs, drog upp sly och krattade löv. Med vi andra räknas jag, pappa, Greger och farfar. farfars del i arbetet var att sitta på verandan och ropa saker som "det där gör du bra, grabben" och "et där blir ju jättebra det!". Sen när han gick ut på gården och vinglade runt så fick han genast förslaget (ordern) att "Du kan väll sätta på lite kaffe du?". Så behövde inte han gå runt och glömma bort vart allt var. Det har nämligen blivit så, hans minne har som blivit många gånger sämre på bara nått år. Det känns ltie tungt, det kan ju vara komiskt för stunden när han upprepar en historia han just berättat, men på det stora hela känns det ju jobbigt för amn förstår ju vart det pekar.
När dom andra kom hem så åt vi så småning om midsommarmiddag bestående av grillat och potatisgratäng. Under grillningen så lyckades jag med konststycket att leka lite för våldsamt med Gregers hund. Den satt nämligen fast i ett långt koppel som fastnade i grillen när han kutade efter aportpinnen. Allt flög hejvilt, men som tur var så landade allt kött i pannan utan att bli nedsmutsat. Dom andra tyckte dock att det var jättekul, utom farmor som ojjade sig som bara den. För det är ltie saken med farmor, inget är någonsin bra nog jag kan citera "Huva vad det ser äckligt ut", sa hon precis när alla fått sillen på tallriken innan huvudrätten. Efter middagen med tårta som efterrätt., så gick Jag, Greger och pápa och bastade (stavas det så?!). Jag fick en öl av greger som jag blev rätt glad över.
Väl vid bastun så träffade vi på en helt främmande man. Han så g ut att vara runt trettio trettiofem hade rakad skalle och var vältränad. Han hälsade oss med ett "Tjena grabbar!" sen tog vi i hand och han undrade "Är ni Birgers pojkar?". Jo det är vi sa vi, för farfar heter Briger, men att ajg snarare var Birgers pojkspojk om man kan säga så. Sen började vi prata om allt möjligt som hörde området till. Om hur han hade tagit över en stuga på andra sidan vägen efter sin mormor och att han jobbade på nått osmhter skogsdesign. Först när man bara såg på honom verkade han vara en riktigt råbarkad norlänning som inte hade mycket till hjärta. Men så man kan bedra sig, han hade verkligen mycket hjärta och pratade mycket om "Mormors kavaljern" som han var godman åt. Alltså såg efter. Det som var det verkligt unika med den här mannen var dels att han bode helst själv i sin stuga med sin hund, som han sa "Ja, inte har jag nån kärring inte. Det är bara jag och stövarn". Han lät helt bekymmerlös över ämnet men det kändes ändå lite sorgligt liksom. Sen det andra osm gjorde han ganska unik i dagens samhälle var att han som han sa själv "Ja, jag vet ju inte ens hur man slår på en dator, jag föredrar helst röksignaler." Han var verkligen som det kändes, den sista av sin sort. Och han tyckte verkligen det var synd att farmor och farfar ville sälja stället och han tyckte verkligen att vi skulle överta stället. Det tycker väl vi till viss del också men vi har redan två gårdar att se efter liksom det blir som lite trixit att hinna med då. Men en liten sommar stuga vid älvbrinken i midnattssolens land är ju inte riktigt samma sak som att ha en gammal bondgård där man måste jobba en hel del för att hålla allting i skick.
Dagen efter hände inte så överdrivet mycket, jag fotade lite, det kom spekulanter och kollade på huset, vi satt i solen lite. Vi käkade en kall middag, vi gick och bastade igen, dock inte lika länge. Vi träffade på han från kvällen innan men det var precis när vi gick så han satt själv i bastun den kvällen. Dan efter så for vi hem ganska tidigt, vi stannade hos farfars bror Martin och fikade lite och kollade på renoveringen som han gjort. sen for nästan raka vägen hem. Mamma stannade på nått loppis som hon alltid vill.
Jaja, lite bilder på det här kanske ? (Det kommer snart, till vidare akn ni kolla på min användare på flickr, http://www.flickr.com/photos/kalleforsman/ )
Den bereste,
Kalle Forsman
Aaaa workwork
Eftersom Kottakim knappt kan bärga sig tills jag "släpper" ett nytt blogginlägg så tänkte jag skriva lite om vad som har hänt under den första delen av veckan.
Nu har det gått tre dagar på nya jobbet. Eller nya och nya, jag hade väll inget direkt gammalt men det här blir nytt ändå. Det är ju nämligen så att jag har fått heltidsanställning på NMC på Teliasonera. Den riktiga benämningen på mig är numera Driftingenjör.
Det är nämligen konstigt, jag har inte haft nån vidare tur alls i jobbsökningen här innan sommaren. Dom ställen jag sökt på har antingen inte haft plats alls eller sagt typ "men bra, vi hör öv oss till hösten" vilket i och för sig inte är så tokigt om jag får jobb till hösten på nått ställe men ändå.
Sen nu veckan innan skolavslutningsveckan så gick farsan in och snackade med sin chef och sa typ "Ja, jag förstår inte hur man kan tycka det är konstigt att vi har ont om folk på sommrarna om man inte tar in några sommararbetare som kan lära sig till nästa sommar." DÅ sa dom "Jamen det är ju ingen som har sökt" då sa han "Men kalle kan jobba", dom, "Ja, men ta in honom då"
Och så kom det sig att jag, i stället för att sova till mitt på dan för att sen gå ut i solen för att sova lite till, nudge nudge, kliver upp halv sju varje morgon för att dra iväg och sätta mig på kontoret. Men jag klagar inte, det är en jättebra erfarenhet och nånting jag kan ha nytta av kommande år.
I måndags började jag dock vid lunch eftersom jag hade körletion till halv elva. När jag väl kommit ut till telia som ligger ute i Birsta så satt de flesta och åt lunch. Och det kändes verkligen rätt bissart att gå från en körlektionstagande liten snorunge till att äta lunch med 15 okända medarbetare på en ny arbetsplats, som dessutom ser ut som en rymdkomandcentral ser ut på film. Och vist det kändes lite stelt i början att gå runt och ta i hand och så vidare. Efter några timmar så hade jag äntligen
fått min dator och dom flesta, alltså typ 3 av 4,3 miljarder, lösenord som behövdes för att kunna komma igång. Sen i slutet av dan så skrev jag på ett antällningskontrakt och efter det gick vi hem.
Dan efter var det upp och hoppa för att börja normalt. Sen är det väll inte så mycket att säga, dagen inleds med att man slår på datorn och går och tar kaffe, sen sitter man och kollar mailen och lite sånt i typ en kvart eller nått. Sen är det "morgonbön" alltså morgon möte då man går igen lite vad som har hänt och vad som kommer hända under dagen. Sen är det bara att sätta igång. Runt elva är det lunch i en halvtimme, sen kan man ta en eftermiddagskaffe om man har lust (det har man). Sen går jag hem kl 16. Och ja, det här kanske var det tråkigaste stycket som jag skrivit någonsin i min blogg, men det skiter jag i.
Idag har det inte hänt nått speciellt. Förutom att vi käkade tacotallrik från Charm, så intresant var min dag. Jag kan tacka Anna och Anna också som underhöll mig litegran också. Det var bra.
Imorn hade jag nog tänkt få några ´bilder på rummet så jag kan visa hur det ser ut. Hare bra!
Den jävligt trötte,
Kalle Forsman
Nu har det gått tre dagar på nya jobbet. Eller nya och nya, jag hade väll inget direkt gammalt men det här blir nytt ändå. Det är ju nämligen så att jag har fått heltidsanställning på NMC på Teliasonera. Den riktiga benämningen på mig är numera Driftingenjör.
Det är nämligen konstigt, jag har inte haft nån vidare tur alls i jobbsökningen här innan sommaren. Dom ställen jag sökt på har antingen inte haft plats alls eller sagt typ "men bra, vi hör öv oss till hösten" vilket i och för sig inte är så tokigt om jag får jobb till hösten på nått ställe men ändå.
Sen nu veckan innan skolavslutningsveckan så gick farsan in och snackade med sin chef och sa typ "Ja, jag förstår inte hur man kan tycka det är konstigt att vi har ont om folk på sommrarna om man inte tar in några sommararbetare som kan lära sig till nästa sommar." DÅ sa dom "Jamen det är ju ingen som har sökt" då sa han "Men kalle kan jobba", dom, "Ja, men ta in honom då"
Och så kom det sig att jag, i stället för att sova till mitt på dan för att sen gå ut i solen för att sova lite till, nudge nudge, kliver upp halv sju varje morgon för att dra iväg och sätta mig på kontoret. Men jag klagar inte, det är en jättebra erfarenhet och nånting jag kan ha nytta av kommande år.
I måndags började jag dock vid lunch eftersom jag hade körletion till halv elva. När jag väl kommit ut till telia som ligger ute i Birsta så satt de flesta och åt lunch. Och det kändes verkligen rätt bissart att gå från en körlektionstagande liten snorunge till att äta lunch med 15 okända medarbetare på en ny arbetsplats, som dessutom ser ut som en rymdkomandcentral ser ut på film. Och vist det kändes lite stelt i början att gå runt och ta i hand och så vidare. Efter några timmar så hade jag äntligen
fått min dator och dom flesta, alltså typ 3 av 4,3 miljarder, lösenord som behövdes för att kunna komma igång. Sen i slutet av dan så skrev jag på ett antällningskontrakt och efter det gick vi hem.
Dan efter var det upp och hoppa för att börja normalt. Sen är det väll inte så mycket att säga, dagen inleds med att man slår på datorn och går och tar kaffe, sen sitter man och kollar mailen och lite sånt i typ en kvart eller nått. Sen är det "morgonbön" alltså morgon möte då man går igen lite vad som har hänt och vad som kommer hända under dagen. Sen är det bara att sätta igång. Runt elva är det lunch i en halvtimme, sen kan man ta en eftermiddagskaffe om man har lust (det har man). Sen går jag hem kl 16. Och ja, det här kanske var det tråkigaste stycket som jag skrivit någonsin i min blogg, men det skiter jag i.
Idag har det inte hänt nått speciellt. Förutom att vi käkade tacotallrik från Charm, så intresant var min dag. Jag kan tacka Anna och Anna också som underhöll mig litegran också. Det var bra.
Imorn hade jag nog tänkt få några ´bilder på rummet så jag kan visa hur det ser ut. Hare bra!
Den jävligt trötte,
Kalle Forsman
Avslutningshelgen
Ja, då blev det dags att skriva igen,
Jag tänkte snacka lite om veckoslutet som just varit.
Till att börja med torsdag.
Jag vaknade upp i Emanuels lägenhet på hans extramadras med ont i ryggen. Vi (Jag, Amanda Emanuel och Johanna) låg och drog oss, eller znoozade om man vill kalla det så, till amandas larmsignal som bestod av en låt som jag dyrt och heligt lovade att hata i all evinnilghet. Nu har jag dock glömt hur den gick. Till slut (en timme senare) klev vi upp och käkade frukost. Den bestod utav smörgåstårta och apelsinjuice. Jag åt en bit och höll på att spy. No offense, den var verkligen god och så men majonäs och räkor är nog inte det aldra bästa sättet att starta dagen på.
Sen kom jag på att: fuck fuck fuckelifuckfuckfuck, jag hade ju lovat Isabelle med flera att ta kort på studenten samma dag. Så jag var tvungen att åka hem och hämta kameran. Dessutom skulle vi vara och se på treornas guldtrofé. När vi väl kommit oss iväg ner till skolan så började dom precis plocka undan allt och dra sig hemmåt. Jag mötte upp med Martin som tydligen skulle sjunga "Sol, Vind och Vatten" för studenterna. Han sa att själva avslutningen börjar klockan 14.00. Klockan var då halv tolv så jag tänkte att det är väll hur lungt som helst och gick in i aulan för att kolla när dom repade.
Sen kom dock rolle och sa "Nä den börjar kvart i ett". Åter igen, Fuck fuck fuckelifuckfuckfuck, så var jag tvungen att stressa hem, slänga i mig en macka packa ner alla grejjor och åka ner igen. Jag han till slutet av talen och hann se Mosterskägget sjunga. Sen gick vi ut för att ta plats framför trappan och fota.
Jag och Martin tog en plats mitt framför själva trappan och där stod vi, i 50 minuter i världens hetta. Det slutat med att det kom nått jävla föreningsfolk och ställde sig framför i alla fall och att jag satte mig inne på knä inne på själva studentområdet där man inte får vara igentligen. Esteterna kom ut som femma. Först ut var Ida och Susanna och Susanna skrek så hon nästan grät. Då stod dom där och vrålade ett tag för att sen gå bort till sin "fålla", vilken dom inte hittade först utan gick åt fel håll.
När jag varit bort och tagit lite mer personliga bilder där dom samlades, så drog jag hem och laddade över bilderna och duschade eftersom jag var bjuden på motagning hos Susanna.
När jag väl hittat vart hon bor så fick jag skjuts dit. Ärligt talat viste jag inte riktigt vad jag gav mig in på eftersom jag trodde att jag itne skulle känna en själ förutom Susanna och lite gran hennes pappa. Men väl där så märkte jag att fyra ex-esteter till var där. Kotten, Moa och Nisse ur examensklassen från förra året och Macke ur året innan det. Sen var även Fia där som jag träffat förut. Vi hade riktigt roligt och pratade om gemensamma lärare. Efter att alla äldre gäster gått och det bara var vi "småbarn" kvar så satt vi och pratade och drack lite vin. För att senare som planerat var, åka till norra berget och träffa fler som gått ut.
Synd var då att Susanna inte hade lust att följa med så det blev jag fick skjuts med Nisse upp till norra. sen var det bara Kotteloskinen och Macke som hängde med upp. Och till slut kom även Monsterskägget Martin. Uppe på berget var det rätt trelivgt fast lite lite folk tycker jag. Vi skrev i mössor och kastade frisbee hade hade skoj, till slut kom även min Körlärare, Lina, upp och kollade vad vi hade för oss. Och kvällen slutade med att jag fick skjuts hem med henne ganska tidigt, jag hade ju ändå skola dagen efter (buuh).
Fredag,
Jag klev upp och var iväg till skolan till klockan tio. Til allas vår glädje så var det inte "Världens sämsta public speaker" som höll i vår avslutning utan allas vår hjälte, trumpetfanfar, Björn Sveden. Till skillnad från "Världens sämsta public speaker" så vet Björn hur man talar inför folk. Så det så. Själva avslutningen var inte så lång men lättades ändå upp av att ettorna körade och några fler underhöll med musik. Efter avslutningen så samlades vi i min klass för att ta ett "tårfyllt" farväl, då märktes att vi var högst tio pers där. Efter många gangsta-rap-hejdån till micke så skjildes vi alla åt. Då även jag och min väska som jag varit klantig nog att glömma inne i aulan. Jag vick andvända mig utav mina hemliga Ninjatekniker för att lirka upp dörren och hämta den och sen fara hem.
Väl hemma så låg jag och slappade i några timmar tills mamma kom hem och konstaterade att vi skulle ut och äta. Vi hade bokat bord på Chats och åt en grilltallrik med cesarsallad som förrätt. Sen ursäktade jag mig och började gå mot emanuel.
Vi (Trion, ni som itne vet vilka jag syftar på behöver nog inte veta) skulle nämligen till parken vid höglunda för att träffa Moa, Kotten, Macke och till slut Susanna. Jög började med att kila upp till Emanuel och låna ett par byxor, där var även Amanda och Johanna. Vi var där högst en tjugo minuter efter att jag kommit dit sen gick vi åt varsitt håll. Dom skulle till Granlo av nån andledning som är föga känd för mig. Vi därimot började snedda utmed södra allén mot Höglunda. Väl där var den första vi såg,Thomas, ja ni hörde rätt, Thomas. Han satt där som en ö i ett hav av svartrockare. Sen efter en liten stund såg vi Motten vinka en bit uppifrån. Efter ett tag så gick vi (Jag, Emanuel, Anton, Moa och Kotten) upp till en liten basketplan där solen värmt asfalten så den fortfarande var varm och myggen inte var lika jobbiga. Så satt vi där och hade mysigt. Efter ett tag kom även en efterlängtad gäst, Susanna.
När vi varit där några timmar sådär så drog vi oss ner mot stan och mötte upp med Cissi, en annan länge efterlängtad gäst. På vägen ner så mötte jag även Anna, som fick hjälpa oss med att få Cissi till Svenssons. Tjejjerna satte sig på Svenssons medans vi andra gick och mötte upp med Amanda och Johanna ett litet tag innan även vi gick och satte oss på Svenssons. Efter det hände så mycket så jag orkar inte ens skriva in det.
Några får höjdpunkter, Jag och anton gick och ställde oss i Copperskön, där träffade vi Jens storebror som jag kom på att jag träffat för sju år sen på ett Scoutläger. Sen hängde vi på nån som vi aldrig sett förut förbi kön och låtsades känna dom så att vakten släppte in oss före dom andra. Vaktens kontrol fråga var: "Är ni med Johan och dom?" Och vi sa "Ja just precis, Johan och dom."
Kvällens citat:
Kalle: "Hörni, ni vet She-Devil, hon som äter folk."
Susanna: "Asså nä det vet jag inte, men jag vet vem Cheeseburger är!"
Följt utav ett aslångt asgarv (av Susanna).
Hur som helst, det var en riiiicktigt bra kväll.
Den "inte-vet-vad-han-ska-kalla-sig-självandes",
Kalle Forsman
PS. Lyssna på den nya fräna låten:
http://www.myspace.com/funkazaurusrex
Ladda ner den också tycker jag.
Jag tänkte snacka lite om veckoslutet som just varit.
Till att börja med torsdag.
Jag vaknade upp i Emanuels lägenhet på hans extramadras med ont i ryggen. Vi (Jag, Amanda Emanuel och Johanna) låg och drog oss, eller znoozade om man vill kalla det så, till amandas larmsignal som bestod av en låt som jag dyrt och heligt lovade att hata i all evinnilghet. Nu har jag dock glömt hur den gick. Till slut (en timme senare) klev vi upp och käkade frukost. Den bestod utav smörgåstårta och apelsinjuice. Jag åt en bit och höll på att spy. No offense, den var verkligen god och så men majonäs och räkor är nog inte det aldra bästa sättet att starta dagen på.
Sen kom jag på att: fuck fuck fuckelifuckfuckfuck, jag hade ju lovat Isabelle med flera att ta kort på studenten samma dag. Så jag var tvungen att åka hem och hämta kameran. Dessutom skulle vi vara och se på treornas guldtrofé. När vi väl kommit oss iväg ner till skolan så började dom precis plocka undan allt och dra sig hemmåt. Jag mötte upp med Martin som tydligen skulle sjunga "Sol, Vind och Vatten" för studenterna. Han sa att själva avslutningen börjar klockan 14.00. Klockan var då halv tolv så jag tänkte att det är väll hur lungt som helst och gick in i aulan för att kolla när dom repade.
Sen kom dock rolle och sa "Nä den börjar kvart i ett". Åter igen, Fuck fuck fuckelifuckfuckfuck, så var jag tvungen att stressa hem, slänga i mig en macka packa ner alla grejjor och åka ner igen. Jag han till slutet av talen och hann se Mosterskägget sjunga. Sen gick vi ut för att ta plats framför trappan och fota.
Jag och Martin tog en plats mitt framför själva trappan och där stod vi, i 50 minuter i världens hetta. Det slutat med att det kom nått jävla föreningsfolk och ställde sig framför i alla fall och att jag satte mig inne på knä inne på själva studentområdet där man inte får vara igentligen. Esteterna kom ut som femma. Först ut var Ida och Susanna och Susanna skrek så hon nästan grät. Då stod dom där och vrålade ett tag för att sen gå bort till sin "fålla", vilken dom inte hittade först utan gick åt fel håll.
När jag varit bort och tagit lite mer personliga bilder där dom samlades, så drog jag hem och laddade över bilderna och duschade eftersom jag var bjuden på motagning hos Susanna.
När jag väl hittat vart hon bor så fick jag skjuts dit. Ärligt talat viste jag inte riktigt vad jag gav mig in på eftersom jag trodde att jag itne skulle känna en själ förutom Susanna och lite gran hennes pappa. Men väl där så märkte jag att fyra ex-esteter till var där. Kotten, Moa och Nisse ur examensklassen från förra året och Macke ur året innan det. Sen var även Fia där som jag träffat förut. Vi hade riktigt roligt och pratade om gemensamma lärare. Efter att alla äldre gäster gått och det bara var vi "småbarn" kvar så satt vi och pratade och drack lite vin. För att senare som planerat var, åka till norra berget och träffa fler som gått ut.
Synd var då att Susanna inte hade lust att följa med så det blev jag fick skjuts med Nisse upp till norra. sen var det bara Kotteloskinen och Macke som hängde med upp. Och till slut kom även Monsterskägget Martin. Uppe på berget var det rätt trelivgt fast lite lite folk tycker jag. Vi skrev i mössor och kastade frisbee hade hade skoj, till slut kom även min Körlärare, Lina, upp och kollade vad vi hade för oss. Och kvällen slutade med att jag fick skjuts hem med henne ganska tidigt, jag hade ju ändå skola dagen efter (buuh).
Fredag,
Jag klev upp och var iväg till skolan till klockan tio. Til allas vår glädje så var det inte "Världens sämsta public speaker" som höll i vår avslutning utan allas vår hjälte, trumpetfanfar, Björn Sveden. Till skillnad från "Världens sämsta public speaker" så vet Björn hur man talar inför folk. Så det så. Själva avslutningen var inte så lång men lättades ändå upp av att ettorna körade och några fler underhöll med musik. Efter avslutningen så samlades vi i min klass för att ta ett "tårfyllt" farväl, då märktes att vi var högst tio pers där. Efter många gangsta-rap-hejdån till micke så skjildes vi alla åt. Då även jag och min väska som jag varit klantig nog att glömma inne i aulan. Jag vick andvända mig utav mina hemliga Ninjatekniker för att lirka upp dörren och hämta den och sen fara hem.
Väl hemma så låg jag och slappade i några timmar tills mamma kom hem och konstaterade att vi skulle ut och äta. Vi hade bokat bord på Chats och åt en grilltallrik med cesarsallad som förrätt. Sen ursäktade jag mig och började gå mot emanuel.
Vi (Trion, ni som itne vet vilka jag syftar på behöver nog inte veta) skulle nämligen till parken vid höglunda för att träffa Moa, Kotten, Macke och till slut Susanna. Jög började med att kila upp till Emanuel och låna ett par byxor, där var även Amanda och Johanna. Vi var där högst en tjugo minuter efter att jag kommit dit sen gick vi åt varsitt håll. Dom skulle till Granlo av nån andledning som är föga känd för mig. Vi därimot började snedda utmed södra allén mot Höglunda. Väl där var den första vi såg,Thomas, ja ni hörde rätt, Thomas. Han satt där som en ö i ett hav av svartrockare. Sen efter en liten stund såg vi Motten vinka en bit uppifrån. Efter ett tag så gick vi (Jag, Emanuel, Anton, Moa och Kotten) upp till en liten basketplan där solen värmt asfalten så den fortfarande var varm och myggen inte var lika jobbiga. Så satt vi där och hade mysigt. Efter ett tag kom även en efterlängtad gäst, Susanna.
När vi varit där några timmar sådär så drog vi oss ner mot stan och mötte upp med Cissi, en annan länge efterlängtad gäst. På vägen ner så mötte jag även Anna, som fick hjälpa oss med att få Cissi till Svenssons. Tjejjerna satte sig på Svenssons medans vi andra gick och mötte upp med Amanda och Johanna ett litet tag innan även vi gick och satte oss på Svenssons. Efter det hände så mycket så jag orkar inte ens skriva in det.
Några får höjdpunkter, Jag och anton gick och ställde oss i Copperskön, där träffade vi Jens storebror som jag kom på att jag träffat för sju år sen på ett Scoutläger. Sen hängde vi på nån som vi aldrig sett förut förbi kön och låtsades känna dom så att vakten släppte in oss före dom andra. Vaktens kontrol fråga var: "Är ni med Johan och dom?" Och vi sa "Ja just precis, Johan och dom."
Kvällens citat:
Kalle: "Hörni, ni vet She-Devil, hon som äter folk."
Susanna: "Asså nä det vet jag inte, men jag vet vem Cheeseburger är!"
Följt utav ett aslångt asgarv (av Susanna).
Hur som helst, det var en riiiicktigt bra kväll.
Den "inte-vet-vad-han-ska-kalla-sig-självandes",
Kalle Forsman
PS. Lyssna på den nya fräna låten:
http://www.myspace.com/funkazaurusrex
Ladda ner den också tycker jag.
En för laget.
Ja, då sitter jag här då.. Som många av er som råkar titta förbi ibland säkert har märkt så har det inte blivit så mycket klottrande i den här bloggen på ett tag. Och vet ni vad andledningen till det har varit? Nå? Synd, inte jag heller. Det har helt enkelt inte blivit av. Jag skulle ju kunna förklara det med att vi har haft mycket att göra på sistone för det har vi men det beror nog inte på det.
Aja, nu i helgen så har Forsmannarna nere ifrån Nyköping varit och hälsat på. Igår var jag iväg och hjälpte Emanuel att skruva ihop en soffa i hans nya lägenhet. Han har nämligen flyttat äntligen, och det är han fan väl värd också. Sne på kvällen så ville Christian, min kusin alltså, dra ut på krogen. Så vi bestämde oss att ta en kväll på krogen med emanuel och anton. Först så skulle dock dom förstklassiga CrikusRockarna TOTOteens hålla konsert på Hus 25. Som vanligt så bjöd dom på en jävla show, både jag och anton satt och gapskrattade. Christian satt mer på sidan och "skrattade artigt" som han uttryckte det själv.
Sen började vi vandra upp emot Emanuel men vi stog lite tid och satte oss på en bänk och tog det lungt och såg ut över den väldigt vackra kvällen. Det var ju förbannat bra väder igår som ni som bor här säkert vet. Sen drog vi till Emanuel och inveg hans lägenhet. Sen jag varit där på dagen så hade den fått en massa grejor, bland annat ett porrigt draperi och ett matbord. När vi kände oss klara så drog vi ut.
Martin den snygga jävlen hade tydligen lyckats ta sig in på irishpub så vi drog dit. När vi fann att Irish pub inte kunde producera antons favoritdrink, moskito, så drog vi iväg på moskitojakt. Ja jag vet att det inte stavas så, men jag skriver som VI uttalar det. Senare på kvällen så träffade vi Maja och Isabella som hängde med oss. Till slut så gick emanuel och anton hem till emanuel, grrr, och då började även vi andra fyra, Jag, Christian, Maja och Isa, gå hemåt med ett stopp på McDonalds på vägen. När vi kom till haga så sa Maja åt oss att stanna eftersom hon fixat skjuts. Så kom det sig att vi kom hem 03,40.
Idag har jag mest bara suttit i solen och slappat. Lite basket, lite annat skönt. Nu snart ska jag ut och fota med david. It will be fun. Aja, jag hoppas att det inte ta lika lång tid till nästa inlägg.
Den väldigt nöjde,
Kalle Forsman
PS. Jag kände mig bara tvungen att Skicka med den här videon, den är så jävla skön,
.
DS.
Aja, nu i helgen så har Forsmannarna nere ifrån Nyköping varit och hälsat på. Igår var jag iväg och hjälpte Emanuel att skruva ihop en soffa i hans nya lägenhet. Han har nämligen flyttat äntligen, och det är han fan väl värd också. Sne på kvällen så ville Christian, min kusin alltså, dra ut på krogen. Så vi bestämde oss att ta en kväll på krogen med emanuel och anton. Först så skulle dock dom förstklassiga CrikusRockarna TOTOteens hålla konsert på Hus 25. Som vanligt så bjöd dom på en jävla show, både jag och anton satt och gapskrattade. Christian satt mer på sidan och "skrattade artigt" som han uttryckte det själv.
Sen började vi vandra upp emot Emanuel men vi stog lite tid och satte oss på en bänk och tog det lungt och såg ut över den väldigt vackra kvällen. Det var ju förbannat bra väder igår som ni som bor här säkert vet. Sen drog vi till Emanuel och inveg hans lägenhet. Sen jag varit där på dagen så hade den fått en massa grejor, bland annat ett porrigt draperi och ett matbord. När vi kände oss klara så drog vi ut.
Martin den snygga jävlen hade tydligen lyckats ta sig in på irishpub så vi drog dit. När vi fann att Irish pub inte kunde producera antons favoritdrink, moskito, så drog vi iväg på moskitojakt. Ja jag vet att det inte stavas så, men jag skriver som VI uttalar det. Senare på kvällen så träffade vi Maja och Isabella som hängde med oss. Till slut så gick emanuel och anton hem till emanuel, grrr, och då började även vi andra fyra, Jag, Christian, Maja och Isa, gå hemåt med ett stopp på McDonalds på vägen. När vi kom till haga så sa Maja åt oss att stanna eftersom hon fixat skjuts. Så kom det sig att vi kom hem 03,40.
Idag har jag mest bara suttit i solen och slappat. Lite basket, lite annat skönt. Nu snart ska jag ut och fota med david. It will be fun. Aja, jag hoppas att det inte ta lika lång tid till nästa inlägg.
Den väldigt nöjde,
Kalle Forsman
PS. Jag kände mig bara tvungen att Skicka med den här videon, den är så jävla skön,
.
DS.
Opera med tonartshöjning.
Som ni troligen har listat ut efter ni läste överskriften på inlägget så ska ju denna episod handla om Kempekonserten 2.
Andledningen att den heter så, Kempekonserten 2, är ju för att vi på ES-programmet har gjort en konsert med fredrik förut. Det var nämligen så att dagen efter att RHCP spelade i globen så skulle vi sjunga med Kempe. Vi var ju inte så glad för det eftersom vi blev tvungen att kliva upp kl 7 dagen efter RHCP-spelningen vilket förstörde upplevelsen en del.
Den här gången var det dock lite annorlunda. Vi hade lite mer tid att repa, även fast man borde ha pluggat till diverse prov, och det var inget annat som blev nerprioriterat. Vi fick typ veta att vi skulle vara med på två låtar som blev tre som blev fem. Med i numret var också de nu mera rutinerade steppdansarna till bandkamrater jag har, Emanuel och Anton. Det var kul att se! Den här konserten kallades "Musical Highlights" och var en summering av en hel del riktigt kände och några ganska okända musikallåtar.
Vi i tvåan skulle sjunga "We Dance" och "Seasons of Love" själva plus att vi sjöng "There's No Buisness like Drugbuisness" , "Cara Mia" och Nån till osm jag inte orkar komma ihåg vad den heter. Dock så var vi självklart inte med på dom bästa nummren.
Enligt mig så var "McCavity" ur Cats den bästa på hela showen. Det var nämligen improvisationsensamblen i trean som spelade den. Sussanah och Ida sjöng den SÅ bra plus att alla i instrumentalister fick varsitt solo mot slutet av låten, riktigt gung! Alla andra solister i trean var ju le great och Herr Kempe kändes inte alls som stjärnan enligt mig även fast han hade ett jävla omfång.
Sen var det ju så att jag hade blivit tillfrågad av Sussanah om inte jag ville bli attraherad av henne på scen och det ville jag ju förstås. Jag skulle alltså "spela" en kille som blev lockad av den här vackra kvinnan att komma till "the Cabaret". Det hela gick ungefär ut på att jag skulle stå vid sidan på scen och knappt synas en tredjedel av låten, sen bli som lockad fram på scen av Sussannah och vara där och agera ltie mot henne i en tredjedel av låten för att sen bli ivägskickad av scen. Det gick nog bra om inte alla som såg på ljög, först kände jag mig lite bortkommen på scen men det ordnades sig med lite rep. Sen att hon sjunger som en jävla stjärna gjorde ju också sitt, jag menar publiken hade väll inte 100% fokus på mig.
Vi gjorde två konserten med Mr Fighter, båda gick bra enligt mig. Även fast första nog var roligast när mycket av det vi hörde var nytt. Pressen gillade också spektaklet och det finns en tyckare som skrivit mycket bra om oss här.
Eftersom man var tvungen att stå på schen hela konserten så har jag inte kunnat ta så mycket bilder men här är några!
Den nu nervarvandes,
Kalle Forsman,
Andledningen att den heter så, Kempekonserten 2, är ju för att vi på ES-programmet har gjort en konsert med fredrik förut. Det var nämligen så att dagen efter att RHCP spelade i globen så skulle vi sjunga med Kempe. Vi var ju inte så glad för det eftersom vi blev tvungen att kliva upp kl 7 dagen efter RHCP-spelningen vilket förstörde upplevelsen en del.
Den här gången var det dock lite annorlunda. Vi hade lite mer tid att repa, även fast man borde ha pluggat till diverse prov, och det var inget annat som blev nerprioriterat. Vi fick typ veta att vi skulle vara med på två låtar som blev tre som blev fem. Med i numret var också de nu mera rutinerade steppdansarna till bandkamrater jag har, Emanuel och Anton. Det var kul att se! Den här konserten kallades "Musical Highlights" och var en summering av en hel del riktigt kände och några ganska okända musikallåtar.
Vi i tvåan skulle sjunga "We Dance" och "Seasons of Love" själva plus att vi sjöng "There's No Buisness like Drugbuisness" , "Cara Mia" och Nån till osm jag inte orkar komma ihåg vad den heter. Dock så var vi självklart inte med på dom bästa nummren.
Enligt mig så var "McCavity" ur Cats den bästa på hela showen. Det var nämligen improvisationsensamblen i trean som spelade den. Sussanah och Ida sjöng den SÅ bra plus att alla i instrumentalister fick varsitt solo mot slutet av låten, riktigt gung! Alla andra solister i trean var ju le great och Herr Kempe kändes inte alls som stjärnan enligt mig även fast han hade ett jävla omfång.
Sen var det ju så att jag hade blivit tillfrågad av Sussanah om inte jag ville bli attraherad av henne på scen och det ville jag ju förstås. Jag skulle alltså "spela" en kille som blev lockad av den här vackra kvinnan att komma till "the Cabaret". Det hela gick ungefär ut på att jag skulle stå vid sidan på scen och knappt synas en tredjedel av låten, sen bli som lockad fram på scen av Sussannah och vara där och agera ltie mot henne i en tredjedel av låten för att sen bli ivägskickad av scen. Det gick nog bra om inte alla som såg på ljög, först kände jag mig lite bortkommen på scen men det ordnades sig med lite rep. Sen att hon sjunger som en jävla stjärna gjorde ju också sitt, jag menar publiken hade väll inte 100% fokus på mig.
Vi gjorde två konserten med Mr Fighter, båda gick bra enligt mig. Även fast första nog var roligast när mycket av det vi hörde var nytt. Pressen gillade också spektaklet och det finns en tyckare som skrivit mycket bra om oss här.
Eftersom man var tvungen att stå på schen hela konserten så har jag inte kunnat ta så mycket bilder men här är några!
Den nu nervarvandes,
Kalle Forsman,
Frikyrkligt och UKM
Hej, jag tänkte berätta lite om vad jag gjorde förra helgen. Det är nämligen så att vi gick ju vidare i UKM, en festival där Ung Kultur Möts, så vi skulle få åka upp till Örnsköldsvik för att visa upp oss.
Men så enkelt var det inte. Vi hade nämligen fått en spelning i Hudik först, alltså på fredagen. Men jag vet inte riktig om man ska kalla det spelning. Jo det ska man nog. Det var i alla fall på Missionskyrkan (?!) på ett av deras läger. Det som vägde över till att vi spenderade stora delar av fredagen där itället för i Örnsköldsvik var att dom så hemskt gärna ville att vi kom. och det är ju roligt, efter att det stod på deras hemsida att vi skulle spela så började "spelningarna" på myspace bara öka.
Dock var det en jävligt oviss spelning. VI hade nämligen pratat med nån Dagmar typ två+ månader innan själva spleningstillfället, och då verkade allt i sin ordning. VI skulle kontakta henne om PA och trummor och mer punktlig information saken är den att vi fick inte tag på den här Dagmar över huvud taget mer. Jag tror att hon levde efter den filosofin att, "Mobiltelefoner är prydnader och det är extra skojjigt när dom låter, då ska man stå och betrakta mobiltelefonen så länge man kan tills den slutar."
Det löste sig i alla fall till slut och vi fick prata med en kille som hade koll, han sa typ "Jaha, ni skulle prata med Dagmar, inte så kons........." Han fixade ett PA ett trumset och lite medhörning. Mixa ljudet och annan soundcheck fick vi sköta helt själv. Sen att "arrangörerna" inte hade ordnat med öronproppar åt publiken visar även det på deras naivitet. Nu för att sluta klaga, när vi checkat klart och ätit och väl skulle spela så var publiken helt Wünderbaum (alltså bra) i alla fall den som valde att stanna och kolla. Några gick nog för att det var för hög volume. Sen packade vi ihop grejjorna snabbt som attan. Sen gjorde Martin och Viktors fäder deras bästa för att leverera oss hemma hos mig så snabbt som möjligt. Och det gick inte långsamt.
Eftersom Vi pratat med skjutsen som skulle ta oss upp till Ö-vik att han kunde hämta oss i granloholm så bestämde vi oss för att sova hos mig hela bandet. Min mor var snäll nog att stötta oss med en hejdundrade fika stund och snart låg (nästan) alla var för sig och sussade. Martin och Anton delade säng. (GRRRR)
Nästa morgon vaknade vi tiiidigt, redan tio i sju för att slänga i oss en kvick frukost och sen gå till skjutsen som väntade i form av en sömndrucken Thomas i en skåpbil. TIll saken hör nog att vi hade med oss David som Fotograf. Vi åkte i lite mindre än två timmar och gjorde vårt bästa att få lite sömn. Väl framme så han vi ganska precis till mötet på morgonen där vi gick igenom lite regler och så vidare för att senare komma igång med ljudtestningen. Vi soundcheckade runt elva och sen hade vi hela dagen på oss att bara driva runt på.
Hela bandet deltog till slut i en improvisationsteaterworkshop. Det var rätt kul, och vissa visade med talang än andra. Men det var ingen som var dålig. Alla hade nog rätt kul även fast det nog var en del som inte gjort något liknande förut.
Kl 18 var det insläpp, och innan det så hade vi hunnit ta en liten promenad för att piggna till lite gran. Vi spelade ett tag efter 19.00 så vi satt och kollade på alla andra band ett tag för att sen gå ner för att byta om, göra cirkeln och stämma gitarrerna. Sen gick vi upp för att lira. Innan oss var det en modevisning med några "modeller" som nog inte tyckte det var så kul att vi skulle dela backstage med dom eftersom dom skulle byta om därinne. Så vi blev inskyfflade i en liten skrubb bakom scen. Sen var det dags för oss.
Om jag förstår publiken rätt så gick det tydligen jävligt bra för oss med själva spelandet. Dock tror jag att det är riktigt svårt för oss att gå vidare eftersom det var några riktigt bra band med. Bland annat två band från Sundsvall som jag tyckte var riktigt bra. Ni vet nog vilka ni är. Men jag håller tummarna, om man gå vidare till riksfinal så är den nämligen på hultsfredfestivalen i sommar. Och då ingår ett tredagars där! Mycket najs. Men jag är rätt säker på att juryn väljer "rätt" band.
Nu ska jag sova, det är nämligen showtime imorn också! Men mer om det imorn, My Cavity...
Den väldigt upptagne,
Kalle Forsman
Men så enkelt var det inte. Vi hade nämligen fått en spelning i Hudik först, alltså på fredagen. Men jag vet inte riktig om man ska kalla det spelning. Jo det ska man nog. Det var i alla fall på Missionskyrkan (?!) på ett av deras läger. Det som vägde över till att vi spenderade stora delar av fredagen där itället för i Örnsköldsvik var att dom så hemskt gärna ville att vi kom. och det är ju roligt, efter att det stod på deras hemsida att vi skulle spela så började "spelningarna" på myspace bara öka.
Dock var det en jävligt oviss spelning. VI hade nämligen pratat med nån Dagmar typ två+ månader innan själva spleningstillfället, och då verkade allt i sin ordning. VI skulle kontakta henne om PA och trummor och mer punktlig information saken är den att vi fick inte tag på den här Dagmar över huvud taget mer. Jag tror att hon levde efter den filosofin att, "Mobiltelefoner är prydnader och det är extra skojjigt när dom låter, då ska man stå och betrakta mobiltelefonen så länge man kan tills den slutar."
Det löste sig i alla fall till slut och vi fick prata med en kille som hade koll, han sa typ "Jaha, ni skulle prata med Dagmar, inte så kons........." Han fixade ett PA ett trumset och lite medhörning. Mixa ljudet och annan soundcheck fick vi sköta helt själv. Sen att "arrangörerna" inte hade ordnat med öronproppar åt publiken visar även det på deras naivitet. Nu för att sluta klaga, när vi checkat klart och ätit och väl skulle spela så var publiken helt Wünderbaum (alltså bra) i alla fall den som valde att stanna och kolla. Några gick nog för att det var för hög volume. Sen packade vi ihop grejjorna snabbt som attan. Sen gjorde Martin och Viktors fäder deras bästa för att leverera oss hemma hos mig så snabbt som möjligt. Och det gick inte långsamt.
Eftersom Vi pratat med skjutsen som skulle ta oss upp till Ö-vik att han kunde hämta oss i granloholm så bestämde vi oss för att sova hos mig hela bandet. Min mor var snäll nog att stötta oss med en hejdundrade fika stund och snart låg (nästan) alla var för sig och sussade. Martin och Anton delade säng. (GRRRR)
Nästa morgon vaknade vi tiiidigt, redan tio i sju för att slänga i oss en kvick frukost och sen gå till skjutsen som väntade i form av en sömndrucken Thomas i en skåpbil. TIll saken hör nog att vi hade med oss David som Fotograf. Vi åkte i lite mindre än två timmar och gjorde vårt bästa att få lite sömn. Väl framme så han vi ganska precis till mötet på morgonen där vi gick igenom lite regler och så vidare för att senare komma igång med ljudtestningen. Vi soundcheckade runt elva och sen hade vi hela dagen på oss att bara driva runt på.
Hela bandet deltog till slut i en improvisationsteaterworkshop. Det var rätt kul, och vissa visade med talang än andra. Men det var ingen som var dålig. Alla hade nog rätt kul även fast det nog var en del som inte gjort något liknande förut.
Kl 18 var det insläpp, och innan det så hade vi hunnit ta en liten promenad för att piggna till lite gran. Vi spelade ett tag efter 19.00 så vi satt och kollade på alla andra band ett tag för att sen gå ner för att byta om, göra cirkeln och stämma gitarrerna. Sen gick vi upp för att lira. Innan oss var det en modevisning med några "modeller" som nog inte tyckte det var så kul att vi skulle dela backstage med dom eftersom dom skulle byta om därinne. Så vi blev inskyfflade i en liten skrubb bakom scen. Sen var det dags för oss.
Om jag förstår publiken rätt så gick det tydligen jävligt bra för oss med själva spelandet. Dock tror jag att det är riktigt svårt för oss att gå vidare eftersom det var några riktigt bra band med. Bland annat två band från Sundsvall som jag tyckte var riktigt bra. Ni vet nog vilka ni är. Men jag håller tummarna, om man gå vidare till riksfinal så är den nämligen på hultsfredfestivalen i sommar. Och då ingår ett tredagars där! Mycket najs. Men jag är rätt säker på att juryn väljer "rätt" band.
Nu ska jag sova, det är nämligen showtime imorn också! Men mer om det imorn, My Cavity...
Den väldigt upptagne,
Kalle Forsman
Ett tack!
Jag tänkte börja min uppdatering av bloggen genom att tacka för den bästa festen någonsin!
Det var nämligen så här. Förra helgen på lördagen så satt jag hemma och var rädd att inget skulle hända på kvällen så jag kollade med anton vad han skulle göra, han ba "Assa, göra och göra, jag ska nog inte GÖRA nånting." Så jag dog lite inombords och tänkte typ, jaha, då blev det ju sämst idag då!
Men sen några minuter senare sa han "Du! Maja ringde nyss och bad mig kolla om du skulle med på fest?"
Då blev jag förbannat glad och tackade genast ja.
En timme eller så senare var vi på väg till Isabella och Joe som dom höll i festen heter. Joe var förövrigt på UKM och lärde oss jonglera i kvissleby så vi kände ju honom lite sen tidigare.
För att fatta mig kort så kan jag säga att det var den bästa för-/huvud-/efterfesten någonsin. Gästerna och gästfriheten var den bästa på alla fester jag varit på och jag vaknade och var riktigt glad för första gången på länge dagen efter.
Tack så mycket
Det var nämligen så här. Förra helgen på lördagen så satt jag hemma och var rädd att inget skulle hända på kvällen så jag kollade med anton vad han skulle göra, han ba "Assa, göra och göra, jag ska nog inte GÖRA nånting." Så jag dog lite inombords och tänkte typ, jaha, då blev det ju sämst idag då!
Men sen några minuter senare sa han "Du! Maja ringde nyss och bad mig kolla om du skulle med på fest?"
Då blev jag förbannat glad och tackade genast ja.
En timme eller så senare var vi på väg till Isabella och Joe som dom höll i festen heter. Joe var förövrigt på UKM och lärde oss jonglera i kvissleby så vi kände ju honom lite sen tidigare.
För att fatta mig kort så kan jag säga att det var den bästa för-/huvud-/efterfesten någonsin. Gästerna och gästfriheten var den bästa på alla fester jag varit på och jag vaknade och var riktigt glad för första gången på länge dagen efter.
Tack så mycket
Hemma igen
Nu var det ett tag sen jag skrev sist. Jag tänkte berätta lite mer om vad som hände i fjällen efter jag skrev sist.
Lördag
Som jag nog sa sist så hade vi just varit uppe på en av topparna och kommit ner till stugan för att hitta en
sovande Magnus. Det rådde vi dock bot på och fick snart upp honom på fötter igen. När han väl var vaken så var han lite stött över att "inte blivit väkt" tidigare! Nejnej, för det var ju inte så att fyra pers hade klivit upp, klampat runt, svurit, letat grejjor, packat väskor och ätit frukost.
Nu hade vi bestämt oss för en till tur fast med skidorna på ryggen den här gången. Vi som varit upp tidigare hade tydligen glömt hur det kändes att traska upp för ett berg i motvind. Det hade dock inte våra ben, som vi skulle komma att märka. Vi packade grejjorna igen, käkade lite frukt och annan nödnäring, jag slängde ner kameran i väskan igen.
Gick här gången gick det, surpirse surprise, ännu jobbigare att gå upp. Vi stannade några gånger på vägen och funderade på vad fan vi höll på med? När vi kom över trädgränsen märkte vi att det åt minstone hade mojnat lite grann. Men det vägde vi genast upp med att gå ungefär dubbelt så högt över trädgränsen som förra gången. Vilket innebar att vi behövde pullsa uppför nästan lodräta krön.
När vi var uppe så långt som vi bestämt oss för, vilket inte var den högsta toppen men bra nära, så tog vi en skön rast. Mange han nästan somna igen bakom en sten där han hittat lä. Sen spände vi på oss skidorna igen för att dra oss neråt. En lite sak man bör tänka på innan man gör en sån här färd, är att man använder precis samma muskler för att ta sig upp för dom lodräta stigningarna som när man lutar sig tillbaka i lösnöåkning. Den lilla saken hade vi inte tänkt på . Och mjölksyran fårn stigningen låg fortfarande kvar i låren. Det gick rätt bra, det var på gränsen att man itne kunde njuta av nerfarten från berget, men bara på gränsen. Lösnö är alltid lösnö!
Nere igen så tog jag några bilder, vi åt middag, såg nån film sådär. Eva, Lisa och Magnus Mor kom med bussen runt åtta. Sen skulle vi dra på "Lappkastet" en nattklubb på hotellet. Det var rätt trevligt där, hyffsad stämming inte för mycket folk men det saknades lite folk som jag kände från tidigare för att kvällen skulle blivit femstjärning. Den var i alla fall värd inträdet, eller "He' dug' åt lappen!" som man skulle sagt där uppe. Sen gick vi bara och la oss för att orka med den riktiga backen igen nästa dag!
Söndag,
Väl uppe och efter en snabb men stabil frukost då var vi på väg mot backarna. Det blev bara jag, Magnus, Anders, Lisa och hennes kompis Nina som åkte. Lars vet jag inte vad han gjorde. Innan vi skulle komma upp i backarna så skulle vi få tag i en parkeringsplats. Det är inte så enkelt som man kanske tror när man kommer tid runt halvelvasnåret på en påskhelg. Men det gick till slut även fast man fick traska en bit till backen. Dagen var väll hyffsad, vi hittade bästa åket aldeles efter lunch. En ganska, med tanke på omständigheterna, orörd björk skog med rätt så bra lössnöåkning. Det var där vi var den mesta tiden, vi var aldrig ens upp på toppen eftersom den låg över molnen och hade gigantisk kö. Vå åkte til kl fyra och drog sen hem via ICA. Såg några rullar sen i sängför att förbereda oss för en ännu tidigare morgon dagen efter.
Måndag, eller DAGEN!
Vi vaknade åtta - halv nio, för att dra i oss frukost och sen iväg! Den hä gången hade jag tagit med kameran också. När vi klev utanför dörren så mörkte jag en väldigt stor skillnad från dagen innan. Hela världen var vit! Det var så ljust att man inte såg nått alls från början, inte ett moln på himmlen! Härligt!
Den här gången var vi ute i tid och kunde därför hitta en plats aldeles vid liften. "Idag ska det bli så jävla bra!" var det enda jag hade i huvet på väg upp. Det blev det också. Det var rätt kallt men annars var det helt underbart. Stårlande sol, bra före, inte allt för mkt folk. Runt lunch så åkte vi upp på toppen och satte oss mot en vägg för att äta våra luchmackor. Sen när vi ätit så drog Anders och Lisa iväg medans jag å mange låg kvar och solade/sov (Jag solade och lysnade på musik, Törnrosa, mer känd som Magnus, sov).
Efter lunch så tog jag och kamaran oss ner till "Funparken" och knäppte några bilder, några bra, några riktigt bra. Dels så var det ett gäng som redan börjat förfesta i backen, dom var också riktigt skickliga på att hoppa och gjorde grymma old-schooltricks iförd old-schoolmundering!
Sen åkte vi några åk borta vid centrumliften och mötte upp med Anders som hade lämnat av Lisa i bilen mot Lycksele. Vi tog några avrundningsåk innan vi svängde in på hotellet för att njuta av afterskimiljön och kolla igenom bilderna från dagen. På afterskin blev det pinsamt tydligt hur hård man var på legkontrollen när vi (ganska samtidigt alla tre) upptäckte en tjej som såg ut att vara 14-15 år gick runt och stoltserade med en öl som hon kommit över. Till ämnet hör att på den tiden vi var där (kanske 50 min en timme) så han hon inte dricka upp mer än en tredjedel av ölen. Grejt.
Sen for vi hem och slappade rejält med hamburgare till middag och chips till filmen. Sängen kom väll inte speciellt sent men man var ändå trött.
Tisdag,
Jag vaknade av att Anders stod och tittade på mig. Han skulle tydligen åka till Umeå, och behövde skjuts till bussen. Vi tog farväl och hans löd ungefär "Fy fan vad ni kommer få städa här!". Sen gjorde han det många talar om men väldigt få verkligen vågat, att åka bil med en sömndrucken Magnus.
Nu var det bara jag och Magnus kvar i stugan.
När dom varit gjorde jag iordning en frukost med kaffe och började se på "Lilja 4-ever", inte direkt världens gladaste film, men den är bra. Sen diskade jag medans mange kom tillbaka. Sen betsämtde vi oss för att ålka över till norge för att få några bilder av kusliga bergstoppar att fota. Tyvär visade det sig, efter en timme i bilen, att den närmaste delen av Norge inte var speciellt fotogent. Det slutade med att vi tog några bilder av en isgrotta aldeles på Riksgränsen.
Sen for vi tillbaka och bestämde oss för att bakca ihop allting då för att fara till Storuman och manges studentboende för att redigera bilderna från de gångna dagarna. Allt gick bra och vi var iväg på en 40 min. Väl tillbaka i storuman så fick mange ett jobberbjundande som han inte kunde motstå. Det var från början tänkt att han skulle följa med tillbaka till sundsvall för att filma vå spelning på fredag. Men så blev alltså inte fallet. Kvällen avslutades med att jag njöt av min första dusch på 5 dagar, och svar ja, det är lite äckligt att inte duscha på så länge, so what?
Onsdag,
Vi vaknade väl runt elva, Jag tog upp min bok som jag håller på med. "Änglar och Demoner" en bok jag valde eftersom jag gillar konspirationsteorier. Boken i sig är också rätt bra, om än att den känns lite väl för mycket som en skröna. Jag läste väll en timme eller så innan jag bestämde att det var dags för frukost. Så vi gick till frasses. Sen tänkte jag att det var väll dumt att slänga bort hela morgondagen på att åka buss. Så vi åkte den snabbaste bilturen från Storuman till Lycksele jag någonsin åkt och jag han precis med bussen som gick 16,10.
När jag kom fram efter en rätt behaglig resa med en hyffsat bra film och några tagna bilder av solnedgången över höga kusten. Så var jag framme i Sundsvall. Och när jag väntat på hämt i tio min så kom farsan, i bilen sa han att hans arbetskollega ville sälja sitt objektiv (Tamron 70-300 f 4-5,6) för en billig summa som jag högg på. Så nu sitter jag på ett nytt teleobjektiv. Och med det tänkte jag avsluta min sammanfattning av fjällresan. För er som undrar så tänke jag slägna upp bilder när jag formaterat om datorn, så då blir dessa två inlägg mycket roligare.
Den välberesta,
Kalle Forsman.
Lördag
Som jag nog sa sist så hade vi just varit uppe på en av topparna och kommit ner till stugan för att hitta en
sovande Magnus. Det rådde vi dock bot på och fick snart upp honom på fötter igen. När han väl var vaken så var han lite stött över att "inte blivit väkt" tidigare! Nejnej, för det var ju inte så att fyra pers hade klivit upp, klampat runt, svurit, letat grejjor, packat väskor och ätit frukost.
Nu hade vi bestämt oss för en till tur fast med skidorna på ryggen den här gången. Vi som varit upp tidigare hade tydligen glömt hur det kändes att traska upp för ett berg i motvind. Det hade dock inte våra ben, som vi skulle komma att märka. Vi packade grejjorna igen, käkade lite frukt och annan nödnäring, jag slängde ner kameran i väskan igen.
Gick här gången gick det, surpirse surprise, ännu jobbigare att gå upp. Vi stannade några gånger på vägen och funderade på vad fan vi höll på med? När vi kom över trädgränsen märkte vi att det åt minstone hade mojnat lite grann. Men det vägde vi genast upp med att gå ungefär dubbelt så högt över trädgränsen som förra gången. Vilket innebar att vi behövde pullsa uppför nästan lodräta krön.
När vi var uppe så långt som vi bestämt oss för, vilket inte var den högsta toppen men bra nära, så tog vi en skön rast. Mange han nästan somna igen bakom en sten där han hittat lä. Sen spände vi på oss skidorna igen för att dra oss neråt. En lite sak man bör tänka på innan man gör en sån här färd, är att man använder precis samma muskler för att ta sig upp för dom lodräta stigningarna som när man lutar sig tillbaka i lösnöåkning. Den lilla saken hade vi inte tänkt på . Och mjölksyran fårn stigningen låg fortfarande kvar i låren. Det gick rätt bra, det var på gränsen att man itne kunde njuta av nerfarten från berget, men bara på gränsen. Lösnö är alltid lösnö!
Nere igen så tog jag några bilder, vi åt middag, såg nån film sådär. Eva, Lisa och Magnus Mor kom med bussen runt åtta. Sen skulle vi dra på "Lappkastet" en nattklubb på hotellet. Det var rätt trevligt där, hyffsad stämming inte för mycket folk men det saknades lite folk som jag kände från tidigare för att kvällen skulle blivit femstjärning. Den var i alla fall värd inträdet, eller "He' dug' åt lappen!" som man skulle sagt där uppe. Sen gick vi bara och la oss för att orka med den riktiga backen igen nästa dag!
Söndag,
Väl uppe och efter en snabb men stabil frukost då var vi på väg mot backarna. Det blev bara jag, Magnus, Anders, Lisa och hennes kompis Nina som åkte. Lars vet jag inte vad han gjorde. Innan vi skulle komma upp i backarna så skulle vi få tag i en parkeringsplats. Det är inte så enkelt som man kanske tror när man kommer tid runt halvelvasnåret på en påskhelg. Men det gick till slut även fast man fick traska en bit till backen. Dagen var väll hyffsad, vi hittade bästa åket aldeles efter lunch. En ganska, med tanke på omständigheterna, orörd björk skog med rätt så bra lössnöåkning. Det var där vi var den mesta tiden, vi var aldrig ens upp på toppen eftersom den låg över molnen och hade gigantisk kö. Vå åkte til kl fyra och drog sen hem via ICA. Såg några rullar sen i sängför att förbereda oss för en ännu tidigare morgon dagen efter.
Måndag, eller DAGEN!
Vi vaknade åtta - halv nio, för att dra i oss frukost och sen iväg! Den hä gången hade jag tagit med kameran också. När vi klev utanför dörren så mörkte jag en väldigt stor skillnad från dagen innan. Hela världen var vit! Det var så ljust att man inte såg nått alls från början, inte ett moln på himmlen! Härligt!
Den här gången var vi ute i tid och kunde därför hitta en plats aldeles vid liften. "Idag ska det bli så jävla bra!" var det enda jag hade i huvet på väg upp. Det blev det också. Det var rätt kallt men annars var det helt underbart. Stårlande sol, bra före, inte allt för mkt folk. Runt lunch så åkte vi upp på toppen och satte oss mot en vägg för att äta våra luchmackor. Sen när vi ätit så drog Anders och Lisa iväg medans jag å mange låg kvar och solade/sov (Jag solade och lysnade på musik, Törnrosa, mer känd som Magnus, sov).
Efter lunch så tog jag och kamaran oss ner till "Funparken" och knäppte några bilder, några bra, några riktigt bra. Dels så var det ett gäng som redan börjat förfesta i backen, dom var också riktigt skickliga på att hoppa och gjorde grymma old-schooltricks iförd old-schoolmundering!
Sen åkte vi några åk borta vid centrumliften och mötte upp med Anders som hade lämnat av Lisa i bilen mot Lycksele. Vi tog några avrundningsåk innan vi svängde in på hotellet för att njuta av afterskimiljön och kolla igenom bilderna från dagen. På afterskin blev det pinsamt tydligt hur hård man var på legkontrollen när vi (ganska samtidigt alla tre) upptäckte en tjej som såg ut att vara 14-15 år gick runt och stoltserade med en öl som hon kommit över. Till ämnet hör att på den tiden vi var där (kanske 50 min en timme) så han hon inte dricka upp mer än en tredjedel av ölen. Grejt.
Sen for vi hem och slappade rejält med hamburgare till middag och chips till filmen. Sängen kom väll inte speciellt sent men man var ändå trött.
Tisdag,
Jag vaknade av att Anders stod och tittade på mig. Han skulle tydligen åka till Umeå, och behövde skjuts till bussen. Vi tog farväl och hans löd ungefär "Fy fan vad ni kommer få städa här!". Sen gjorde han det många talar om men väldigt få verkligen vågat, att åka bil med en sömndrucken Magnus.
Nu var det bara jag och Magnus kvar i stugan.
När dom varit gjorde jag iordning en frukost med kaffe och började se på "Lilja 4-ever", inte direkt världens gladaste film, men den är bra. Sen diskade jag medans mange kom tillbaka. Sen betsämtde vi oss för att ålka över till norge för att få några bilder av kusliga bergstoppar att fota. Tyvär visade det sig, efter en timme i bilen, att den närmaste delen av Norge inte var speciellt fotogent. Det slutade med att vi tog några bilder av en isgrotta aldeles på Riksgränsen.
Sen for vi tillbaka och bestämde oss för att bakca ihop allting då för att fara till Storuman och manges studentboende för att redigera bilderna från de gångna dagarna. Allt gick bra och vi var iväg på en 40 min. Väl tillbaka i storuman så fick mange ett jobberbjundande som han inte kunde motstå. Det var från början tänkt att han skulle följa med tillbaka till sundsvall för att filma vå spelning på fredag. Men så blev alltså inte fallet. Kvällen avslutades med att jag njöt av min första dusch på 5 dagar, och svar ja, det är lite äckligt att inte duscha på så länge, so what?
Onsdag,
Vi vaknade väl runt elva, Jag tog upp min bok som jag håller på med. "Änglar och Demoner" en bok jag valde eftersom jag gillar konspirationsteorier. Boken i sig är också rätt bra, om än att den känns lite väl för mycket som en skröna. Jag läste väll en timme eller så innan jag bestämde att det var dags för frukost. Så vi gick till frasses. Sen tänkte jag att det var väll dumt att slänga bort hela morgondagen på att åka buss. Så vi åkte den snabbaste bilturen från Storuman till Lycksele jag någonsin åkt och jag han precis med bussen som gick 16,10.
När jag kom fram efter en rätt behaglig resa med en hyffsat bra film och några tagna bilder av solnedgången över höga kusten. Så var jag framme i Sundsvall. Och när jag väntat på hämt i tio min så kom farsan, i bilen sa han att hans arbetskollega ville sälja sitt objektiv (Tamron 70-300 f 4-5,6) för en billig summa som jag högg på. Så nu sitter jag på ett nytt teleobjektiv. Och med det tänkte jag avsluta min sammanfattning av fjällresan. För er som undrar så tänke jag slägna upp bilder när jag formaterat om datorn, så då blir dessa två inlägg mycket roligare.
Den välberesta,
Kalle Forsman.
Dynamsik tillvaro
Hej, då är man då äntligen uppe i Fjällen! Okej för att göra inlägget mindre kryptisk för er mindre insatta så kan jag berätta att vi som åkte upp var: Jag, Magnus, Magnus far: Lars, Magnus yngsta syster: Lisa, och deras kusin: Anders.
Vägen upp var minst sagt udda. På halva vägen, fram till storuman ungefär, var det fint väder och resan gick relativt friktionsfri. Efter en inhandling och snabblunch i storuman var vi på väg igen. Även nu till en början var vädret riktigt bra, men efter en 20-40 minuter, ungefär vid "Kåtaviken" säger lokalborna, började vintern. Som man for över en gräns så kom vi in i vintern. Sen var det växelvis full storm med sikt på en fem meter. Sen fem min senare var det solsken och lätt blåst.
När vi nästan var framme skrek bilen på att den ville ha mer olja i motorn. Så vi for på en mack och köpte motorolja. Dock så var det fullt i Tärnaby, så vi fick fara till Hemavan för att hitta det vi skulle ha. När vi väl var framme vid stugan, och sista biten så försvann bilen framför oss stundtals i vinterstormarna. När vi väl var framme vid stugan hade Lars och Anders redan hunnit gräva fram parkeringen delvis och lyckats köra fast Volvon i snön. Sen belv det vårat jobbb (mitt och Manges) att gräva fram skiten.
När det väl var gjort så började vi elda upp "bastun" (stugan som vi skulle bu i) till typ 40 grader för att torka upp all fukt som skulle gjort stugan jävulskt kall annars. JAg måste kommentera att Lars hade surfat på internet innan han gjort upp eld i spisen. När allt var klart och vi ätit middag så såg vi några filmer och gick senare och la oss.
Nästa dag vaknade jag halv elva av att jag hade ont i ryggen. Alla utom jag och Mange var uppe och satt och åt frukost. Jag tog mig lite frukost och satte mig och läste. Sen kom dom andra på att vi skulle traska upp på fjälet här ovanför istället för att dra till backen. Det blåste och snöade ganska ordetnligt ute men det sket vi i. Magnus låg fortfarande och sov och eftersom ingen ville dö så gick vi inte väckte honom. Vi klädde på oss riktigt och gick ut.
Först när vi kom ut blåste det rätt ordentligt men så fort vi kom in bland träden i björkskogen så kom vi i ett hyffsat lä. Vi traskade på och h-vete vad jobbigt det kan vara att promenera. Motvind och uppförsbacke är alltid lika roligt! NÄr vi började närma oss trädgränsen så börjde det också blåsa ganska mycket, men vi gick vidare. Strax ovanför trädgränsen så tog vi en rast, vi var vid det här laget ganska trötta, jag tog upp kameran ur all skyddspacketering. OCh i lä av två pers plus en pulka så tog jag ett par bilder av LArs och den andra pulkan som stod rätt ut med vindens hjälp.
Vi traskade vidare några "knixar" till och stretade mot vinden ett tag tills vi bestämde oss för att det var nog. Då skråade vi en bit bort för att hitta några backar att åka ner för med pulkorna. Jag tog några fler bilder när anders "försvann" litegrann in stormen. Sen hittade vi en brant som var brant nog att åka lite ner för. VI klämde ihop oss på två pulkor och åkte. Sen gick vi ner till trädgränsen sär det fanns ett skoterspår som var hårt nog att åka på. Åter igen klämde vi ihop oss på pulkorna och åkte. Den här gången gick det bättre, vi tog oss säkert en par hundra meter i sträcka innan vi kraschade till förmån till några skotrar som kom farande i motsatt riktning.
Vi tog oss ner på ett tag. När vi kom fram låg Mange fortfarande och sov. Nu ska vi ätalunch och sen kansek vi traskar upp på fjället igen, dne här gången med skidorna i släptåg, det ligger nämligen ungefär tre decimeter lös snö längst upp på lagret.
Jag lägger upp bilderna när jag har tillgång till snabbare internet (jag sitter på GPRSinternet nu).
TIlls vi hörs igen,
Den friluftige,
Kalle Forsman
Vägen upp var minst sagt udda. På halva vägen, fram till storuman ungefär, var det fint väder och resan gick relativt friktionsfri. Efter en inhandling och snabblunch i storuman var vi på väg igen. Även nu till en början var vädret riktigt bra, men efter en 20-40 minuter, ungefär vid "Kåtaviken" säger lokalborna, började vintern. Som man for över en gräns så kom vi in i vintern. Sen var det växelvis full storm med sikt på en fem meter. Sen fem min senare var det solsken och lätt blåst.
När vi nästan var framme skrek bilen på att den ville ha mer olja i motorn. Så vi for på en mack och köpte motorolja. Dock så var det fullt i Tärnaby, så vi fick fara till Hemavan för att hitta det vi skulle ha. När vi väl var framme vid stugan, och sista biten så försvann bilen framför oss stundtals i vinterstormarna. När vi väl var framme vid stugan hade Lars och Anders redan hunnit gräva fram parkeringen delvis och lyckats köra fast Volvon i snön. Sen belv det vårat jobbb (mitt och Manges) att gräva fram skiten.
När det väl var gjort så började vi elda upp "bastun" (stugan som vi skulle bu i) till typ 40 grader för att torka upp all fukt som skulle gjort stugan jävulskt kall annars. JAg måste kommentera att Lars hade surfat på internet innan han gjort upp eld i spisen. När allt var klart och vi ätit middag så såg vi några filmer och gick senare och la oss.
Nästa dag vaknade jag halv elva av att jag hade ont i ryggen. Alla utom jag och Mange var uppe och satt och åt frukost. Jag tog mig lite frukost och satte mig och läste. Sen kom dom andra på att vi skulle traska upp på fjälet här ovanför istället för att dra till backen. Det blåste och snöade ganska ordetnligt ute men det sket vi i. Magnus låg fortfarande och sov och eftersom ingen ville dö så gick vi inte väckte honom. Vi klädde på oss riktigt och gick ut.
Först när vi kom ut blåste det rätt ordentligt men så fort vi kom in bland träden i björkskogen så kom vi i ett hyffsat lä. Vi traskade på och h-vete vad jobbigt det kan vara att promenera. Motvind och uppförsbacke är alltid lika roligt! NÄr vi började närma oss trädgränsen så börjde det också blåsa ganska mycket, men vi gick vidare. Strax ovanför trädgränsen så tog vi en rast, vi var vid det här laget ganska trötta, jag tog upp kameran ur all skyddspacketering. OCh i lä av två pers plus en pulka så tog jag ett par bilder av LArs och den andra pulkan som stod rätt ut med vindens hjälp.
Vi traskade vidare några "knixar" till och stretade mot vinden ett tag tills vi bestämde oss för att det var nog. Då skråade vi en bit bort för att hitta några backar att åka ner för med pulkorna. Jag tog några fler bilder när anders "försvann" litegrann in stormen. Sen hittade vi en brant som var brant nog att åka lite ner för. VI klämde ihop oss på två pulkor och åkte. Sen gick vi ner till trädgränsen sär det fanns ett skoterspår som var hårt nog att åka på. Åter igen klämde vi ihop oss på pulkorna och åkte. Den här gången gick det bättre, vi tog oss säkert en par hundra meter i sträcka innan vi kraschade till förmån till några skotrar som kom farande i motsatt riktning.
Vi tog oss ner på ett tag. När vi kom fram låg Mange fortfarande och sov. Nu ska vi ätalunch och sen kansek vi traskar upp på fjället igen, dne här gången med skidorna i släptåg, det ligger nämligen ungefär tre decimeter lös snö längst upp på lagret.
Jag lägger upp bilderna när jag har tillgång till snabbare internet (jag sitter på GPRSinternet nu).
TIlls vi hörs igen,
Den friluftige,
Kalle Forsman
In the Lycksele
Tjenamoss, jag befinner mig i lycksele för närvarande. Det är ju som ni alla kanske vet, påsklov! Och det kunde inte komma mer lägligt.
Jag bestämde mig lite snabbt för att ta en tripp upp till lycksele och så småningom Tärnabys orkandrabbade fjällvärld. Just nu sitter jag alltså på min rumpa och väntar på att värdfolket ska packa klart så vi kan åka västerut mot Tärnaby.
Igår kom jag upp vid 19.00 efter 5 timmar på buss och en timme och tjugo minuters väntan i Umeå. Lisa, yngst i värdfamiljen, hade bestämt sig för att det skulle vara jättekul att avlägga ett besök på Hotell Lapplands "spa-"avdelning. Och efter många om och men så kom vi iväg. Det var väll itne mycket till spa, men det var rätt mysigt ändå. Några bubbelpooler och nån bastu så där. Så vi var där tills vi tröttnade sen for jag och mange och skulle reka ett gammalt lokgarage. Mange hade nämligen fått den briljanta iden att man skulle köpa huset i fråga och göra om till lägenhet och kontor.
Det kändes dock inte så aktuellt eftersom huset verkade användas av banverket trots allt. Så vi for runt lite innan vi hittade manges kompisar som undrade om vi inte ville följs med hem till en av dom och umgås. "Vist" sa vi och hängde på. Det enda som vi igentligen gjorde hemma hos honom, Nicke hette han som bodde där, var att spela tv-spel och dricka folka. Det kändes förbannat mycket "byhåla" löver hela kvällen men det va kul ändå. Jag menar trevligt folk, roliga spel, skön soffa och allmänt lugn tillställning. Varför inte ?
Jaja, nu ska jag se om vi kommer iväg nån gång, när vi hörs nästa gång så har jag säkert massa "fräsiga" fjällbilder, som Emil Leijon garanterat skulel kallat dom.
Den väldigt ourbaniserade,
Kalle Forsman
Jag bestämde mig lite snabbt för att ta en tripp upp till lycksele och så småningom Tärnabys orkandrabbade fjällvärld. Just nu sitter jag alltså på min rumpa och väntar på att värdfolket ska packa klart så vi kan åka västerut mot Tärnaby.
Igår kom jag upp vid 19.00 efter 5 timmar på buss och en timme och tjugo minuters väntan i Umeå. Lisa, yngst i värdfamiljen, hade bestämt sig för att det skulle vara jättekul att avlägga ett besök på Hotell Lapplands "spa-"avdelning. Och efter många om och men så kom vi iväg. Det var väll itne mycket till spa, men det var rätt mysigt ändå. Några bubbelpooler och nån bastu så där. Så vi var där tills vi tröttnade sen for jag och mange och skulle reka ett gammalt lokgarage. Mange hade nämligen fått den briljanta iden att man skulle köpa huset i fråga och göra om till lägenhet och kontor.
Det kändes dock inte så aktuellt eftersom huset verkade användas av banverket trots allt. Så vi for runt lite innan vi hittade manges kompisar som undrade om vi inte ville följs med hem till en av dom och umgås. "Vist" sa vi och hängde på. Det enda som vi igentligen gjorde hemma hos honom, Nicke hette han som bodde där, var att spela tv-spel och dricka folka. Det kändes förbannat mycket "byhåla" löver hela kvällen men det va kul ändå. Jag menar trevligt folk, roliga spel, skön soffa och allmänt lugn tillställning. Varför inte ?
Jaja, nu ska jag se om vi kommer iväg nån gång, när vi hörs nästa gång så har jag säkert massa "fräsiga" fjällbilder, som Emil Leijon garanterat skulel kallat dom.
Den väldigt ourbaniserade,
Kalle Forsman
Helg med fotning och inspelning!
Hej!
Jag tänkte berätta lite om helgen som gått. Historien börjar igentligen redan på novemberlovet. Det var nämligen så att jag skulle upp till lycksele för att vara med Magnus och gå på "The XL party" som skulle ta plats på hotellet i lycksele. Den största andlednigen att vi skulle dit var att Tobbe, som vi båda känner, skulle vara DJ. Så det var ju rätt kul med tanke på att jag inge kände en själ där. Vi tog några bilder med Manges kompaktkamera och dom blev riktigt häftiga på grund utav laserljusen.
När vi kom hem så slängde vi upp bilderna dirket på apberget för vi tyckte att det skulle vara kul att folk kunde se dom direkt efteråt. Long story short så föreslog "arrangören", mindre vänligt och bestäm, att vi skulle ta ned bilderna eftersom vi "inte hade rätt" att lägga upp dom. Men bara därför att kollade vi upp att vi hade lagen på vår sida och bad "arrangören", vänligt men bestämmt, att han skulle ta sitt förslag och blåsa ut det ur röven. Då belv han inge glad och började gnälla hos Tobbe. Aja, nog om det. Då kom Magnus och Tobbe på att dom skulle göra en egen fest.
Och några månader senare var allt på gång, jag fick ett samtal som lät typ så här "Ja hej! Hurru kalle, skulle inte du kunna skriva ett programm som vi kan använda som kassaapparat?" "Vist , ge mig en kvart!", sa jag och två dagar senare stod det klart.
Nu är vi tillbaka till i fredags. Vi tog bilen upp runt tre, pappa satt som ett barn och betraktade vår nya GPS-sak som visade hur vi åkte. Vi kom upp ganska tidigt, kl 7, så jag han vara med och hjälpa till lite innan det drog igång.
I alla fall, det hela drog igång kl 9. Det var några osm stod och hängde på låsen men dom var få. Men det kom folk i jämnt antal. Det häftigaste som jag tyckte med själva festen var att dom hade ett så kallat DJVS-system. Det betyder att dom inte bara mixademusik utan det var tillhörande musikvideo också. Det gav en trevlig touch på det hela!
Under kvällen när jag hade förklarat för han som skulle arbeta i kassan så var det mitt jobb att fota själva festen. Det var ett ganska utmanade uppdrag eftersom jag itne hade nån extern blixt, hade jag haft det så hade jag kunnat tagit ännu bättre mingelbilder. I alla fall, vill ni se bilderna så kan ni gå in på http://club28.se/ . Bilderna är utvalda av arrangörerna och inte manipulerade på nått vis.
Allt var klart ungefär kl 01:00, kl 02:00 skulle vi vara ute ur lokalen. När vi plockat ihop allt så skulle vi gå ner tioll hamnen med trossarna som vi lånat av nån som hette nått. På väg ner så bar vi en tross på två. När vi var några kvarter ifrån destination så kom polisen rullandes, vi vinkade glatt och dom stannade och sa, "Jaha, och hur var det här då?" på det vanliga polismålet. "Vart har ni fått odm där ifrån?", sa dom och syftade på trossarna. "Ja, från diskot", svarade Mange. "Vilket disko?", undrade dom hotfullt. "Ja, det på MB!" sa Mange, "vi har lånat dom!". "Jasså? "lånat" dom? Jahaja", sa dom menande, " Men vafan", tänkte vi, "vem skulle sno två aluminiumstolpar och sen bära dom tvärs genom stan?". Till slut så gav dom i alla fall upp, delvis. Dom "smög"nämligen på oss ett tag med bilen, utan att dra av helljusen.
Väl tilbaka vid diskot hade vi kommit överens om ett ärevarv på stan efter som allt gått så bra. Sen drog vi och åt mat på statoil, för att sen dra hem till var och en, jag brände ner bilderna på en skiva och gav till mange. Det blev 1,5 gig bilder.
Vi kom i säng runt fyra, upp igen kl 10 för att ta bussen hem igen. Efter 5 timmar på bussen med en sjuhelvetes massa bra musik och en riktigt bra bok så var jag tillbaka i stan. Under resan tänkte jag även på att fy fan vad skönt det är att vara ute på vägarna, och träffa nytt folk och göra massa olika saker och se nya grejjor. Ungfär kl 18.00 på kvällen. Där på navet satt Emanuel och Viktor och väntade, vi skulle nämligen hem till mig för att ha bandkväll. På navet kom tre fjortånåringar i femtonårsåldern och bad oss att köpa cigg åt dom, vi tittade på dom i några minuter sen yrkade vi på att vi inte hade lust och vände dom ryggen.
Väl hemma hos mig så käkade vi tortelini, sen kollade vi med Anton vart han var. Han hade inte pallrat sig ur hemmet än. Neee, hepp. Då gick vi och mötte honom. Köpte med oss två sexpack och en påse chips. När vi väl kommit hem så satt Martin och väntade på oss. "Kuung" då var det bara att slänga in "Klungan" i dvdspelaren, lätta på skärpet öppna en påse chips och låta poletten falla ner.
När martin gått, runt tolv nån gång, så satt vi och kollade på bilder, då höll viktor på att dö av skratt pga den här bilden:
Vi andra höll på att dö utav syrebrist när vi skrattade åt Viktor!
Aja, när alla väl kunnat inse att det var dags att hålla käften och sova så var väll klockan runt 02:00,
Klockan ringer klockan 08:00. Upp och koka kaffe!
Dom andra är något segare att ta sig upp, men jag kände min pllikt som värd att duka fram frukost.
Vi kom iväg klockan 08,45 för att ta bussen hem till anton och hämta Emanuels cymbaler och annat gött.
Nu tänkte jag avslöja vad vi har gjort denna söndag! Vi har spelat in våran första studiolåt! YEEEY
Det är ju så att 80% av bandet har läst en kurs som heter ljudteknik A. Och i den ingår oftast en inspelningshelg och nu hade vi turen att orginalbandet kunde inte så vi fick hoppa in istället! Flyyyt!
Vi hade bestämt oss för att det skulle gå bäst att spela in "Funk Injection" även fast den inte är mer en två veckor gammal.
När kom ner på utsatt tid, kl 10,00, så hade bara Stefan kommit. Vi stod där och väntade tills vår lärare Roland Storm, vist låter han som en stjärna på namnet? släppte in oss. Vi riggade upp hela förmiddagen, och det gick bra, sen körde vi igenom låten några gånger medans dom mixade medhörning och sånt. Sen gick vi och åt en välbehövlig lunch! Efter luch så började vi spela in. Först hela bandet minus Martin, sen så spelade vi in båda solona på dubbar. Det roliga med det är att jag hade ett solo som jag tänkt använda vilket var ganska melodiöst, men aldeles innan vi skulle köra så tänkte jag att det skulle nog passa bättre med en annan grej, så jag bytte karaktär på solot och spelade mer "skankigt" om ni vet vad det är. Sen improvoserade jag på det ett försök som jag nöjde mig med. Anton behövde inte heller speciellt många försök utan tog andra försöket.
Sen spelade vi in Martins sång, vilket lät bra, det var första gången jag hörde den texten för övrigt! Sen mickade vi upp resten av bandet och spelade in en "hockeykör" på ett par ord. Efter det packade vi ihop allt och pratade lite om resten av terminen. Sen åkte alla hem.
Nu sitter jag här och tänkte sålla ut vilka bilder som jag tänkte avsluta med. Vi hörs säkert nått!
Den jävligt trötthuvade,
Kalle Forsman
Jag tänkte berätta lite om helgen som gått. Historien börjar igentligen redan på novemberlovet. Det var nämligen så att jag skulle upp till lycksele för att vara med Magnus och gå på "The XL party" som skulle ta plats på hotellet i lycksele. Den största andlednigen att vi skulle dit var att Tobbe, som vi båda känner, skulle vara DJ. Så det var ju rätt kul med tanke på att jag inge kände en själ där. Vi tog några bilder med Manges kompaktkamera och dom blev riktigt häftiga på grund utav laserljusen.
När vi kom hem så slängde vi upp bilderna dirket på apberget för vi tyckte att det skulle vara kul att folk kunde se dom direkt efteråt. Long story short så föreslog "arrangören", mindre vänligt och bestäm, att vi skulle ta ned bilderna eftersom vi "inte hade rätt" att lägga upp dom. Men bara därför att kollade vi upp att vi hade lagen på vår sida och bad "arrangören", vänligt men bestämmt, att han skulle ta sitt förslag och blåsa ut det ur röven. Då belv han inge glad och började gnälla hos Tobbe. Aja, nog om det. Då kom Magnus och Tobbe på att dom skulle göra en egen fest.
Och några månader senare var allt på gång, jag fick ett samtal som lät typ så här "Ja hej! Hurru kalle, skulle inte du kunna skriva ett programm som vi kan använda som kassaapparat?" "Vist , ge mig en kvart!", sa jag och två dagar senare stod det klart.
Nu är vi tillbaka till i fredags. Vi tog bilen upp runt tre, pappa satt som ett barn och betraktade vår nya GPS-sak som visade hur vi åkte. Vi kom upp ganska tidigt, kl 7, så jag han vara med och hjälpa till lite innan det drog igång.
I alla fall, det hela drog igång kl 9. Det var några osm stod och hängde på låsen men dom var få. Men det kom folk i jämnt antal. Det häftigaste som jag tyckte med själva festen var att dom hade ett så kallat DJVS-system. Det betyder att dom inte bara mixademusik utan det var tillhörande musikvideo också. Det gav en trevlig touch på det hela!
Under kvällen när jag hade förklarat för han som skulle arbeta i kassan så var det mitt jobb att fota själva festen. Det var ett ganska utmanade uppdrag eftersom jag itne hade nån extern blixt, hade jag haft det så hade jag kunnat tagit ännu bättre mingelbilder. I alla fall, vill ni se bilderna så kan ni gå in på http://club28.se/ . Bilderna är utvalda av arrangörerna och inte manipulerade på nått vis.
Allt var klart ungefär kl 01:00, kl 02:00 skulle vi vara ute ur lokalen. När vi plockat ihop allt så skulle vi gå ner tioll hamnen med trossarna som vi lånat av nån som hette nått. På väg ner så bar vi en tross på två. När vi var några kvarter ifrån destination så kom polisen rullandes, vi vinkade glatt och dom stannade och sa, "Jaha, och hur var det här då?" på det vanliga polismålet. "Vart har ni fått odm där ifrån?", sa dom och syftade på trossarna. "Ja, från diskot", svarade Mange. "Vilket disko?", undrade dom hotfullt. "Ja, det på MB!" sa Mange, "vi har lånat dom!". "Jasså? "lånat" dom? Jahaja", sa dom menande, " Men vafan", tänkte vi, "vem skulle sno två aluminiumstolpar och sen bära dom tvärs genom stan?". Till slut så gav dom i alla fall upp, delvis. Dom "smög"nämligen på oss ett tag med bilen, utan att dra av helljusen.
Väl tilbaka vid diskot hade vi kommit överens om ett ärevarv på stan efter som allt gått så bra. Sen drog vi och åt mat på statoil, för att sen dra hem till var och en, jag brände ner bilderna på en skiva och gav till mange. Det blev 1,5 gig bilder.
Vi kom i säng runt fyra, upp igen kl 10 för att ta bussen hem igen. Efter 5 timmar på bussen med en sjuhelvetes massa bra musik och en riktigt bra bok så var jag tillbaka i stan. Under resan tänkte jag även på att fy fan vad skönt det är att vara ute på vägarna, och träffa nytt folk och göra massa olika saker och se nya grejjor. Ungfär kl 18.00 på kvällen. Där på navet satt Emanuel och Viktor och väntade, vi skulle nämligen hem till mig för att ha bandkväll. På navet kom tre fjortånåringar i femtonårsåldern och bad oss att köpa cigg åt dom, vi tittade på dom i några minuter sen yrkade vi på att vi inte hade lust och vände dom ryggen.
Väl hemma hos mig så käkade vi tortelini, sen kollade vi med Anton vart han var. Han hade inte pallrat sig ur hemmet än. Neee, hepp. Då gick vi och mötte honom. Köpte med oss två sexpack och en påse chips. När vi väl kommit hem så satt Martin och väntade på oss. "Kuung" då var det bara att slänga in "Klungan" i dvdspelaren, lätta på skärpet öppna en påse chips och låta poletten falla ner.
När martin gått, runt tolv nån gång, så satt vi och kollade på bilder, då höll viktor på att dö av skratt pga den här bilden:
Vi andra höll på att dö utav syrebrist när vi skrattade åt Viktor!
Aja, när alla väl kunnat inse att det var dags att hålla käften och sova så var väll klockan runt 02:00,
Klockan ringer klockan 08:00. Upp och koka kaffe!
Dom andra är något segare att ta sig upp, men jag kände min pllikt som värd att duka fram frukost.
Vi kom iväg klockan 08,45 för att ta bussen hem till anton och hämta Emanuels cymbaler och annat gött.
Nu tänkte jag avslöja vad vi har gjort denna söndag! Vi har spelat in våran första studiolåt! YEEEY
Det är ju så att 80% av bandet har läst en kurs som heter ljudteknik A. Och i den ingår oftast en inspelningshelg och nu hade vi turen att orginalbandet kunde inte så vi fick hoppa in istället! Flyyyt!
Vi hade bestämt oss för att det skulle gå bäst att spela in "Funk Injection" även fast den inte är mer en två veckor gammal.
När kom ner på utsatt tid, kl 10,00, så hade bara Stefan kommit. Vi stod där och väntade tills vår lärare Roland Storm, vist låter han som en stjärna på namnet? släppte in oss. Vi riggade upp hela förmiddagen, och det gick bra, sen körde vi igenom låten några gånger medans dom mixade medhörning och sånt. Sen gick vi och åt en välbehövlig lunch! Efter luch så började vi spela in. Först hela bandet minus Martin, sen så spelade vi in båda solona på dubbar. Det roliga med det är att jag hade ett solo som jag tänkt använda vilket var ganska melodiöst, men aldeles innan vi skulle köra så tänkte jag att det skulle nog passa bättre med en annan grej, så jag bytte karaktär på solot och spelade mer "skankigt" om ni vet vad det är. Sen improvoserade jag på det ett försök som jag nöjde mig med. Anton behövde inte heller speciellt många försök utan tog andra försöket.
Sen spelade vi in Martins sång, vilket lät bra, det var första gången jag hörde den texten för övrigt! Sen mickade vi upp resten av bandet och spelade in en "hockeykör" på ett par ord. Efter det packade vi ihop allt och pratade lite om resten av terminen. Sen åkte alla hem.
Nu sitter jag här och tänkte sålla ut vilka bilder som jag tänkte avsluta med. Vi hörs säkert nått!
Den jävligt trötthuvade,
Kalle Forsman
Försummning
Hej, jag känner mig ytterst skyldig att skriva detta inlägg. För som ni kanske har märkt så har jag förummat min "bloggarplikt" ganska rejält de senaste dagarna. Andledningen till det är mest den tidsbrist och stress jag känner just nu. Det mesta sitter väll förstås i huvudet men det är väll lika illa det.Whatever.
Det första jag tänkte berätta om hände för inte mycket mindre än en vecka sen, vi spelade nämligen på domsaga! Det var en rätt trevlig spelning som vi alla är rätt nöjda med. Eller snarare efter ett tag då vi fått mycket positiv kritik av publiken och så vidare, så kändes det bra. Till skilnad från spelningen innan så röjde vi inte lika okontrolerbart den här gången, det samma gällde publiken. Att publiken inte röjde så mycket påverkade nog mest Martin, han gjorde sitt bästa för att peppa publiken på olika vis. Vilket gick sådär faktist. Men folk var iaf nöjda med vad dom hörde. Och jag är rätt nöjd med hur det lät så här i efterhand när jag har kunnat utvädera med inspelningen som vi gjorde.
Vi spelade två nya låtar och en cover. Om nån är intreserad så såg låtlistan ut så här:
8. You're Gonna Get Yours/Give It Away, och för denna ber jag publiken om ursäkt för introt, jag skäms fortfarande när jag tänker på det.
Efter spelningen så pratade jag med några besökare, såg dom resterande banden (ett jääävligt dåligt och ett riktigt bra, ni som vill får gärna ta åt er!) Sen var det bara att traska hem efter som mitt skift på sundsvall cup började kl 7 på lördagen. Det var jäävligt synd eftersom jag hade viljat vara med the Band och snacka skit och dricka öl.
Sundsvall cup, Jag vaknade kl 06,00 åt frukost, fick skjuts till hallen kl 06,30, satte mig vid plan 06,40 åt frukost, satt och vände skyltar i tre matcher, åt frukost kl 09,00, vände lappar kl 10,40.
Kl 11,00 Bil mot UKM i Kvissleby!
För er som inte vet vad UKM står för så kan jag berätta att det står för "Ung Kultur Möts". Det är en festival med deltävlingar. Alltså vi var på väg mot deltävlingen för vårt distrikt.
Vi fick, informationen att vi skulle ha samling med möte kl 11,30 och vi var där fem minuter innan, MIIIIIIISTAAAAAAKEEEEE! Det tog nämligen ända fram till kl 14,40 som det hände nått. Iförsig så fick vi Tacos till lunch och det satt ju inte helt fel (ja, ni som för räkningen har rätt, fjärde måltiden för dagen!)
Soundcheck gick rätt bra, och ljudis kunde sina grejjer. Sen hängde vi runt på opalen, lärde oss jonglera av två coola jonglerare, spelade pingis och hade det allmänt skönt! Sen gick vi och åt kl 18,00 För att sen gå tillbaka och njuta av musiken. Den största njutningen fick man som vanligt av "Vackra Fröken", stans enligt mig bästa band! Om ni inte har hört dom så tycker jag synd om er. Oturligt nog hade vi blivvit förföljda av bandet från kvällen innan, några killar i tighta linnen som inte kunde sjunga. Och drog till med slagord som "Tjejjer vill ni höra hits? Then show me some titts!". Sen var det andra BRA band som spelade också men jag orkar inte räkna upp dom alla.
Sen vvar det i alla fall våran tur. Och vi ställde upp med tre låtar, "Spending time in a monkeymind", "Slow" och "Fakkau". Det gick bättre än dagen innan, det var nog rätt bra med ett ordentligt "genrep" på scen. Vi var helt nöjda och jag kunde sätta mig ner och lyssna på ett av mina andra favoritlokalband, "Blackbay". Det är ett band som får mig att gilla metal!
Det var itne så mycket mer med det utan vi tog vårt pick och pack och åkte hem till Johanna. Tycärr så kunde inte Martin följa med så det blev inte hela bandet. Väl där så blev vi allmänt social, mest social blev nog Viktor! Roligt Roligt!
Aja, nästa dag, upp igen. Försovning pga sommartid, men sen iväg och jobba kl 9 på sundsvall cup. Den här gången var dock matilda där och det gjorde min "arbetsdag" mycket trevligare! Städa, städa, bära, bära. Åka hem för att sen avlida framför datorn! Det var min helg det! Förbannat jobbig, men samtidigt ännu mer förbannat rolig!
Nu har vi ett fullspeckat schema med spleningar titt som tätt. Över hela länet. För att kolla var och när så kan ni kolla på vår myspacesida här: www.myspace.com/Funkazaurusrex
Bilder från domsaga spelningen finns på: http://picasaweb.google.com/Kalle.Forsman/Domsaga233
Den glada,
Kalle Forsman
Det första jag tänkte berätta om hände för inte mycket mindre än en vecka sen, vi spelade nämligen på domsaga! Det var en rätt trevlig spelning som vi alla är rätt nöjda med. Eller snarare efter ett tag då vi fått mycket positiv kritik av publiken och så vidare, så kändes det bra. Till skilnad från spelningen innan så röjde vi inte lika okontrolerbart den här gången, det samma gällde publiken. Att publiken inte röjde så mycket påverkade nog mest Martin, han gjorde sitt bästa för att peppa publiken på olika vis. Vilket gick sådär faktist. Men folk var iaf nöjda med vad dom hörde. Och jag är rätt nöjd med hur det lät så här i efterhand när jag har kunnat utvädera med inspelningen som vi gjorde.
Vi spelade två nya låtar och en cover. Om nån är intreserad så såg låtlistan ut så här:
- Introjam, vilken var improvoserad.
- "No Need" eller vad fan den heter, jag har inte koll på det (Ny låt)
- "Taste of Freedom" (inte i've been looking for freedome)
- "Funkinjektion" (ny låt, inte mer en en vecka gammal)
- "Slow with the works"
- "Spending time in a monketmind"
- "My relationship with Allison Assworth (FAKKAU)", "Åh, den gammla Rix-FMdängan" tänker ni.
8. You're Gonna Get Yours/Give It Away, och för denna ber jag publiken om ursäkt för introt, jag skäms fortfarande när jag tänker på det.
Efter spelningen så pratade jag med några besökare, såg dom resterande banden (ett jääävligt dåligt och ett riktigt bra, ni som vill får gärna ta åt er!) Sen var det bara att traska hem efter som mitt skift på sundsvall cup började kl 7 på lördagen. Det var jäävligt synd eftersom jag hade viljat vara med the Band och snacka skit och dricka öl.
Sundsvall cup, Jag vaknade kl 06,00 åt frukost, fick skjuts till hallen kl 06,30, satte mig vid plan 06,40 åt frukost, satt och vände skyltar i tre matcher, åt frukost kl 09,00, vände lappar kl 10,40.
Kl 11,00 Bil mot UKM i Kvissleby!
För er som inte vet vad UKM står för så kan jag berätta att det står för "Ung Kultur Möts". Det är en festival med deltävlingar. Alltså vi var på väg mot deltävlingen för vårt distrikt.
Vi fick, informationen att vi skulle ha samling med möte kl 11,30 och vi var där fem minuter innan, MIIIIIIISTAAAAAAKEEEEE! Det tog nämligen ända fram till kl 14,40 som det hände nått. Iförsig så fick vi Tacos till lunch och det satt ju inte helt fel (ja, ni som för räkningen har rätt, fjärde måltiden för dagen!)
Soundcheck gick rätt bra, och ljudis kunde sina grejjer. Sen hängde vi runt på opalen, lärde oss jonglera av två coola jonglerare, spelade pingis och hade det allmänt skönt! Sen gick vi och åt kl 18,00 För att sen gå tillbaka och njuta av musiken. Den största njutningen fick man som vanligt av "Vackra Fröken", stans enligt mig bästa band! Om ni inte har hört dom så tycker jag synd om er. Oturligt nog hade vi blivvit förföljda av bandet från kvällen innan, några killar i tighta linnen som inte kunde sjunga. Och drog till med slagord som "Tjejjer vill ni höra hits? Then show me some titts!". Sen var det andra BRA band som spelade också men jag orkar inte räkna upp dom alla.
Sen vvar det i alla fall våran tur. Och vi ställde upp med tre låtar, "Spending time in a monkeymind", "Slow" och "Fakkau". Det gick bättre än dagen innan, det var nog rätt bra med ett ordentligt "genrep" på scen. Vi var helt nöjda och jag kunde sätta mig ner och lyssna på ett av mina andra favoritlokalband, "Blackbay". Det är ett band som får mig att gilla metal!
Det var itne så mycket mer med det utan vi tog vårt pick och pack och åkte hem till Johanna. Tycärr så kunde inte Martin följa med så det blev inte hela bandet. Väl där så blev vi allmänt social, mest social blev nog Viktor! Roligt Roligt!
Aja, nästa dag, upp igen. Försovning pga sommartid, men sen iväg och jobba kl 9 på sundsvall cup. Den här gången var dock matilda där och det gjorde min "arbetsdag" mycket trevligare! Städa, städa, bära, bära. Åka hem för att sen avlida framför datorn! Det var min helg det! Förbannat jobbig, men samtidigt ännu mer förbannat rolig!
Nu har vi ett fullspeckat schema med spleningar titt som tätt. Över hela länet. För att kolla var och när så kan ni kolla på vår myspacesida här: www.myspace.com/Funkazaurusrex
Bilder från domsaga spelningen finns på: http://picasaweb.google.com/Kalle.Forsman/Domsaga233
Den glada,
Kalle Forsman
Lite från veckan hitils
Ja hej, eller vad säger man ? Äh hej blir bra.
Idag är det onsdag. En jävligt bra sådan faktist, jag har nämligen just genomfört ett exceptionellt bra genrep!
Men nog om det för stunden, jag ska nämligen berätta lite om helgen först.
I helgas spelade vi match mot det enda lag i serien som vi inte vunnit mot, Åekis (Sikeås B-lag). Den matchen avgjorde om vi skulle bli tvungna att kvala för att gå upp i Division 2. Vi började matchen på bästa sätt! Vi spelade nämligen bättre än vi någonsin gjort, i alla fall enligt tränarn, och drog ifrån ganska mycket i första halvlek. På dom första tjugo minuterna hade dom bara gjort 3 mål. Andra halvlek gick därimot lite sämre. Vi stressade i anfallen och tappade onödigt mycket bollar. Dom knappade in och med fyra minuter kvar av matchen så ledde vi bara med fem bollar eller nått sånt. Då gick Åekis in och spelade man-man. Det resulterade i att dom hämstade ikapp ytterligare två mål. Med det var inte tillräckligt och vi vann med tre bollar.
Sen på kvällen blev det precis som jag befarat en jävligt tråkig hemmakväll.
På söndagen så var jag med matilda på U21matchen och hade spelarmöte där vi skulle avgöra om vi hade viljan att gå upp i tvåan. Jag och Viktor var dom enda osm inte ville gå upp. Båda vi känner nog att det är roligare att spela med bandet än att träna tusen timmar i veckan.
Veckan annars har varit rätt händelselös, förutom att jag känner mig så stressad över att han sundsvallcup som jag måste jobba på och att jag har två spelningar i helgen. JOBBIGT! Hade det inte varit för cupen så hade jag kunnat njuta av den bästa helgen på mycket, mycket, mycket länge! FAAN! Aja, det är inget att göra åt skaken utan bara att hålla käften och kliva upp kl halv 6 på lördag efter spleningen. GREAT
IDag har dock varit en riktigt bra dag. Förutom att jag varit trött av nån anledning, fast alla vi upplysta vet ju den enda andlednignen som finns, kaffebrist! Men jag och viktor kom överens på specialidrotten att det inte fanns en chans att vi skulle honna till Nordichallen för att arbeta eftersom specialidrotten slutar 17, vi skulle kanske vara i stan tjugo i sex och vi var tvungen att äta middag kl sex för att inte dö innan repet. No can do, vi räknade ut att vi skulle kunna vara där i minus tio minuter. Så vi tog bussen in och mötte Emanuel och åt en grym middag från blå kiosken istället, GRYMMT! Sen när matkoman slagit till som värst kom Martin in genom dörren och köpte kaffe åt oss så man blev människa igen.
Sen gick vi upp och körde igenom repertoaren till spelningen på fredag två gånger. Sen hamnade jag här på min röev.
Nu ska jag gå och duscha av mig repsvetten, grrraur ;)
Hare bra !
Den livsnjutande,
Kalle Forsman
Idag är det onsdag. En jävligt bra sådan faktist, jag har nämligen just genomfört ett exceptionellt bra genrep!
Men nog om det för stunden, jag ska nämligen berätta lite om helgen först.
I helgas spelade vi match mot det enda lag i serien som vi inte vunnit mot, Åekis (Sikeås B-lag). Den matchen avgjorde om vi skulle bli tvungna att kvala för att gå upp i Division 2. Vi började matchen på bästa sätt! Vi spelade nämligen bättre än vi någonsin gjort, i alla fall enligt tränarn, och drog ifrån ganska mycket i första halvlek. På dom första tjugo minuterna hade dom bara gjort 3 mål. Andra halvlek gick därimot lite sämre. Vi stressade i anfallen och tappade onödigt mycket bollar. Dom knappade in och med fyra minuter kvar av matchen så ledde vi bara med fem bollar eller nått sånt. Då gick Åekis in och spelade man-man. Det resulterade i att dom hämstade ikapp ytterligare två mål. Med det var inte tillräckligt och vi vann med tre bollar.
Sen på kvällen blev det precis som jag befarat en jävligt tråkig hemmakväll.
På söndagen så var jag med matilda på U21matchen och hade spelarmöte där vi skulle avgöra om vi hade viljan att gå upp i tvåan. Jag och Viktor var dom enda osm inte ville gå upp. Båda vi känner nog att det är roligare att spela med bandet än att träna tusen timmar i veckan.
Veckan annars har varit rätt händelselös, förutom att jag känner mig så stressad över att han sundsvallcup som jag måste jobba på och att jag har två spelningar i helgen. JOBBIGT! Hade det inte varit för cupen så hade jag kunnat njuta av den bästa helgen på mycket, mycket, mycket länge! FAAN! Aja, det är inget att göra åt skaken utan bara att hålla käften och kliva upp kl halv 6 på lördag efter spleningen. GREAT
IDag har dock varit en riktigt bra dag. Förutom att jag varit trött av nån anledning, fast alla vi upplysta vet ju den enda andlednignen som finns, kaffebrist! Men jag och viktor kom överens på specialidrotten att det inte fanns en chans att vi skulle honna till Nordichallen för att arbeta eftersom specialidrotten slutar 17, vi skulle kanske vara i stan tjugo i sex och vi var tvungen att äta middag kl sex för att inte dö innan repet. No can do, vi räknade ut att vi skulle kunna vara där i minus tio minuter. Så vi tog bussen in och mötte Emanuel och åt en grym middag från blå kiosken istället, GRYMMT! Sen när matkoman slagit till som värst kom Martin in genom dörren och köpte kaffe åt oss så man blev människa igen.
Sen gick vi upp och körde igenom repertoaren till spelningen på fredag två gånger. Sen hamnade jag här på min röev.
Nu ska jag gå och duscha av mig repsvetten, grrraur ;)
Hare bra !
Den livsnjutande,
Kalle Forsman
Sista delen av sportlovet.
Jag och David går nerför storgatan. Klockan är 00:42 på lördagkväll. Det är en ganska mild kväll för att vara mars men det blåser lite. Vi börjar närma oss vår destination. David drar några paralleller mellan hans klädval och Justin Timberlake medans ett gäng på tre killar i tjugoårsåldern går förbi. Nu är vi nästan framme vid det sista kvarteret ner emot hamnen på storgatan. Vi går förbi kön som bildats utanför O'Learys sportbar och jag säger till vakten: "Jag heter Kalle och finns med på listan.........................................."
Två dagar tidigare.
Klockan är 23:59, jag står och tittar in genom fönstret till grand hotell. Inne i hotellet så finns det en Tv som visar ett avsnitt av scrubs. Bredvid mig står anton, my partner at crime, och säger "Grattis Kalle, Grattis Kalle,Grattis Kalle ,Grattis Kalle Grattis Kalle Grattis Kalle Grattis Kalle " Klockan slår över till 00:00 och anton säger
"YES! jag var först!."
Nu blir det ett jävla liv i fickan eftersom mobilen börjar pipa med sms. Först var det Agnes som hälsade grattis tätt följt av Sickan som gjorde samma sak. Efter jag svarat på dom så sa jag till anton, "Jaha, ska vi gå då?" Så gick vi bort mot Daltons. Till dörrvakten visade först Anton sitt elg, sen jag. När han fick mitt så stod han och kollade på det jävligt länge. Sen tog han ut det ur plångboken och kollade lite till, då höll jag upp min mobil bredvid för att upplysa honom om att det var ett nytt dygn. Då sprack hans leende upp och han sa grattis. Sen var det bara att gå in.
Väl inne så bjöd Anton på en White Russian, det gjorde han för att det var den första drinken som han drack på krogen och ville föra traditionen vidare. Inne på daltons var det fullt drag, det var ju både sportlov och lilllördag. Så gick jag fram och knackade Julia på axeln som satt vid ett bord. Hon blev helt galen och börjhade kramas och så vidare. Efter den vita rysken och en öl till så bestämde vi oss för att dra hem. Det var ju bara för sakens skulle vi var ute sådär.
Vi promenerade hem och snackade en massa dynga ("skit", för er som inte förstår bondmål) Vi skildes åt vid Ica nummer ett och jag gick hem. Sen var det inte så mycket mer med den kvälllen.
Dagen efter så blev jag väckt för uppvaktning kl 7! GÄÄÄSP, ahapp, bara att kliva upp och se glad (trött) ut. Emma var här också, hon avbröt sitt liv som raketforskare och kom ner hit för att träffa Stina över sportlovet. Så vi gick upp för att "födelsedagsfika" vilket betyder att födelsedagsbarnet får paket. När jag satt mig ner vid bordet sa pappa "Jaha ska vi böja frän början eller vadå?".
"Va? jaha, vist?" sa jag. Då gick han och hämtade sin skidväska, "Jaha? vad i hela?" tänkte jag. Då tog han fram ett papper och började läsa värsta talet om framtiden och allt sånt. Sen fick jag öppna väskan. Efter ett tag så såg jag att det var en lång planka inne i väskan. Mitt på plankan satt det fast en kartong med en Canon EOS 400D i. för er som inte vet vad det är så jag berätta att det är en digital systemkamera. Jag blev mäkta glad efter som det var det jag gått och önskat att jag skulle få i flera månader! På det så fick jag en påse godis av Emma (den håller än ;)) Bidrag till en förstärkare fårn olika håll (tackar ödmjukast!) och kläder av Mor! Sweetness! Snacka om bra start på dagen. Så jag åt en macka och lite film tog några bilder för att sen gå och lägga mig och sova till halv ett igen.
Då när jag vaknade (lagom seg) så började jag städa undan skiten som var kvar efter morgonfikat. Gjorde lite kaffe höll på att somna framför datorn. Då ringde anton och sa "Öhh jag kommer snart till dig ja". "Just det ! Dom kommer ju snart!" tänkte jag. Jag hade nämligen bjudit in några av mina vänner till "det sista barnkalaset", alltså dom kom för att fika, shoot the shit, och lyssna på musik. Vi var hela bandet (alla utom Viktor som var i åre). Förutom det så kom Johanna, David och Matilda. Matilda vinner pris för bästa blommor. Dom var coola oranga tulpaner. Sen när dom en och en gick hem så kunde jag gå och lägga mig igen. Dock fick jag ingen sömn innan det var middag. Sen klädde jag upp mig igen, Victoria hade nämligen läckt med info om att jag var i förozonen för en kidnappning. Så runt halv åtta så kom Fredriks dödsfälla (bil) åkande. Sen kom dom in och skulle ta mig med överaskning men icke! Sen bar det iväg (med ögonbindel och allt) till, vad jag förstod senare, Fredrik. Där stod vi ett tag och jag fick en starköl i handen.
Sen åkte dom runt och sladdade en jäävla massa så jag helt tappade bort vart vi var. Sen klev vi ur bilen oich då skulle jag hoppa upp på Fredriks rygg så bar han mig i snön. Sen kom vi till en bro (en sån utanför en dörr) och så gick vi in i huset som tydligen låg där. Då viste jag vart vi var någonstanns, hos Victoria. Jag kände igen doften liksom. Sen när ögonbindeln åkte av så var jag mycket riktigt i Victorias hall. Och där stod Påhle, Andreas, Milla, Therese och då självklart Victoria.
För att summera kvällen ganska väl kan jag säga att vi först fikade Victorias hembakade fikabröd, sen ville nån spela Twister så vi gjorde det ett tag, sen spelade vi Monopol, sen drog Phåle och Andreas hem. Då tog david fram en kortlek och började förbluffa tjejjerna med hans tricks. Eller rättare sagt, han förbluffade oss alla en-tre gånger per trick. Sen förbluffade han tjejjerna 20 gånger till medans jag och fredrik redan viste hur han gjorde.
Efter det åkte vi hem, ingefär vid kl 2, och jag gick och la mig.
Dagen efter så tog jag och pappa en promenad ner till Ica-ettan eftersom vi fått ett paket trodde vi. Det var bara så att pappa inte läst så noga på ordersedeln så paketet skulle inte komma förns på måndag. Så vi trallade hem igen, jag tog några bilder på vägen, varav typ fem blev nått att ha. Sen på kvällen kom Mormor och Morfar för att gratulera mig. Mormor vet tydligen tillräckligt om populärkultur att hon viste vilka som ingick i Alcazar, shiet, kvinnan är ju ändå 79. Morfar därimot tyckte att Magnus i Alcazar skulle sitta bakom ett av pianorna på så ska det låta, men han är å andra sidan 83 också.
Lördagen började med att jag inte kunde somna förns kanske 3 på morgonen. Det är inge vidare om man ska upp kl 7 för att spela match i Östersund. Så jag var minst sagt trött. Men matchen gick iaf bra, vi vann ganska lätt även fast vi spelade relativt dåligt i första halvlek. På vägen hem så sov jag en hel del. På nått vis så känns vägen till och från Östersund minst lika jobbig som den till Kiruna, det kan bero på att vi åkte i en jääättemiiinibuss (den var liten). Vi kom hem runt sex och det regnade. YIPPI! -inte.
Det var ju tänkt att jag och Anton skulle ut på krogen och fira min födelsedag på riktigt. Men nu var det så att han var ute dagen innan och var fortfarande bakis, så han fetsvek mig och det blev "bara" jag och David. Fast vi mötte upp med Påhle och en tjejj han känner (Påhle fyller dagen efter mig) och vi gick på Svenssons till att börja med. Sen slöt även Andreas upp. Andreas gjorde en ganska rolig grej, han högg tag i en kille och sa "Vet du vem som du är jättelik ? Ola Salo!" Killen tog det som en förolämpning och körde upp ett långfinger framför ansiktet på Andreas.
Sen gick vi lite skilda vägar, Påhle och tjejjen åkte hem. Andreas gick in på Bishops Arms för han kände ägarna och jag och david gick på O'Learys.
Den enda anledningen att vi kom in var att min vän och målvakt Jalle hade satt upp mig på Viplistan eftersom jag hade fyllt år. Redan när jag stod i kön för att betala inträdet så såg jag Parker, en annan målvakt i mitt lag, som stod där innen och såg jävligt glad ut. Han vinkade och sa "Hej! Kul att du kunde komma! Där ligger garderoben", (pekar åt vänster), "och där ligger spriten!", och pekar på baren.
Jalle bjöd mig på en grön drink som smakade sött. Vi blev kvar i kanske 2 timmar. David träffade en held el som han känner från buggen, jag träffade några handbollsspelare och en tjejj som kom från Uppsala men inte viste alls vad hon gjorde i Sundsvall, "Ingenting" trodde hon. Vi drog hem runt 2-halv 3. Och jag kudne inte sova på länge.
Det var ungefär som det var att fylla arton för mig. Hoppas det var kul att läsa, det var jobbigt att skriva ;) Men det var roligt att fylla år!
Den väldigt mycket äldre,
Kalle Forsman
Två dagar tidigare.
Klockan är 23:59, jag står och tittar in genom fönstret till grand hotell. Inne i hotellet så finns det en Tv som visar ett avsnitt av scrubs. Bredvid mig står anton, my partner at crime, och säger "Grattis Kalle, Grattis Kalle,Grattis Kalle ,Grattis Kalle Grattis Kalle Grattis Kalle Grattis Kalle " Klockan slår över till 00:00 och anton säger
"YES! jag var först!."
Nu blir det ett jävla liv i fickan eftersom mobilen börjar pipa med sms. Först var det Agnes som hälsade grattis tätt följt av Sickan som gjorde samma sak. Efter jag svarat på dom så sa jag till anton, "Jaha, ska vi gå då?" Så gick vi bort mot Daltons. Till dörrvakten visade först Anton sitt elg, sen jag. När han fick mitt så stod han och kollade på det jävligt länge. Sen tog han ut det ur plångboken och kollade lite till, då höll jag upp min mobil bredvid för att upplysa honom om att det var ett nytt dygn. Då sprack hans leende upp och han sa grattis. Sen var det bara att gå in.
Väl inne så bjöd Anton på en White Russian, det gjorde han för att det var den första drinken som han drack på krogen och ville föra traditionen vidare. Inne på daltons var det fullt drag, det var ju både sportlov och lilllördag. Så gick jag fram och knackade Julia på axeln som satt vid ett bord. Hon blev helt galen och börjhade kramas och så vidare. Efter den vita rysken och en öl till så bestämde vi oss för att dra hem. Det var ju bara för sakens skulle vi var ute sådär.
Vi promenerade hem och snackade en massa dynga ("skit", för er som inte förstår bondmål) Vi skildes åt vid Ica nummer ett och jag gick hem. Sen var det inte så mycket mer med den kvälllen.
Dagen efter så blev jag väckt för uppvaktning kl 7! GÄÄÄSP, ahapp, bara att kliva upp och se glad (trött) ut. Emma var här också, hon avbröt sitt liv som raketforskare och kom ner hit för att träffa Stina över sportlovet. Så vi gick upp för att "födelsedagsfika" vilket betyder att födelsedagsbarnet får paket. När jag satt mig ner vid bordet sa pappa "Jaha ska vi böja frän början eller vadå?".
"Va? jaha, vist?" sa jag. Då gick han och hämtade sin skidväska, "Jaha? vad i hela?" tänkte jag. Då tog han fram ett papper och började läsa värsta talet om framtiden och allt sånt. Sen fick jag öppna väskan. Efter ett tag så såg jag att det var en lång planka inne i väskan. Mitt på plankan satt det fast en kartong med en Canon EOS 400D i. för er som inte vet vad det är så jag berätta att det är en digital systemkamera. Jag blev mäkta glad efter som det var det jag gått och önskat att jag skulle få i flera månader! På det så fick jag en påse godis av Emma (den håller än ;)) Bidrag till en förstärkare fårn olika håll (tackar ödmjukast!) och kläder av Mor! Sweetness! Snacka om bra start på dagen. Så jag åt en macka och lite film tog några bilder för att sen gå och lägga mig och sova till halv ett igen.
Då när jag vaknade (lagom seg) så började jag städa undan skiten som var kvar efter morgonfikat. Gjorde lite kaffe höll på att somna framför datorn. Då ringde anton och sa "Öhh jag kommer snart till dig ja". "Just det ! Dom kommer ju snart!" tänkte jag. Jag hade nämligen bjudit in några av mina vänner till "det sista barnkalaset", alltså dom kom för att fika, shoot the shit, och lyssna på musik. Vi var hela bandet (alla utom Viktor som var i åre). Förutom det så kom Johanna, David och Matilda. Matilda vinner pris för bästa blommor. Dom var coola oranga tulpaner. Sen när dom en och en gick hem så kunde jag gå och lägga mig igen. Dock fick jag ingen sömn innan det var middag. Sen klädde jag upp mig igen, Victoria hade nämligen läckt med info om att jag var i förozonen för en kidnappning. Så runt halv åtta så kom Fredriks dödsfälla (bil) åkande. Sen kom dom in och skulle ta mig med överaskning men icke! Sen bar det iväg (med ögonbindel och allt) till, vad jag förstod senare, Fredrik. Där stod vi ett tag och jag fick en starköl i handen.
Sen åkte dom runt och sladdade en jäävla massa så jag helt tappade bort vart vi var. Sen klev vi ur bilen oich då skulle jag hoppa upp på Fredriks rygg så bar han mig i snön. Sen kom vi till en bro (en sån utanför en dörr) och så gick vi in i huset som tydligen låg där. Då viste jag vart vi var någonstanns, hos Victoria. Jag kände igen doften liksom. Sen när ögonbindeln åkte av så var jag mycket riktigt i Victorias hall. Och där stod Påhle, Andreas, Milla, Therese och då självklart Victoria.
För att summera kvällen ganska väl kan jag säga att vi först fikade Victorias hembakade fikabröd, sen ville nån spela Twister så vi gjorde det ett tag, sen spelade vi Monopol, sen drog Phåle och Andreas hem. Då tog david fram en kortlek och började förbluffa tjejjerna med hans tricks. Eller rättare sagt, han förbluffade oss alla en-tre gånger per trick. Sen förbluffade han tjejjerna 20 gånger till medans jag och fredrik redan viste hur han gjorde.
Efter det åkte vi hem, ingefär vid kl 2, och jag gick och la mig.
Dagen efter så tog jag och pappa en promenad ner till Ica-ettan eftersom vi fått ett paket trodde vi. Det var bara så att pappa inte läst så noga på ordersedeln så paketet skulle inte komma förns på måndag. Så vi trallade hem igen, jag tog några bilder på vägen, varav typ fem blev nått att ha. Sen på kvällen kom Mormor och Morfar för att gratulera mig. Mormor vet tydligen tillräckligt om populärkultur att hon viste vilka som ingick i Alcazar, shiet, kvinnan är ju ändå 79. Morfar därimot tyckte att Magnus i Alcazar skulle sitta bakom ett av pianorna på så ska det låta, men han är å andra sidan 83 också.
Lördagen började med att jag inte kunde somna förns kanske 3 på morgonen. Det är inge vidare om man ska upp kl 7 för att spela match i Östersund. Så jag var minst sagt trött. Men matchen gick iaf bra, vi vann ganska lätt även fast vi spelade relativt dåligt i första halvlek. På vägen hem så sov jag en hel del. På nått vis så känns vägen till och från Östersund minst lika jobbig som den till Kiruna, det kan bero på att vi åkte i en jääättemiiinibuss (den var liten). Vi kom hem runt sex och det regnade. YIPPI! -inte.
Det var ju tänkt att jag och Anton skulle ut på krogen och fira min födelsedag på riktigt. Men nu var det så att han var ute dagen innan och var fortfarande bakis, så han fetsvek mig och det blev "bara" jag och David. Fast vi mötte upp med Påhle och en tjejj han känner (Påhle fyller dagen efter mig) och vi gick på Svenssons till att börja med. Sen slöt även Andreas upp. Andreas gjorde en ganska rolig grej, han högg tag i en kille och sa "Vet du vem som du är jättelik ? Ola Salo!" Killen tog det som en förolämpning och körde upp ett långfinger framför ansiktet på Andreas.
Sen gick vi lite skilda vägar, Påhle och tjejjen åkte hem. Andreas gick in på Bishops Arms för han kände ägarna och jag och david gick på O'Learys.
Den enda anledningen att vi kom in var att min vän och målvakt Jalle hade satt upp mig på Viplistan eftersom jag hade fyllt år. Redan när jag stod i kön för att betala inträdet så såg jag Parker, en annan målvakt i mitt lag, som stod där innen och såg jävligt glad ut. Han vinkade och sa "Hej! Kul att du kunde komma! Där ligger garderoben", (pekar åt vänster), "och där ligger spriten!", och pekar på baren.
Jalle bjöd mig på en grön drink som smakade sött. Vi blev kvar i kanske 2 timmar. David träffade en held el som han känner från buggen, jag träffade några handbollsspelare och en tjejj som kom från Uppsala men inte viste alls vad hon gjorde i Sundsvall, "Ingenting" trodde hon. Vi drog hem runt 2-halv 3. Och jag kudne inte sova på länge.
Det var ungefär som det var att fylla arton för mig. Hoppas det var kul att läsa, det var jobbigt att skriva ;) Men det var roligt att fylla år!
Den väldigt mycket äldre,
Kalle Forsman
Grattiis
GRATTIIIIIIIIIISS KALLE! :D
Mjehe, du vet inte om att vi skriver här just nu, busigt av oss ;) Nu är du 18 och oliten, och vi tycker att du är så söt. Mest eftersom du är rödhårig.
/ Matilda och Anton :D
Mjehe, du vet inte om att vi skriver här just nu, busigt av oss ;) Nu är du 18 och oliten, och vi tycker att du är så söt. Mest eftersom du är rödhårig.
/ Matilda och Anton :D