Dynamsik tillvaro
Hej, då är man då äntligen uppe i Fjällen! Okej för att göra inlägget mindre kryptisk för er mindre insatta så kan jag berätta att vi som åkte upp var: Jag, Magnus, Magnus far: Lars, Magnus yngsta syster: Lisa, och deras kusin: Anders.
Vägen upp var minst sagt udda. På halva vägen, fram till storuman ungefär, var det fint väder och resan gick relativt friktionsfri. Efter en inhandling och snabblunch i storuman var vi på väg igen. Även nu till en början var vädret riktigt bra, men efter en 20-40 minuter, ungefär vid "Kåtaviken" säger lokalborna, började vintern. Som man for över en gräns så kom vi in i vintern. Sen var det växelvis full storm med sikt på en fem meter. Sen fem min senare var det solsken och lätt blåst.
När vi nästan var framme skrek bilen på att den ville ha mer olja i motorn. Så vi for på en mack och köpte motorolja. Dock så var det fullt i Tärnaby, så vi fick fara till Hemavan för att hitta det vi skulle ha. När vi väl var framme vid stugan, och sista biten så försvann bilen framför oss stundtals i vinterstormarna. När vi väl var framme vid stugan hade Lars och Anders redan hunnit gräva fram parkeringen delvis och lyckats köra fast Volvon i snön. Sen belv det vårat jobbb (mitt och Manges) att gräva fram skiten.
När det väl var gjort så började vi elda upp "bastun" (stugan som vi skulle bu i) till typ 40 grader för att torka upp all fukt som skulle gjort stugan jävulskt kall annars. JAg måste kommentera att Lars hade surfat på internet innan han gjort upp eld i spisen. När allt var klart och vi ätit middag så såg vi några filmer och gick senare och la oss.
Nästa dag vaknade jag halv elva av att jag hade ont i ryggen. Alla utom jag och Mange var uppe och satt och åt frukost. Jag tog mig lite frukost och satte mig och läste. Sen kom dom andra på att vi skulle traska upp på fjälet här ovanför istället för att dra till backen. Det blåste och snöade ganska ordetnligt ute men det sket vi i. Magnus låg fortfarande och sov och eftersom ingen ville dö så gick vi inte väckte honom. Vi klädde på oss riktigt och gick ut.
Först när vi kom ut blåste det rätt ordentligt men så fort vi kom in bland träden i björkskogen så kom vi i ett hyffsat lä. Vi traskade på och h-vete vad jobbigt det kan vara att promenera. Motvind och uppförsbacke är alltid lika roligt! NÄr vi började närma oss trädgränsen så börjde det också blåsa ganska mycket, men vi gick vidare. Strax ovanför trädgränsen så tog vi en rast, vi var vid det här laget ganska trötta, jag tog upp kameran ur all skyddspacketering. OCh i lä av två pers plus en pulka så tog jag ett par bilder av LArs och den andra pulkan som stod rätt ut med vindens hjälp.
Vi traskade vidare några "knixar" till och stretade mot vinden ett tag tills vi bestämde oss för att det var nog. Då skråade vi en bit bort för att hitta några backar att åka ner för med pulkorna. Jag tog några fler bilder när anders "försvann" litegrann in stormen. Sen hittade vi en brant som var brant nog att åka lite ner för. VI klämde ihop oss på två pulkor och åkte. Sen gick vi ner till trädgränsen sär det fanns ett skoterspår som var hårt nog att åka på. Åter igen klämde vi ihop oss på pulkorna och åkte. Den här gången gick det bättre, vi tog oss säkert en par hundra meter i sträcka innan vi kraschade till förmån till några skotrar som kom farande i motsatt riktning.
Vi tog oss ner på ett tag. När vi kom fram låg Mange fortfarande och sov. Nu ska vi ätalunch och sen kansek vi traskar upp på fjället igen, dne här gången med skidorna i släptåg, det ligger nämligen ungefär tre decimeter lös snö längst upp på lagret.
Jag lägger upp bilderna när jag har tillgång till snabbare internet (jag sitter på GPRSinternet nu).
TIlls vi hörs igen,
Den friluftige,
Kalle Forsman
Vägen upp var minst sagt udda. På halva vägen, fram till storuman ungefär, var det fint väder och resan gick relativt friktionsfri. Efter en inhandling och snabblunch i storuman var vi på väg igen. Även nu till en början var vädret riktigt bra, men efter en 20-40 minuter, ungefär vid "Kåtaviken" säger lokalborna, började vintern. Som man for över en gräns så kom vi in i vintern. Sen var det växelvis full storm med sikt på en fem meter. Sen fem min senare var det solsken och lätt blåst.
När vi nästan var framme skrek bilen på att den ville ha mer olja i motorn. Så vi for på en mack och köpte motorolja. Dock så var det fullt i Tärnaby, så vi fick fara till Hemavan för att hitta det vi skulle ha. När vi väl var framme vid stugan, och sista biten så försvann bilen framför oss stundtals i vinterstormarna. När vi väl var framme vid stugan hade Lars och Anders redan hunnit gräva fram parkeringen delvis och lyckats köra fast Volvon i snön. Sen belv det vårat jobbb (mitt och Manges) att gräva fram skiten.
När det väl var gjort så började vi elda upp "bastun" (stugan som vi skulle bu i) till typ 40 grader för att torka upp all fukt som skulle gjort stugan jävulskt kall annars. JAg måste kommentera att Lars hade surfat på internet innan han gjort upp eld i spisen. När allt var klart och vi ätit middag så såg vi några filmer och gick senare och la oss.
Nästa dag vaknade jag halv elva av att jag hade ont i ryggen. Alla utom jag och Mange var uppe och satt och åt frukost. Jag tog mig lite frukost och satte mig och läste. Sen kom dom andra på att vi skulle traska upp på fjälet här ovanför istället för att dra till backen. Det blåste och snöade ganska ordetnligt ute men det sket vi i. Magnus låg fortfarande och sov och eftersom ingen ville dö så gick vi inte väckte honom. Vi klädde på oss riktigt och gick ut.
Först när vi kom ut blåste det rätt ordentligt men så fort vi kom in bland träden i björkskogen så kom vi i ett hyffsat lä. Vi traskade på och h-vete vad jobbigt det kan vara att promenera. Motvind och uppförsbacke är alltid lika roligt! NÄr vi började närma oss trädgränsen så börjde det också blåsa ganska mycket, men vi gick vidare. Strax ovanför trädgränsen så tog vi en rast, vi var vid det här laget ganska trötta, jag tog upp kameran ur all skyddspacketering. OCh i lä av två pers plus en pulka så tog jag ett par bilder av LArs och den andra pulkan som stod rätt ut med vindens hjälp.
Vi traskade vidare några "knixar" till och stretade mot vinden ett tag tills vi bestämde oss för att det var nog. Då skråade vi en bit bort för att hitta några backar att åka ner för med pulkorna. Jag tog några fler bilder när anders "försvann" litegrann in stormen. Sen hittade vi en brant som var brant nog att åka lite ner för. VI klämde ihop oss på två pulkor och åkte. Sen gick vi ner till trädgränsen sär det fanns ett skoterspår som var hårt nog att åka på. Åter igen klämde vi ihop oss på pulkorna och åkte. Den här gången gick det bättre, vi tog oss säkert en par hundra meter i sträcka innan vi kraschade till förmån till några skotrar som kom farande i motsatt riktning.
Vi tog oss ner på ett tag. När vi kom fram låg Mange fortfarande och sov. Nu ska vi ätalunch och sen kansek vi traskar upp på fjället igen, dne här gången med skidorna i släptåg, det ligger nämligen ungefär tre decimeter lös snö längst upp på lagret.
Jag lägger upp bilderna när jag har tillgång till snabbare internet (jag sitter på GPRSinternet nu).
TIlls vi hörs igen,
Den friluftige,
Kalle Forsman
Kommentarer
Trackback